Ungefär där tog Mammans tålamod slut!

Får man sova en hel natt utan att bli störd av ett enda barn så är det bara att räkna med en kaotisk morgon!

Idag hade Mamman ställt klockan en kvart tidigare än vanligt för att ta en välbehövlig dusch innan morgonracets startskott gick, men vad hjälpte det?

Lilleman började tjuta som en stucken gris när Mamman klev in i duschen, en minut senare hade Snufflan stämt in i kråksången eftersom strumporna inte blev som hon ville. Ytterligare ett par minuter senare, då Mamman klev ur duschen, så började Sexåringen och Sjuåringen att skrika som besatta. Uppenbarligen hade Stora Brorsan slagit dem, det var i alla fall vad Mamman kunde urskilja utav kakafonin som uppstod då fyra små troll "sjunger" serenad samtidigt.

Mamman frågade Stora Brorsan vad som stod på och han började genast försvara sej med att de hade sträckt fram händerna på bordet så han hade klappat till dem på händerna (som i den där "leken") och det gör minsann inte ont. Han fortsatte vänd mot sina syskon och frågade om de var "klena eller?".

Ungefär där tog Mammans tålamod slut!

Först förklarade hon, på ett relativt högljutt sätt, att man inte slänger ur sej sådana kommentarer till någon eftersom de kan upplevas kränkande! Därefter slängde hon till de två små varsin vällingflaska och skickade ut pojkarna i köket med ordern SITT och ÄT!

Eftersom Lucia firades på skolan idag så skulle barnen vara i EFS-kyrkan en halvtimme tidigare än vanlig skolstart och Mamman lyckades få iväg dem, med två minuter till godo, innan hon tog itu med de två minsta.



Efter luciafirandet så blev det en promenad upp till barnskolan där alla som ville käkade medhavd luciafika. Ungar överallt, någon spelade på orgeln och det hoppades i en soffa, ritades på tavlor och rusades omkring.

När det var dags att gå ville inte Sexåringen alls släppa Mamman, hon fick nästan bända loss honom samtidigt som hon försökte fånga in en tvååring som minsann tyckte att han var stor nog att börja på den riktiga skolan. Tillslut hade dock Mamman lyckats lossa sexåringens grepp om benet och tog sej vidare till förskoleavdelning nummer ett för att lämna Lillan.

Färden från barnskolan ner till stora skolan kändes som hundra mil i iskall blåst...

Förmiddagen gick vidare i morgonens tecken och efter en hel del bändande (av fyraåring den här gången) så lyckades Mamman gå vidare mot nästa byggnad följd av Snufflans gråt och skrik ringande i öronen. Underligt, det brukar aldrig vara några bekymmer med att lämna henne? Kanske håller hon på att bli sjuk???

Så tillslut befann sej Mamman på den sista stationen där hon lämnade Lillen utan minsta problem tack och lov...

Frågan är hur det ska gå när Mamman ska dit på Luciadropinfika senare idag (om hon lyckas smita dit)? Hoppas att Lillen förstår att Mamman måste vara på jobbet en stund till efter det. =)

Nu längtar Mamman till jobbet! Semester!!! ;)