Därefter hann verkligheten ikapp...
Pappan drog iväg för att laga sin bil (Mamman hörde något om bromsok, fjäderbenslager och krängningshämmare - hon lyssnade inte så noga) och Mamman fick leka sambandscentral och öppna sin taxiverksamhet tillfälligt.
Tillslut så hade hon fått ihop det! De stora barnens farsa skulle köra in dem till Stora Staden där min syster hämtade mer packning från sin lägenhet. Hon kunde sedan ta med dem till Lilla Staden och sitt nya hus där Mamman slutligen kunde hämta upp dem! =)
Men först blev det dags för lite mat. Helt plötsligt, som en blixt från klarblå himmel, började fyra barn att unisont gasta "MAAAT... NUUU!!!". Mamman tittade villrådigt i kylskåpet... Mat, Mamman hade inte haft en tanke på att planera maten i all röra under gårdagen.
Nåväl, hon lyckades få ihop lite fisk, potatis och färsk sparris (som stektes i smör och salt, mumsfillibaba)!
Klockan rusade iväg och inte förrän fyra satt Mamman i bilen på väg mot Lilla Staden. Efter en snabb kik i huset, som totalrenoverats invändigt, så fick hon med sej sina två stora barn och en MiniBatman hem. =) (Moster Shannara kan ju faktiskt inte säga nej när han lägger huvudet på sned och förklarar att jag är den bästaste mostern i universum. ;) )
När hela högen nådde det Shannarianska hemmet så vreds tempot upp ungefär 250 hack...
Skötbordet monterades ner, barngrinden in till köket åkte med av bara farten (snyft, Mamman har ingen bebis mer... Måste ungarna växa som ogräs??? ;) ). Julgransfot och såg hittade ner från vinden, studsmattan åkte ner i källaren och granen hittade in i lägenheten.
Det sågades, siktades och riktades. Tillslut stod granen där! Allt ackompanjerades av ett förskräckligt kacklande från fem små människor som ömsom kröp runt mellan Mammans ben samt in under granen och ömsom klättrade likt små apor på både väggar och möbler. Mamman beordrade Tonåringen att slänga på dagens avsnitt av julkalendern på stora datorn... Pust!
Så långt gick allt relativt smärtfritt... MEN...
Ljusslingan (en påbyggbar historia bestående av två slingor) kom på plats och kontakten stoppades i väggen. Voila, ljus... Nästan överallt... Halva den ena slingan hade slocknat och var bara att kassera. En slinga räckte precis runt det nedre varvet av granen... Vad göra, vad göra? Mamman fann på råd, hade inte farmoren haft med en ljusslinga i januari tro... Då, precis innan Mamman höll på att mista livet? Jo, men visst! =D Den ljusslingan räckte precis till resten av granen, vilken lycka! =)
Så äntligen kunde Mamman ställa ner kartongen med kulor till barnen och som genom ett trollslag blev det alldeles tyst i lägenheten. Under djup koncentration kläddes sen granen av världens sju underverk!
Lagom till granen var klädd stod kära Syster (en av de tre) på tröskeln. Hon och MiniBatman stannade på kvällsfika och så fort de for åkte de fyra minsta telningarna i säng. Det tog dock ett tag innan de somnade... :( Krångel vareviga kväll, men det vänder snart... =)
Mitt i småbarnens läggning kom Tonåringen på att hon var tvungen att lämna in en engelskauppsats på måndag för att få den med i betyget som sätts på tisdag. Hon hade redan skrivit klart närapå hela när hon fick sitt (Mammans) USB-minne stulet (varför kan inte folk hålla reda på sitt å ditt? *morr*).
Tonåringen satte sej vid Mammans dator och skrev. Hon har en sådan underbart fantastisk fantasi och behärskar det engelska språket (och det svenska med) på ett sätt som Mamman aldrig kommer klara av. Mamman hoppas hon lär sej att nyttja det senare i livet. Skrivglädjen är något som hon definitivt ärvt av sin mor, likaså fantasin, men hon är långt mer duktig än sin moder på att få sina tankar och idéer på pränt.
Strax före halvtolv var uppsatsen utskriven och klar. Dottern smög i säng och det ska Mamman också göra nu!
En hektisk helg har nått sitt slut, imorgon väntar en ny vecka med nya utmaningar och nya saker att glädjas åt! =D
Helgens aha-upplevelse:
"Mamma jag ääälskar dej! Älskar du mej?" frågade Snufflan då vi satt och tittade på lördagens julkalender
"Jaaa, jag älskar dej! Jag älskar er allihop så mycket att jag nästan spricker!" svarade Mamman såklart
"Till och med mej???" frågade MiniBatman med ett förvånat uttryck i ansiktet
"Ja älskling, till och med dej..." sa Mamman med ett leende
1 kommentar:
Nu blev jag ju nästan tårögd... vid sista stycket av inlägget.
Granen blev otroligt fin och dina ungar är bara bäst.
Kul att N är så duktig på engelska. Språk är makt. Ven vet hon blir kanske författare!
Skicka en kommentar