Terapikitt och översvämningar

Som vanligt bjöd åkturen på en del härliga samtal. Jag tror att våra bilturer är som ett sorts terapikitt som behövs för att hålla ihop oss. Sitter vi här hemma för länge så kryper det i oss och vi måste ut och åka, men vi behöver inget mål med färden och den enda meningen med det hela är just att få prata, sjunga och skratta.

Idag berättade Puddeludding om Döda havet, han vill att vi ska åka dit. Han berättade att man inte kan sjunka där och sen filosoferades det över om man då kan gå på vattnet eller om det blir så svårt att hålla balansen så att man ramlar? Efter ett tag började det diskuteras om man kan drunkna utan att sjunka.

Puddeludding tyckte också att Mamman skulle be sin bästa vän, världens bästa C, om en karta så vi kan åka dit. (Jag vet inte riktigt varför just hon skulle veta vägen, men det var han bombsäker på att hon gör!)

På väg hem utbrister plötsligt Snotti:
"Mamma, vet du? Mina fröknar kan inte bli arg på mej."
"Nähä, varför inte? Är det för att du är så snäll i skolan?"
"NEEEJ, men jag gör liksom så här (se bild) när de skäller och då skrattar de och slutar vara arga på mej ju."

Ja, vem kan vara arg länge på charmtrollet nummer ett, med sina isblåa ögon, jätteleende och flörtandet nära till hands?


Strax därpå somnade alla fyra små så jag och stora dottern (stora sonen åkte med Pappan till sin pappa) fick snacka i lugn och ro (vårat samtal hålls utanför min blogg då hon önskar så). Vi beslutade att åka en massa småvägar och bakvägar hem.

Det var blött ute i skogarna och översvämningarna har så smått startat...

Skogarna börjar redan bli mättade på vattnet och än är det mycket snö kvar som ska smälta. På näst sista bilden ser man hur vattnet rinner över vägen. Den sista bilden är från den senaste översvämningen förra året, dagen efter jag försiktigt körde över där så sveptes en bil med ut på gärdet i närheten, det blev till att använda båtar för de boende runt om.
(Bilden borde gå att klicka upp i större format, annars finns de här>>>)

Tydliga tecken på snöskador i skogarna och se så mycket snö som fortfarande ska smälta!

När vi så närmade oss hemmet efter en dubbelt så lång åktur hem (tidsmässigt) som normalt låg dimman så tät så att man inte såg från ena sidan av älven till den andra.



När så kvällen kom så gjorde solen tappra försök att bryta igenom molnen och tränga bort dimman!