Penispizza och nostalgi

Tidigare idag fick Mamman och barnen ett ryck och med gemensamma krafter rotades Mammans lådor med gamla CD-skivor fram.

Det blev härligt improviserad dans till gammal härlig -50 och -60talsrock.

Mamman fick sitta och översätta texterna för de yngre, precis som Mammans mamma gjorde en gång i tiden.


När så fyraåringen började gråta åt innehållet i "Tell Laura" så rotade vi runt bland cd-singlarna en sväng innan vi gick på den övriga blandningen. De bästa skivorna ligger ju naturligtvis redan i dotterns rum, men en del skivor väckte minnen bara av att jag såg fodralen.


Ta bara "Metal Marathon"-skivorna. De fanns inte att få tag på här på den tiden det begav sej. Mamman hade tur. En dag efter skolan satt, den något yngre versionen av Mamman i lunchrummet där hennes farsa jobbade och det kom en försäljare för skivor. Den unga Mamman fick syn på den första skivan i hans väska och fick köpa den, dessutom fixade han fram nummer två till henne när den kom och skickade den på posten till min far.

Vi blev så inne i detta rotandet och Mammans berättelser så att vi glömde laga lunch. Lösningen? De stora fick springa till affären och köpa pizzor som sen värmdes på löpande band.

Mamman fick tydligen en Penispizza? Hur kan man få Mozarella till Penis???