Tyvärr så förklarade läkaren att de "trycksmärtor" jag har bak på benet förmodligen är en nervskada som aldrig kommer att läka och att hennes jobb med mej var klart i och med att de senaste proverna visat att jag inte har någon infektion kvar i kroppen. Jahaja, sa jag, men mitt läckande ben då? Jo, hon skulle skicka en remiss till kirurgen så att de får ta ett beslut om vad som ska ske med det... Ett par månaders väntan till då! (Dessutom tyckte hon absolut INTE att jag ska ta ut föräldraledighet utan fortfarande borde vara sjukskriven, men det är lite svårt om inte försäkringskassan anser att det är nödvändigt.)
Jag slapp i alla fall att vänta i sex timmar den här gången, behövde bara vänta i en timme på läkaren och sedan ytterligare en halvtimme på sköterskan med plåster! ;)
Väl hemma igen stoppade jag Lilleman i säng och lagom till han somnat så stormade S från Sthlm in med alla sina fyra busungar och packning för ett halvt regemente! ;) Som vi har längtat!!!
Väl hemma igen var det bara att ställa sej i köket och fixa korv med bröd för att därefter börja bädda och dunka unge efter unge i säng.
Jag kan inte direkt påstå att de var helt samarbetsvilliga, men det var ingen som bråkade eller gnällde i alla fall och strax efter tio så sov de sex minsta och en timme senare de tre stora grabbarna. Tonåringen befinner sej hos en kompis i Lilla staden och ska i morgon forslas hem på något vis. =)
1 kommentar:
Shit med läkarbesöket och diagnosen, men åtminstone är infektionen borta, vilket jag ändå tycker är "positivt". Å dom som skär - kirurgerna alltså - lär nog hitta en lösning ska du se!!!
Är S och ungarna samma S som jag träffade i Heron City i februari? I så fall har bebisen blivit riktigt stor.
Å 10 ungar (ok då, nio) gör att jag yrar;-)
Skicka en kommentar