tisdag 28 juni 2011

Nervskador och årets första riktiga

Klockan sju denna morgon ringde min väckarklocka och jag smög ensam upp och in i duschen, jag hann till och med äta innan den första trollungen kom upp. Trekvart senare satt jag i bilen på väg in till Stora staden och till läkarbesöket som jag trott skulle leda till en ände på detta eviga läckande från ärret på framsidan av benet.

Tyvärr så förklarade läkaren att de "trycksmärtor" jag har bak på benet förmodligen är en nervskada som aldrig kommer att läka och att hennes jobb med mej var klart i och med att de senaste proverna visat att jag inte har någon infektion kvar i kroppen. Jahaja, sa jag, men mitt läckande ben då? Jo, hon skulle skicka en remiss till kirurgen så att de får ta ett beslut om vad som ska ske med det... Ett par månaders väntan till då! (Dessutom tyckte hon absolut INTE att jag ska ta ut föräldraledighet utan fortfarande borde vara sjukskriven, men det är lite svårt om inte försäkringskassan anser att det är nödvändigt.)

Jag slapp i alla fall att vänta i sex timmar den här gången, behövde bara vänta i en timme på läkaren och sedan ytterligare en halvtimme på sköterskan med plåster! ;)

Väl hemma igen stoppade jag Lilleman i säng och lagom till han somnat så stormade S från Sthlm in med alla sina fyra busungar och packning för ett halvt regemente! ;) Som vi har längtat!!!

För allas skull började vi med att äta mat! Köttfärssås och pasta stod på menyn! Efter att S diskat och plockat undan så packade vi fikakorgen och for till stranden för årets första riktiga badtur. Med 27 grader i luften kan man inte gärna sitta hemma, den underbara värmen måste utnyttjas!






















Väl hemma igen var det bara att ställa sej i köket och fixa korv med bröd för att därefter börja bädda och dunka unge efter unge i säng.



Jag kan inte direkt påstå att de var helt samarbetsvilliga, men det var ingen som bråkade eller gnällde i alla fall och strax efter tio så sov de sex minsta och en timme senare de tre stora grabbarna. Tonåringen befinner sej hos en kompis i Lilla staden och ska i morgon forslas hem på något vis. =)

1 kommentar:

BP sa...

Shit med läkarbesöket och diagnosen, men åtminstone är infektionen borta, vilket jag ändå tycker är "positivt". Å dom som skär - kirurgerna alltså - lär nog hitta en lösning ska du se!!!

Är S och ungarna samma S som jag träffade i Heron City i februari? I så fall har bebisen blivit riktigt stor.

Å 10 ungar (ok då, nio) gör att jag yrar;-)