Ventromboser och bästa besöket

Planen var att halvsova hela förmiddagen, samla krafter efter en varm dusch tills att ungarna kom. Den planen höll i sej fram till nio då läkaren kom och förklarade att jag skulle på ultraljudsröntgen för att se om jag fått en ventrombos i benet eftersom min smärta ökat så markant sen senaste broderiet gjordes.

Detta ledde till en snabb dusch (eftersom röntgen kunde ringa när som helst för att säga att det var dags) och en utmattad Shannara som blev en gnutta yr. Det i sin tur ledde till att det flög in en lista på rummet där all mat och dryck registreras för att se om damen får i sej nog med näring.

Sen började väntan. Denna väntan som kan gå vem som helst på nerverna. Strax före lunch kom de och hämtade mej och läkaren som gjorde ultraljudet hittade ingenting alls. Hann tillbaka till avdelningen lagom till lunchen delades ut.

Sen kom dagens höjdpunkt, världens underbaraste ungar! Mössruffsiga i håret tassade de in på rummet. Lugna och duktiga!

Femåringen bjöd alla på hembakade chokladmuffins med vaniljkräm inuti och choklad ovanpå (bakade av honom själv och pappan). Det godaste muffinset (eller vad det nu heter) jag någonsin ätit!!!

Lilleman satt snällt bredvid Mamman och fikade. Lite blyg, men idag ville han i alla fall inte gå direkt då han kom.

Sex (snart sju-) åringen visade stolt upp sin nya glugg som han fixat till denna morgon.

Och som jag tidigare skrivit, sötaste Snufflan umgås aningens för mycket med sin idol - storasyster! ;)

Finaste tonåringen, vacker utan spackel tycker Mamman! (Dottern höll inte med)

Sist men inte minst, Mammans stora goa grabb som försökte fly undan kameran hela tiden.

Jag har världens finaste, mest underbara och väluppfostrade (när det gäller) ungar!!! Det finns ingen som kan slå det här gänget, saknar dem redan!

Tack för att ni kom, tack för det goda fikat, älskar er till universums ände och tillbaka!

Efter ett två timmar långt besök som bland annat innehöll en promenad, den längsta hittills, så sov Mamman gott i en och en halv timme.