Oändliga procent typ

"Vet du hur mycket jag älskar dej?" frågade Mamman sexåringen då de skulle avsluta sitt samtal, beredd att förklara att hon älskar honom till månen och tillbaka tusenmiljoner gånger.
"Jaaa!" svarade grabben hur självklart som helst.
"Hur mycket då?" undrade Mamman fundersamt.
"Oändliga procent typ så klart!" blev svaret. Underbara unge!!!

Med en sådan avslutning på gårdagen sov Mamman aningens bättre inatt (plus att jag bad sköterskan att de INTE skulle titta till mej varannan timme eftersom jag vaknar av dörren vareviga gång).

På min avdelning ligger bland annat tre äldre herrar som bildat ett eget litet gäng och varje gång de går förbi så hejar de, jag hejar naturligtvis tillbaka på ett trevligt sätt eftersom jag är så väluppfostrad. ;)

Denna morgon kom de förbi och hejade i vanlig ordning, jag hejade tillbaka och då kom de plötsligt fram till min dörr och så säger den ena farbrodern:
"Du har ett sådant underbart leende så att man blir alldeles varm i hjärtat, dej kommer vi fortsätta hälsa på så länge vi är här."

Den kommentaren värmde där jag låg med håret blött av svett, fet hud, grå runt ögonen som en strandad val...

I övrigt så har jag idag duschat och klätt mej, alldeles själv (och näää, Mona, jag satte inte trosorna på huvudet ;) ), lyckats äta mer mat än jag fått i mej på hela tiden här inne och de konstaterade att glipan bak på låret minskat från sex till fem centimeter. Massa positivt hela dagen!

På eftermiddagen fick jag besök av Minibatman och hans mor (min kära syster) och grabben var väldigt ivrig att hjälpa moster med allt. Han hämtade kläder, hjälpte till med tofflorna och skickade kryckorna. Han var med på toaletten för att se var moster duschade och han utmanade moster att gå på en dubbelt så lång promenad som igår.

Dessutom förklarade han att han ska bli sjuksköterska "för att hjälpa moster, tyyyp". Gullunge!

Mina egna gullungar får jag tyvärr inte se i helgen (*snyft*) eftersom alla inte är riktigt krya och jag kan inte riskera att bli sjuk nu när transplantation närmar sej. Mitt tålamod må vara stort (vilket jag tackar mina barn för), men det räcker inte i all evighet!