måndag 28 februari 2011

En dag i äkta kaosstil

Idag har varit en dag i äkta kaosstil där Mamman efter ett x antal samtal till vårdcentral, försäkringsbolag, kommun och så vidare lyckades ta sej genom duschen (med lite benbärhjälp över badkarskanten) och ner till vårdcentralen för såromläggning. Tack och lov slapp hon ytterligare en resa till sjukhuset i stora staden!

Tvätten tvättades (utan Mammans inblandning) och på eftermiddagen kom Mammsen så att Pappan kunde fara iväg och fixa med än det ena och än det andra. Söta Mammsen blaskade av matattiraljerna, matade snabeldraken och rastade svabben en snabbis. (Tack så mycket!)

Tonåringen och den stora grabben tog med tre små syskon ner till skridskobanan under tiden som lägenheten blev lite renare. Gulle dom!

Efter Mammsens framfart i lägenheten så vandrade hon, Mamman och Lillen ner till isen också. Det blev en mycket långsam promenad, men det var skönt att komma ut i friska luften en stund!

Tonåringen "hatar" numera sin mor efter att ha tvingats vara med på bild. Förmodligen kommer Mamman få en rejäl utskällning efter att damen i fråga upptäckt att bilden dessutom publicerats här. ;)



Grabbarna ägnade sej åt att spela hockey och Mamman imponerades av vad duktiga de alla blivit på att åka. =)

Småttingarna kör den skenfria stilen och det funkar bra det med!

Då lunken hemåt inleddes deklarerade femåringen att hans öra gjorde ont så svängen via vårdcentralen gjordes där läkaren konstaterade att han hade öroninflammation på ena örat och en rodnad i det andra. Vidare förklarades att sjukhusets policy är att inte ge penicillin förrän man har dubbelsidig öroninflammation eller trumhinnan har brustit. Panodil, nässpray och högläge med huvudet var rekommendationen.

Väl hemma höll panodilen i sej en halvtimme, sen skrek och skrek och skrek femåringen tröstlöst. Mamman ringde sjukvårdsrådgivningen som rekommenderade glass och ipren samt ytterligare ett samtal till vårdcentralen nästa morgon. En timme efter iprenen intagits somnade grabben och Pappan (som nu kommit tillbaka) bar in honom i hans säng.

Nu har femåringens skrikande bytts ut mot Lillens. Han har helt uppenbart ont någonstans... Hoppas han snart kan somna om.

Det värsta som finns i Mammans värld är att se sina barn ha ont och inte kunna fixa det. =(

Inga kommentarer: