Först tre timmar här, sen en bra stund på operation. All väntan var i och för sig väntad...
Tillslut låg jag i alla fall på en brits, på mage så gott som, med slangar och manicker fästa här och var. EKG, pulsmätare och saturationsklämma för att hålla kolla på syrehalten i blodet, vätskedropp, penicillindropp och en infart till smärtstillande samt lugnande, därtill en blodtrycksmanchett. Shannaras vänsterarm var full!
Trots ett maxantal av bedövningssprutor, en hel spruta bedövningsmedel och fyra doser av lugnande så skedde precis det förväntade. Ett område gick ej att bedöva och plågan var total då fem stygn lades i det området. Tårarna sprutade och min klagosång lät förmodligen vida omkring... Varför lyssnade ingen när jag påpekade att tidigare lokalbedövningar inte bitit på mej? Nu hoppas jag verkligen att det håller, om inte så måste de söva mej för jag orkar inte en gång till!
Efter att ha vilat ut några timmar och fått i mej lite mat så kom MiniBatman och två av mina älskade systrar. Grabben gjorde sitt bästa för att underhålla sin moster... =)
Just nu värker benet så in i h-vete trots dubbla doser smärtstillande, jag kryper snart ur kroppen och gömmer mej.
3 kommentarer:
Tjejen - smärta visar att du lever. DU LEVER!!!! Å du har lagt upp mixen igen. You're back, you've made it!!!
Nämen fy 17 varför lyssnade man inte på dig. Man känner alltid sig själv bäst...inte professionellt det inte! Och ändå har du orkat lägga upp fotoutmaningen!!
Otrolig du är rara Shannara!
Håller alla tummar och tår jag kan att det blir bra nu med såret...nu måste det ta ett slut så att du kan aktivera dig bra och "komma igen". Men samtidigt kan du inte vara för "het" - utan ta det litet varligt. Du har varit med om något väldigt speciellt. Det tar både på kropp och psyke. Var väldans rädd om dig!
Din stackare. Vad mer kan jag säga än kämpa på?! Många tankar!
Skicka en kommentar