En dag i äkta kaosstil

Idag har varit en dag i äkta kaosstil där Mamman efter ett x antal samtal till vårdcentral, försäkringsbolag, kommun och så vidare lyckades ta sej genom duschen (med lite benbärhjälp över badkarskanten) och ner till vårdcentralen för såromläggning. Tack och lov slapp hon ytterligare en resa till sjukhuset i stora staden!

Tvätten tvättades (utan Mammans inblandning) och på eftermiddagen kom Mammsen så att Pappan kunde fara iväg och fixa med än det ena och än det andra. Söta Mammsen blaskade av matattiraljerna, matade snabeldraken och rastade svabben en snabbis. (Tack så mycket!)

Tonåringen och den stora grabben tog med tre små syskon ner till skridskobanan under tiden som lägenheten blev lite renare. Gulle dom!

Efter Mammsens framfart i lägenheten så vandrade hon, Mamman och Lillen ner till isen också. Det blev en mycket långsam promenad, men det var skönt att komma ut i friska luften en stund!

Tonåringen "hatar" numera sin mor efter att ha tvingats vara med på bild. Förmodligen kommer Mamman få en rejäl utskällning efter att damen i fråga upptäckt att bilden dessutom publicerats här. ;)



Grabbarna ägnade sej åt att spela hockey och Mamman imponerades av vad duktiga de alla blivit på att åka. =)

Småttingarna kör den skenfria stilen och det funkar bra det med!

Då lunken hemåt inleddes deklarerade femåringen att hans öra gjorde ont så svängen via vårdcentralen gjordes där läkaren konstaterade att han hade öroninflammation på ena örat och en rodnad i det andra. Vidare förklarades att sjukhusets policy är att inte ge penicillin förrän man har dubbelsidig öroninflammation eller trumhinnan har brustit. Panodil, nässpray och högläge med huvudet var rekommendationen.

Väl hemma höll panodilen i sej en halvtimme, sen skrek och skrek och skrek femåringen tröstlöst. Mamman ringde sjukvårdsrådgivningen som rekommenderade glass och ipren samt ytterligare ett samtal till vårdcentralen nästa morgon. En timme efter iprenen intagits somnade grabben och Pappan (som nu kommit tillbaka) bar in honom i hans säng.

Nu har femåringens skrikande bytts ut mot Lillens. Han har helt uppenbart ont någonstans... Hoppas han snart kan somna om.

Det värsta som finns i Mammans värld är att se sina barn ha ont och inte kunna fixa det. =(

Problemet var i alla fall löst!

Hemma i sitt kaos mår Mamman ganska bra. Speciellt då organisationsdelen av hjärnan äntligen får användas igen.

Klockan fyra inatt kom den till bra användning då båda de minsta barnen passade på att vakna samtidigt. Utan att lyfta rumpan ur sängen och utan att något av barnen lade sej i Mammans säng så lyckades hon få dem att somna igen.

Visserligen somnade Lillen med huvudet i fotänden och Lillan i soffan med Lillebrors täcke och en av Mammans alla kuddar, men vad gör väl det? Problemet var i alla fall löst!

Resten av dagen har Mamman mer eller mindre tillbringat i sängen eller på en köksstol (där hon serverats både pannkakor och köttgryta med hemlagat mos) samtidigt som hon försökt få barnen att inse att de ska låta bli att retas och slåss. Det har inte gått helt bra, men Mamman har i alla fall hållit sej i skinnet och tagit det lugnt trots bråk och stoj.

Barnen har naturligtvis varit ljuvligt underbara och kramgoa periodvis också och min tonåring har varit helt bäst idag. Hon har hjälpt till att städa undan, serverat Mamman frukost, badat sin syster och varit superpedagog med minibrorsan.

Nu blir det lite mys framför tv:n som uppladdning inför sportlovet som börjar i morgon (synd att halva barnaskaran är sjuka).

I morgon står telefonterror, dusch samt såromläggning på schemat och på eftermiddagen kommer älskade Mammsen hit!

Medikamenter och snigelfart

Denna lördag har inte gått i många knop och ändå är Mamman trött som en urvriden trasa.

Nästan-sjuåringen och den stora grabben har åkt skridskor en stor del av dagen och tonåringen såg ut som ett vandrande lik då hon kom hem från sin tjejövernattning i förmiddags. De två små är fortfarande febriga, hostiga och en aningens gnälliga (om ett par dagar ligger förmodligen Mamman utslagen av förkylning också).

De två stora grabbarna ska sova hos mormor och morfar inatt så de åkte med dit vid fyra-tiden. Småttingarna har kommit i säng. Nu väntar Mamman bara på ett femåringen, som sovit hos kusinen i stora staden, ska komma hem.

I övrigt har Mamman försökt koncentrera sej på att vila, äta ordentligt och hålla reda på en halv miljard medikamenter och proteindrycker.

Strax är det dags att trä av den otroligt (o)sexiga strumpan och fatta modet för att åter sticka den hemska sprutan i magen.

(Jag hoppas att jag snart är på banan igen, blir mitt vanliga positiva jag som jagar allt och alla med kameran. Just nu är jag bara så trött hela tiden...)

Shannara's SaturdayMix #47 - Sen

Välkommen till Shannara's SaturdayMix!
(to see the post in english please use the translation tool to the right)

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, men jag orkade inte lägga upp mixen igår och eftersom det är fritt att delta hela veckan så hoppas jag att ni hinner hitta hit ändå! =)

Veckans tema blir Sen. (Late)

Det här är en fotoutmaning som ALLA är välkomna att deltaga i, oavsett kunskap om fotografering eller utrustning. Mobiltelefon eller värstingkamera spelar noll roll. ;) Det viktigaste är att man känner glädje då man fotograferar.

Som vanligt vill jag att ni tolkar temat på ert egna speciella vis.

Använd fantasin och kom ihåg The sky is the limit!

Tyvärr kostar LinkyTools numera pengar vilket leder till att ni får lov att lämna era länkar i kommentarsfältet. Hoppas ni kan leva med det? =)

Let's play!

Klippkort på ambulans

Mamman fick i sej en tallrik gröt (som serverades) och lyckades ta sej in i duschen och komma i ordning för att ta sej ner till vårdcentralen lagom till elva för omläggning av såren.

En promenad på runt 100 meter tog Mamman modiga tio minuter att promenera, tack och lov var det inte så kallt ute idag.

Väl där hamnade Mamman på mage på en brits och förbandet togs av. Sköterskan sa genast att det inte såg bra ut och sprang efter läkaren (världens goaste och bästa doktor) som bad om ursäkt, men Mamman var tvungen att ta "pling-plongtaxin" tillbaka till sjukhuset i stora staden eftersom såret inte alls såg bra ut.

Så var karusellen igång... Skulle Shannara till kirurgen eller infektion? Var streptokock A bakterien resistent så den spökade igen? Ingen feber, bra puls, bra syresättning och helt okej blodtryck...

Tillslut dumpades hon på infektion där hon fick vänta och vänta först på sköterska och sen på läkare, sen på sköterskan igen. (Shannara är jäkligt trött på att vänta numera). Det var ganska skönt att känna igen både sköterskan och läkaren.

Läkaren konstaterade att det förmodligen handlade om en gul stafylokock infektion, tydligen vanligt sa hon, och ordinerade penicillin. Eftersom Shannara reagerat negativt på penicillin tidigare fick hon en provdos och sen fick hon vänta i ytterligare en timme.

Tillslut var odling tagen, benet omlagt och timmen till ända... Då visade det sej att Mamma Shannara skulle vänta ytterligare en timme på taxi för att komma hem liggande.

Nu är hon hemma igen, tröttare än tröttast, med mer mediciner. Dags att inta ryggläge!

Tack för den goda maten och de rena golven Mammsen!

En macka och mjölk

"Du har väl för helvete ansvar för ditt eget liv..."

Ja, det har jag, men jag orkar inte ställa mej och laga mat nu. I flera veckor trodde jag att det skulle vara okej när jag kom hem. Hjälpen var ju så självklar... Jag trodde, men dagen har mest bestått av skäll och naturligtvis har det varit mitt eget fel varje gång. Eh? Jag måste alltså vara världens dummaste människa, eller? ;( För jag förstår inte? Förklara för mej.

Det har varit så mycket prat om hur viktigt det var att jag fick i mej mat på regelbundna tider och blablabla... Jag fick ju i alla fall gröt av älskade Mamma i morse och sen blev det lite rester från igår till lunch... Sen blev det ingen mat lagad, bara en milkshake? Därefter avslutades kvällen med kommentaren ovan... (samt en smörgås och ett glas mjölk)

Jag vill inte gnälla och skälla i min blogg, jag tänkte inget skriva för än den sista kommentaren kom... Jag är helt slut...

Nåväl, i förmiddags kom i alla fall mina hjälpmedel till badrummet...


... och världens goaste femåring kom hem med paket till Mamman!




Utöver det har dagen varit full av barnkramar, tonåringens sång och massor av babblande barn. (Det är det mest underbara med att vara hemma!)

Sov Gott alla!

HUR ska Mamman fixa sprutan?

Efter att ha hämtat ut den "lilla" påsen med medikamenter, fått en svindyr strumpa (räkningen på 300 spänn ligger snart i lådan) och packat så var det dags för hemfärd. En taxitur, liggandes på världens smalaste bår (höll mej hårt i allt jag kunde hitta när chauffören svängde), och ytterligare en hundring senare så var jag hemma.

I dörren möttes jag av en förvånad stor grabb och två små febriga troll. Strax därefter kom en tonåring hem med en oslagbart förvånad min i ansiktet då Mamman ropade hej. En knapp halvtimme senare hämtade mormor hem de sista två busungarna som även de sken som solar då de såg Mamman sitta på sin sängkant.

Efter en intensiv eftermiddag (tre timmar), men Lillen som plåsterlapp på Mamman i sängen, så känner Mamman att det är dags att krypa till kojs...

...men först är det någon galning som tror att Mamman ska ta spruta på sej själv! (skakar på huvudet) Antar att hon inte har något val? MEN HUR ska det gå till... (fortsättning följer)...

Hemma har visst julblommorna fått fnatt...

Härligt att vara hemma, hoppas jag kan sova inatt!

Kram på er alla som följt mej på min resa, hoppas ni stannar kvar. =)

Bandagesvans

Morgonens pillercocktail avnjöts tillsammans med en portion seg råggrynsgröt med äppelmos efter ännu en natt fattig på sömn. "Tick Tack, Tick Tack", gnisselvissel från fläktar på utsidan, trampande och underliga läten från sköterskor och patienter är inte det bästa receptet för sömn då man är så extremt lättväckt som Shannara.

Läkaren dök upp i vanlig ordning och meddelade att i morgon eller möjligtvis på torsdag ska Shannara befinna sej på hemmaplan igen. Dags att sadla om till Mamman alltså... ;)

Sen var karusellen igång...

Sjukgymnast kom och Shannara visade sej klara trappor galant. Sjuktransport hem fixas, läkaren har skickat recept på mediciner redan och han skulle ringa för att ta reda på om en distriktssköterska kan komma hem och lägga om såren, ortopedtekniska kommer för att prova ut stödstrumpa i morgon vid frukosten och en arbetsterapeut har varit här för att se på vilka hjälpmedel jag kan behöva i hemmet (hon skulle återkomma då hon pratat med min hemkommun om det). Om tre veckor ska jag tillbaka till stora staden för att undersöka om stygnen kan tas bort.

Packat och klart. =)

Resten av dagen har till stor del tillbringats i sängen, i väntan på att få bandagen fixade. Efter nästan sex timmars väntan tröttnade Shannara (jag förstår att personalen har mycket att göra och är stressade, men SEX timmar) och klev ut i korridoren på promenad med bandaget som svans... Då blev det bråttom. ;)

Nu sitter jag här och längtar efter besök... Undrar om någon kommer idag?

Pang Bom Krasch

Ibland bara blixtrar det till. Pang bom krash så händer allt på en gång...

På ronden denna förmiddag kom läkaren in, tillsammans med sköterska och undersköterska. Benet packades fram under sina sammanlagt fem lager av vadd, bandage och tuber. Därefter lyftes plåstren på framsidan av, läkaren nickade belåtet och beordrade stygnborttagning. Sen kollades såret på baksidan. Läkaren klämde, Shannara skrek till. Läkaren körde in en tops för att ta en odling, Shannara bet sej hårt i läppen.

Därefter säger läkaren:
"Jag ser ingen anledning till att du ska stanna kvar här. Du kanske inte åker hem imorn, men sen så."

Shannara blev först glad, men sen kom funderingarna...

Hur tar jag mej hem utan att belasta låret?
Kan jag ta mej upp för alla trappor?
Hur ska jag kunna gå på toa utan handtag?
Hur ska jag klara av att duscha stående i ett badkar (som jag först ska ta mej i) när jag måste sitta ner här för att orka?
Vem lägger om såren?

...och tusen frågor till.

Nåväl, det mesta löser sej om inte Pappan måste ut och jobba. Ta hand om sex ungar fixar Mamman inte än!

Kanske kan det fixas sjuktransport hem så Shannara får ligga ner, kanske finns det någon sorts pall att sätta på badkarskanterna...

Sjukgymnasten kommer i alla fall imorgon för att träna trappgång. =)

Nåväl, de får inte skicka hem Shannara innan stödstrumpan kommit och svaret på odlingen dykt upp... väl?

Tips från sjuksängen

Om ni någon gång skulle hamna på sjukhuset en längre tid, mestadels bundna till sängen, så kommer ni snart upptäcka att höfter, ryggslut och "rumpknölarna" tar en del stryk.

Om ni då ligger där mitt i natten och ändrar ställning, hamnar på rygg med benen lite i högläge och tänker att ni ska avlasta rumpan en stund genom att lägga händerna under skinkorna så akta er för att somna så och sova ett par timmar.

Resultatet är nämligen mindre trevligt för tentaklerna som kallas armar och händer. ;)

Ventromboser och bästa besöket

Planen var att halvsova hela förmiddagen, samla krafter efter en varm dusch tills att ungarna kom. Den planen höll i sej fram till nio då läkaren kom och förklarade att jag skulle på ultraljudsröntgen för att se om jag fått en ventrombos i benet eftersom min smärta ökat så markant sen senaste broderiet gjordes.

Detta ledde till en snabb dusch (eftersom röntgen kunde ringa när som helst för att säga att det var dags) och en utmattad Shannara som blev en gnutta yr. Det i sin tur ledde till att det flög in en lista på rummet där all mat och dryck registreras för att se om damen får i sej nog med näring.

Sen började väntan. Denna väntan som kan gå vem som helst på nerverna. Strax före lunch kom de och hämtade mej och läkaren som gjorde ultraljudet hittade ingenting alls. Hann tillbaka till avdelningen lagom till lunchen delades ut.

Sen kom dagens höjdpunkt, världens underbaraste ungar! Mössruffsiga i håret tassade de in på rummet. Lugna och duktiga!

Femåringen bjöd alla på hembakade chokladmuffins med vaniljkräm inuti och choklad ovanpå (bakade av honom själv och pappan). Det godaste muffinset (eller vad det nu heter) jag någonsin ätit!!!

Lilleman satt snällt bredvid Mamman och fikade. Lite blyg, men idag ville han i alla fall inte gå direkt då han kom.

Sex (snart sju-) åringen visade stolt upp sin nya glugg som han fixat till denna morgon.

Och som jag tidigare skrivit, sötaste Snufflan umgås aningens för mycket med sin idol - storasyster! ;)

Finaste tonåringen, vacker utan spackel tycker Mamman! (Dottern höll inte med)

Sist men inte minst, Mammans stora goa grabb som försökte fly undan kameran hela tiden.

Jag har världens finaste, mest underbara och väluppfostrade (när det gäller) ungar!!! Det finns ingen som kan slå det här gänget, saknar dem redan!

Tack för att ni kom, tack för det goda fikat, älskar er till universums ände och tillbaka!

Efter ett två timmar långt besök som bland annat innehöll en promenad, den längsta hittills, så sov Mamman gott i en och en halv timme.

Positiv smärta?

Eftersom smärta tydligen är positivt i den meningen att om man känner smärta så betyder det att man lever (om jag förstått Beate rätt (= ) så tänkte jag att jag skulle se vad mer som varit positivt de här veckorna.

1. Jag har förlorat tio av alla mina extrakilon.
2. Jag har träffat mina föräldrar och systrar mer och oftare än på flera år.
3. Pappan fick chansen att visa att han är världens bästa farsa. ;)
4. Jag har lärt mej att det inte skadar att be om hjälp. =)
5. Jag har lärt mej att uppskatta små saker i livet.

Jag kunde nog fylla på listan än mer, men i grund och botten så ät jag så fruktansvärt lycklig över att leva så det överskuggar allt annat!

Något annat som jag är glad över är att de stora barnen hälsat på idag tillsammans med sin far. Dessutom så har en av mina systrar och hennes man varit här och fördrivit lite tid ihop med mej och i kvällningen tittade småbarnens farmor in en dryg timme och pratade bort den. =)

Ännu lyckligare hoppas jag på att få bli i morgon för då ska äntligen alla barnen komma OM nu ingen mer hinner bli sjuk. Har inte sett de fyra små på två veckor.

Nu ska kvällen fördrivas med... eh? Ja, med vad? Melodifestivalen?

Shannara's SaturdayMix #46 - Paus

Välkommen till Shannara's SaturdayMix!
(to see the post in english please use the translation tool to the right)

Eftersom jag ligger på sjukhus sedan fem veckor tillbaka så har LördagsMixen fått ta ett (ofrivilligt) uppehåll, men nu kör vi på. Veckans tema blir Paus.

Det här är en fotoutmaning som ALLA är välkomna att deltaga i, oavsett kunskap om fotografering eller utrustning. Mobiltelefon eller värstingkamera spelar noll roll. ;) Det viktigaste är att man känner glädje då man fotograferar.

Som vanligt vill jag att ni tolkar temat på ert egna speciella vis.

Använd fantasin och kom ihåg The sky is the limit!

Tyvärr kostar LinkyTools numera pengar vilket leder till att ni får lov att lämna era länkar i kommentarsfältet. Hoppas ni kan leva med det? =)

Let's play!

1. Milla
2. Pysselfarmor
3. Greyscale Territory
4. Gärdsmygen
5. BP
6. Bildgatan
   

Som förväntat

Idag var ingen vanlig dag. Visst kom de och snodde blod före sex och tyckte det var morgon halvåtta, men frukosten byttes ut mot en dusch för att tvätta Shannara med specialtvål. Rena kläder och sängkläder kom på plats sen började den långa väntan.

Först tre timmar här, sen en bra stund på operation. All väntan var i och för sig väntad...

Tillslut låg jag i alla fall på en brits, på mage så gott som, med slangar och manicker fästa här och var. EKG, pulsmätare och saturationsklämma för att hålla kolla på syrehalten i blodet, vätskedropp, penicillindropp och en infart till smärtstillande samt lugnande, därtill en blodtrycksmanchett. Shannaras vänsterarm var full!

Trots ett maxantal av bedövningssprutor, en hel spruta bedövningsmedel och fyra doser av lugnande så skedde precis det förväntade. Ett område gick ej att bedöva och plågan var total då fem stygn lades i det området. Tårarna sprutade och min klagosång lät förmodligen vida omkring... Varför lyssnade ingen när jag påpekade att tidigare lokalbedövningar inte bitit på mej? Nu hoppas jag verkligen att det håller, om inte så måste de söva mej för jag orkar inte en gång till!

Efter att ha vilat ut några timmar och fått i mej lite mat så kom MiniBatman och två av mina älskade systrar. Grabben gjorde sitt bästa för att underhålla sin moster... =)


Just nu värker benet så in i h-vete trots dubbla doser smärtstillande, jag kryper snart ur kroppen och gömmer mej.

Flickan med dockögon

Efter en morgon och en förmiddag som ni läsare kan utantill likväl som jag vid det här laget så var det dags för lunch. Maten på det här stället kan se hur god ut som helst, men inte smaka alls gott.

Idag såg inte maten mycket ut för världen, en kletig röra bara, men det var så gott! Som lasagne med tacofärs. Mums!


Sen var det dessutom chokladmousse till efterrätt, orkade dock bara trycka i mej hälften efter att ha stoppat i mej mer mat än på fem veckor. =)


Efter lunchen hann jag prata med S borta i Stockholm och läsa lite innan Bästaste C och söta M kom på långbesök.


Vi hann promenera lite i korridorerna, busa lite, prata massor och charmas av flickan med dockögonen.

Tack för att ni stannade så länge och fördrev tiden med mej!

Nu är det dags för mej att börja fasta inför morgondagens broderisession. Kan inte hjälpa det, men usch vad nervös jag är... Hade de sagt att de skulle söva mej hade jag varit lugnare... Lokalbedövning lockar inte... Ligga där och känna av att de rör mej, höra vad de säger och gör. Ligga på mage (som jag avskyr) på en smal, hård brits... Hoppas han syr bra och snabbt! =(

Pssst... Tror jag glömt att berätta att jag igår morse var feberfri för första gången sen den 13:e januari! Det går framåt på alla plan...

Den ena dagen är den andra lik

Efter en usel natts sömn så hasade jag mej iväg på toa vid halvåtta. När jag kom tillbaka till mitt rum och skulle knöla ner mej i sängen igen så stod där en människa och slet ur alla sängkläder, jag fick nöja mej med att sitta i stolen bredvid.

Sen gick det i ett... Frukost, dusch, läkare, en timmes omläggning av benet och sjukgymnast. Vips var klockan tolv och lunchen serverades. Gjorde därefter ett tappert försök att vila, men jag hann inte innan mina älskade "päron" stack huvudena innanför min dörr.

Efter lite prat så gav vi oss ut på promenad. Idag klarade jag av att gå till sjukhusets bibliotek, vilket är dubbla sträckan av vad jag gått förut! =) Sen fikade vi, mamma hade gjort äggmackor, men jag var fortfarande mätt på lunchen så jag orkade tyvärr inte äta min macka.

Efter att mamma och pappa lämnat sjukhuset så försökte jag vila igen. Det blev mest ett enda två timmar långt vändande och vridande i halvdåsande tillstånd. Trött på sjukhussängen, trött på ömma höfter och öm rumpa, trött på smärtorna i benet, trött på sjukhusmat... Men jag är glad att jag är trött på allt... Det kunde jag ju inte varit om jag inte överlevt! ;)

Som ni ser så är den ena dagen den andra lik...

Min bil hade i alla fall gått igenom besiktningen idag och hemma verkar Pappan numera ha stenkoll och när jag pratade med honom idag så rullade han köttbullar!!! Känner mej lugn och glad över att allt verkar gå så bra.

Fotoobjekt

Ännu en dag börjar gå mot sitt slut. Konstigt nog så går vissa dagar ganska fort ändå...

Uppenbarligen var ingen intresserad av mitt blod idag vilket innebar att jag fick vara ifred till klockan sju då min kissblåsa protesterade vilt och hotade med sprängning. Resten av dagen har fyllts av såromläggning, sjukgymnast, besök av syster yster med son och lite experimenterande med kameran (lika bra att passa på då jag har lite tulpaner att fota).

Även idag vandrade jag hela vägen till cafeterian och kära syster bjöd på fika. Lite äppeljuice och en chokladboll och Shannaras mage kändes överfull! =) (Tack igen syrran!)

Efter jag blivit ensam så passade jag på att fota lite tulpaner, ett ganska tacksamt objekt om man vill ta riktiga close-ups. Börjar ni för resten sakna lördagsmixen? Funderar på att köra igång den igen på fredag, om jag orkar efter operationen... Hojta till om ni vill köra och låt mej veta om ni vill ha temat lite i förväg! =)

Här kommer ett gäng tulpaner innan jag sätter mej och läser en stund i väntan på House, kvällens ljuspunkt!