Polarexpedition och våfflor

Precis lagom till det var dags att gå igen så hittade jag Lillemans sko invirad i en julduk tillsammans med en halvdrucken vällingflaska och en brödkant. Rasmus på luffen i Milos tappning kanske? Konstigt att allt alltid finns på det sista stället man letar och att det kommer fram då man slutar leta. ;)


Trots att Mamman lämnade hemmet i god tid så blev de sena till femåringens avdelning där det bjöds på våfflor och smällkaramelltillverkning då treåringen, efter konstens alla regler, ställde till ett himla liv om städning, kläder och i vilken ordning man skulle lämna avdelningen.


Det korta våffelbesöket blev över en timme långt. Barnen lekte och Mamman fick samtala med andra vuxna en stund och även om det inte handlar om annat än ytligt prat så är det i alla fall stimulerande att få använda andra ord än de man använder i barnavärlden där Mamman tillbringar 99,99% av all tid.

När alla ändå var klädda för polarexpedition så beslutade Mamman att de kunde ta lite frisk luft hemma på gården. Efter tio minuter hade Lillan fått nog och ytterligare fem minuter senare stod Lilleman och slet i ytterdörren... Mamman hade redan tappat känseln i benen vid det laget (15 minus på termometern, galna människa, vad gör hon ute alls?) så hon var snabb med att följa de yngre barnens exempel. ;)







"Åh, Mamma, vad fint du gjort vid köksbänken."
"Menar du tomtarna och stjärnorna på kaklet?"
"Ja!"
"Vad kul att du tycker det, jag trodde ingen skulle tänka på att jag klistrat dit dem."
"Klistrat? Är det klistermärken???"
"Ja, jag kan ju inte byta hela kaklet två gånger om året."
"Nähä, det trodde jag att du gjorde?!"

Kvällsmaten bjöd på o'boyregn och skrattsalvor som kan fördubbla ett liv! ;) Älskade ungar!