När Mamman kom upp på Lillans förskoleavdelning visade hon stolt upp ett pepparkakshjärta med ett rött band som hon fått i adventskalendern som fröknarna fixat (om jag förstod henne rätt).
Detta hjärta bars sedan med stor försiktighet bort till stora skolan där femåringen hämtades och sedan vidare till affären i andra änden av hålan. Lillan sa att hon frös om händerna, Mamman erbjöd sej att ta hjärtat åt henne, men det gick absolut inte för sej.
Vid affären ramlade Snufflan raklång, men hjärtat höll. Hon sträckte nämligen upp handen i luften för att rädda det och landade istället på näsan. Hjärtat höll även hela vägen hem och ända upp i hallen där kläderna kom av under skrik och protester.
Mamman pustade ut, äntligen hemma med hjärtat i behåll!
Efter att ha ställt undan varorna så gick Mamman ut till Snufflan i rummet för att fråga var hjärtat skulle hängas upp.
"Hängas upp?" undrade treåringen med munnen full av pepparkaka och en förvånad blick...
måndag 6 december 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ha, ha, ha!!! Den slutklämman satt 100%. Dessutom prioriterar Lillan helt rätt - det ska ju böjas i tid: idag pepparkakshjärta om 20 år vinflaskor - till exempel;-)
Skicka en kommentar