Ibland tror jag att lilla dottern är besatt...
Spöktimmen inträder och plötsligt hörs ett isande tjut från småbarnens rum. Mamman reser sej käpprätt upp ur sängen där hon precis placerat sin lekamen, rusar på vingliga ben in till den uppenbarligen plågade dottern och slår armbågen i dörrkarmen.
"Mammma, mamma, mamma, ihhh buhu vrål"
"Ja"
"Snyft gnäll skrik buhu ehehehehe buäää buää"
"Har du ont?"
"Buhubuhubuhu"
"Ska du följa med till Mammas säng?"
"Vråååål ahhhh buhu tjut... ja"
Så fortsatte det en bra stund (lillebror vaknade och föll in i serenaden) tills plötsligt ett underligt läte hördes från en annan ände av huset... Både Mamman och Snufflan blev knäpptysta (Lillebror hade redan blivit tystad av mjölkdunken) och höll andan, lyssnade, spetsade öronen. Så hördes det igen. Ett "rullande", lite skramligt, ljud som förflyttade sej över golvet en bit från sängen. Sen blev det tyst och dottern somnade, övertygad om att det var en spindel som rullade runt nedanför sängen.
Under resten av natten utstötte Lillan vilda tjut eller skrek "Nej!" följt av fem minuters snyftande ungefär en gång i halvtimmen och även Snotti förflyttade sej till Mammans säng messande om sexbenta monster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar