Sakta trevade vi oss framåt i skogen, vädrade i luften likt hundar, vände håll och sökte av området. Efter en stunds letande fann vi källan till den kväljande stanken. I en snara satt ett ruttnande rådjur fast, man kunde se hur det kämpat för att ta sej loss innan det obarmhärtigt svultit till döds.
Idag då jag klev in i tvättstugan slungades jag i tanken tillbaka till denna, sedan länge, bortglömda tid. Dofter har en märklig makt då det gäller att minnas har jag upptäckt.
Trots att jag inte längre är ett barn så lider jag av att vara barnsligt nyfiken. Program som "How it's made" och andra liknande saker tillhör fortfarande mina favoriter.
Naturligtvis så ville jag veta var lukten kom från. Jag visste ju att det var lukten av dött, men inte vad som dött eller hur det hamnat i tvättstugan. Jag öppnade dörr efter dörr och konstaterade strax att det luktade starkast i torkrummet.
Fundersamt stod jag i det tomma utrymmet och tittade på de kala väggarna tills jag fick syn på ventilen och snabbt räknade ut att det var den ventilen de sex små fågelungarna fanns inuti. Lika snabbt letades minnet igenom och ganska snart kom jag på att jag inte hört dem skrika på några dagar och att jag sett småfågelfjädrar på backen utanför tre-fyra dagar senare. Min skarpa detektivhjärna lade ihop ett och ett, grannkatten måste ha tagit mamman och nu låg de små fågelliken och ruttnade i väggen! =(
Detta förenklade inte precis dagens tvättande.
Det blev till att springa upp i lägenheten och leta fram de, sedan länge bortglömda, klyporna ur skåpet som gud glömde, d.v.s. städskåpets djupaste vrå, samt en disktrasa för att göra rent de gamla stålvajrarna som sitter uppsatta för att hänga tvätt på ute på gården.
Proceduren med att sen försöka hänga upp kläderna i halv storm får ni föreställa er själva. =)
Nu kommer i alla fall tvätten att dofta gott, såvida den inte blåser bort! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar