Mamman sitter i skräddarställning på golvet med bebis nedtryckt i liggande ställning och har låst fast hans armar för att spruta ner medicinen i halsen på honom. Lugnt och stilla sitter hon där och pratar med sammetslen röst då plötsligt ett dödsvrål ekar från badrummet.
Mamman lyckas ta sej upp på benen och haltar halvspringande till badrummet (hon har nämligen fått en glasflis i hälen som hon inte når att ta bort!) där Puddeludding möter henne i dörröppningen vilt gråtande. Snotti står i badkaret och skriker att brorsan klättrade si och så och stod med benet på kanten och ramlade.
Mamman vrider en handduk om den gråtande sexåringen och bär ut honom i soffan. Ankeln är blå, insidan av smalbenet är blått, insidan av knät är blått, insidan av låret är blått ända upp till ljumsken. Mamman blir kallsvett, tänk om han har slagit i sina framtida familjejuveler illa?
Hon slänger sej på telefonen och under samtalets gång får puddeludding själv visa var det gör ont, testa om han kan ta i paketet och se om han hittar båda kulorna. Det gör han tack och lov!
Nu behöver verkligen alla bli friska så att vi kan njuta av sommarlovet ute, utan att passa medicintider och behöva trycka upp nässpray i näsan stup i kvarten. Så att vi kan gå ut utan ett par hushållsrullar till alla snokar i beredskap. Så att vi kan umgås med folk och framförallt så att kidsen kan rasa av sej all energi på andra sidan väggen och Mamman få någon fason på insidan!
torsdag 17 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar