Istället så blev Mamman och de fyra små busarna upphämtade för lite finåkning i Harri (en Chrysler New Yorker från Harrisburg) till barnens stora lycka. =)
I lugnt mak gick turen på småvägar, Lilleman var djupt koncentrerad fram tills han somnade gott vaggad av färden.
Pojkarna räknade skördetröskor som dök upp runt varje krök.
Tillslut nådde vi målet, längst ute på Värmlands Näs (närmare bestämt Ekenäs), där vi stannade för att promenera lite och äta vårt medhavda fika. Mormor bjöd dessutom trollungarna på glass (tack hälsar barnen).
Några timmar senare var Mamman och barnen hemma igen (tack för turen pappa och mamma) hos två stora, vrålhungriga barn. Mamman slängde ihop ett gäng hamburgare och snart hade lugnet lägrat sej igen. I alla fall nästan...
Det har visat sej att Lillan, till skillnad från de fyra barn i familjen som redan haft vattkoppor, har fått en jobbigare variant av det hela. Lilla Snufflan är, på dag två, full av kliande blåsor på hela kroppen, i munnen, i underlivet, i örongångarna, ja överallt. Dessutom har hon ont i kroppen, är lite febrig och klagar på huvudvärk stackaren.
Just nu har hon precis vaknat igen och sitter här hos Mamman som smeker henne med en filt över ryggen hela tiden, balkongdörren står öppen och Mamman fryser. Vad gör man inte för sina små liv!?
2 kommentarer:
Vilka bilder från cruisingen!!! Wow!!!
Att Lillan mår mindre bra - kan det bero på att hon är lite äldre när hon fick vattenkoppor. Minns själv när jag fick dom - var sent ute, som vanligt 7 år kanske - och kände mig precis som Lillan. Det tog en vecka att gå över och jag har fortfarande ärren kvar... - ja då jag kliade trots att mamma sa att jag skulle låta bli.
hur 17 hinner du med så mycket? Sedan beundrar jag ditt tålamod och effektivitet! :)
Skicka en kommentar