Samma möjligheter i livet

Ivrigt och med en kunskapstörst som man bara finner hos "färska" skolbarn kastade sej sjuåringen över sin allra första läxa, en matteläxa!

Det är synd att (oftast) denna entusiasm för skolarbetet suddats ut inom ett par år, ibland snabbare än så. Fast det är inte lätt för skolan att vara en lagom stor utmaning för alla elever, inte lätt att kittla barnens lust för vetenskap på den nivå där barnet befinner sej.

Hur man än vänder och vrider på det så är skolans värld mest anpassad för medeleleverna. Det finns inte tillräckliga resurser att vare sej hjälpa de elever som behöver mer hjälp eller locka de elever som presterar högre till nya utmaningar.

Lärarna drar ett tungt lass då det är de, som med knappa resurser, ska försöka anpassa skolan för allas utveckling oavsett vilken nivå de befinner sej på. Det är inte lätt...

Det finns fall då de mer högpresterande barnen får flytta upp en årskurs (även om det kanske inte är helt vanligt) för att få en mer passande utmaning intellektuellt sett, men ibland glömmer man bort att dessa elever inte alltid har den sociala kompetens som kan behövas för att inte hamna efter på det sociala planet istället.

Även den sociala utvecklingen är viktig, vilket ofta verkar glömmas bort i dagens kunskapsinriktade samhälle. Tyvärr. Alla barn och ungdomar klarar inte automatiskt av att läsa den sociala koden och behöver utbildas även på detta plan. Även här är det viktigt att skola, familj och samhälle samarbetar (precis som på alla plan i ett barns uppväxt, anser i alla fall jag).

Jag anser att vi fortfarande är sjumilakliv ifrån att få en skola som verkligen passar alla och ger alla samma möjligheter i livet!