Vi börjar väl från början...

Om jag är riktigt snabb nu så kanske jag hinner med ett inlägg innan datorn får spunk utav att strömmen går i vågor. Jisses, det blåser ute så att man inte hör sej själv tala. Det blåser så mycket så att det tog över en timme att få hem barnen från sina skolor i eftermiddags.

Vi börjar väl från början...

Tisdag morgon innebär oftast inte totalt kaos. Den här tisdagen var lugn (om man bortser från att den stora dottern inte hittade hårborsten och även idag fräste om att hon snart får plocka kläder ur tvättkorgen), så lugn att vi nästan glömde bort att gå till skolan där vi satt vid frukostbordet och filosoferade.

Snabbt iväg med de två första gossarna som knappt hann utanför dörren innan värsta regnskuren slog till. Det smattrade på alla rutor och knakade så vi trodde de skulle spricka. Tjugo minuter senare, då de tre små skulle lämnas av, sken solen och mycket utav regnskuren hade redan torkat upp av vindarna.


Efter att ha besökt alla tre avdelningar och lämnat alla bus så tog jag en promenad i väntan på Snufflans utvecklingssamtal. Kom på den geniala idén att försöka fotografera blommor och droppar, i full storm!!! Hur smart är jag liksom? Tänk er synen när jag står framåthukad över maskrosorna och väntar på att vinden ska bedarra en aning och sedan knäppa hej vilt. ;)




Passade även på att fotografera trädet på Lillemans avdelning (inspirerad av gårdagen) där det just nu hänger en puppa och en fjäril (antar att det är ett tema de jobbar med nu) och fick veta att barnen även håller på att göra en fjäril i papier maché. Tänk er vad härligt, en stor skara ett- och tvååringar som kladdar med händerna i tapetklister. Att personalen orkar! ;) Men så har vi världens bästa personal på förskolan (samtliga avdelningar) här i hålan också!


Efter ett mycket trevligt utvecklingssamtal kom nästa punkt på dagens schema, sjukgymnastik! Skönt, men lite ansträngande med hes hals och snufsig nos.

Innan jag begav mej åstad för att återbörda fyra små troll till hemmets lugna vrå så, nu blir jag väldigt personlig, försökte jag nå MVC eftersom mitt underliv snart faller i bitar efter alla mediciner. Först tappade jag allt skinn under fötter, i händer och i hela underlivet, därefter fick jag svamp som tog en evighet att få väck efter nära två månader med penicillin så nu är huden så tunn så att det vätskar och blöder i hela underredet. Det bränner och svider så jag kan snart vare sej sitta eller gå.

Vid sådana bekymmer så känns MVC som rätt instans att vända sej till, men nej då, man skulle vända sej till sin läkare på vårdcentralen vid gynekologiska besvär. Bara att hoppas att jag hinner ringa dit på deras telefontid i morgon då. =(

Efter två gånger badbatalj, vällingplask och filmassaker ligger nu en liten gosse och sover medan tre barn ligger och babblar skavsår i öronen på varandra (man kan aldrig ana att de är släkt med sin mor ;) ).