Vi började morgonen med att gå runt som sega råttor, varianten någon har slickat på och sedan slängt på golvet så de liksom limmar sej fast.
Lämningen av alla barn gick förvånansvärt smidigt, förmodligen för att de fortfarande befann sej i ett zoombieliknande tillstånd och inte riktigt fattade vad som hände. ;)
Underligt egentligen eftersom alla lade sej hur snällt som helst igår, de fyra minsta sov redan klockan åtta och ingen har varit uppe på nattvandring under natten. De stora försvann också in i sina rum i tid och Mamman hade släckt ner all apparatur och "kokongat" sej i sängen vid elva.
Hela dagen har liksom försvunnit utan att Mamman gjort något vettigt. Visst, maten har kommit på bordet, disken är diskad och blommorna har fått släcka sin törst... Men var försvann dagen?
Mamman är trött, trött på allt plockande, trött på att passa tider, trött på benet som aldrig blir bra. Det rinner vätska, senorna ömmar och lårmuskeln värker. Ska det aldrig ta slut?
Sommarlovet är efterlängtat, slippa tider och vara spontan. Samtidigt är Mamman lite orolig för att hon inte ska orka med, lyckas hitta några bra aktiviteter. Hur ska barnen kunna få bada i sjön när Mammans ben har ett öppet hål, eller är nyopererat om det nu blir så?
Psst Mammsen... Tack för att du tog hand om mina små huliganer när jag var på föräldramöte nu ikväll och tack för att jag fick smörgås med stekta ägg när jag kom hem. Älskar dej!
1 kommentar:
Förstår att du deppar lite. Det har du all rätt till tycker jag. Att benet aldrig blir riktigt bra oroar ju också.
Det du inte ska oroa dig över är nog att du inte orkar med. Det är ingen som sagt att du ska bli en badkruka. Ungarna ser nog hur mycket du orkar och rättar sig därefter, å de kommer fortfarande att ha roligt:-)
Skicka en kommentar