Idag har jag haft världens absolut underbaraste ungar, eller ja, de är alltid världens bästa på alla sätt och vis naturligtvis. ;)
Tonåringen har gräddat våfflor (och lämnat ett kök som ser ut som om det genomgått tredje världskriget efter sej, men det bortser Mamman ifrån), den stora sonen har stekt köttbullar och kokat makaroner och vi har alla varit till bokbussen och lånat massor av nya böcker.
Dessutom har den stora grabben lagat sin allra första punktering, med bara en gnutta handledning. Mamman blir så stolt! =)
Hela familjen tillbringade kvällningen utomhus och sen blev det duschbataljon av fjärde graden innan småttingarna kröp ihop med Mamman i sängen och fortsatte läsa den spännande och roliga boken "Spöket i rum 13". Sist men inte minst så har Mamman tillbringat en halvtimme med att hålla tolvåringen *(snart tolv år i alla fall) sällskap då han gjorde sina matteläxor.
Tillvaron är dock fortfarande jobbig periodvis. Tonåringen är den som lider mest av vad som måste göras i morgon, men hon börjar inse att det är för Sessies bästa och tårarna är färre idag. Det är tur att min älskade mamma följer med oss till veterinären i morgon, jag kommer nog inte klara av att köra... Jag råkar älska det där kattskrället jag med! =´(
3 kommentarer:
Vilka ungar!!! Du vet det är lite konstigt. Ungar känner av när de behöver hjälpa till och "skärpa sig". De vet instinktivt att du behöver hjälp.
Min sjuka vän Ns ungar (11 och 7) är precis som dina just nu. En bekräftelse på bra "uppfostran" med de rätta värderingarna enligt mitt tycke.
PS. Misstänkte att det var stackars katten som har drabbats av nå't. Grymt är det, en familjemedlem går bort, men som tur är glömmer ungarna fort. DS
Det där var vi med om i januari. Älskade maarsvinet fick gå samma öde till mötes. Det är så svårt. Sonen har fortfarande sorg. Samtidigt som förståelsen finns för att man inte kan låta ett djur som mår dåligt lida.
Tänker på er!
Skickar över en bamsekram till er alla//Mona
Skicka en kommentar