fredag 15 april 2011
Vad som smärtar än mer
Idag är sorgen total. Älskade kattskrälle, du fattas oss. Vila i frid Sessie!
Att katten är borta smärtar, ett djur är en familjemedlem från den stund den tassar innanför tröskeln. Vad som smärtar än mer är att se sitt barn sitta med sin älskade "bebis" i famnen efter att hjärtat slutat slå, att se henne sitta där med stora tårar rullande nedför kinderna med det varma byltet i sin famn.
Det visade sej trots allt att jag tagit ett bra beslut. Sessie var mer sjuk än någon av oss trott, hennes hjärta slutade slå innan hon ens fått hela sprutan med narkosmedel. Spruta nummer två, som skulle stoppat hennes hjärta lämnades orörd kvar.
Tack än en gång mammsen för att du följde med!
Tack personalen hos distriktsvetrinären för att ni gjort det så fint i rummet med dämpat sken och levande ljus. Om man nu kan göra ett dödsögonblick vackrare så lyckades ni med det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ja Shannara.. kan inte säga så mycket mera än vad jag sa igår.
Sessie RIP.
Åh, det allra värsta men behöver göra....
Men nu har hon det bra, och slipper vara sjuk längre.
Kramar till er!
Alla djur blir familjemedlemmar...."ärvde" sonens nymfparakit när han flyttade hemifrån och när det så var dax för den att flyga till fågelhimlen - grät jag hejdlöst...hon ligger under vårt fågelbad nu ;-)
Skicka en kommentar