lördag 2 april 2011

Släpp fångarne loss det är vår

Efter en (faktiskt) god lunch bestående av kotlett, klyftpotatis, grönsaker, smaskig sås och chokladmousse så lämnade den svullna, "stoppljusröda" Mamman sitt fängelse i några timmar. Hon for tillsammans med syster yster och lilla dottern till köpcentret i utkanten av stora staden för att shoppa lite kläder till Lillan och Femåringen som fått med sej lite lite kläder hemifrån då de igår for för att tillbringa helgen hos moster, Minibatman och hans pappa. (Foto: www.fotoakuten.se)

Åter tillbaka innanför murarna så tillbringades en hel massa tid i telefonen och på kvällen kom älskade S (från Stockholm) hit och hälsade på. Hon hade dumpat sina barn på sin familj här hemma i Värmland, vilket gjorde mej glad. Var härligt att få ses och "tôla" bort ett par timmar!

Jag är så tacksam för min underbara familj och mina goa vänner.

Det finns inte ord att beskriva hur mycket jag just nu uppskattar:
  • Att världens bästa mamma hjälper till med mitt hem och mina barn.
  • Att världens bästa pappa slänger sej hela vägen hit med sin dator för att min gick sönder.
  • Att min största lillasyster låter mina huliganbarn sova över hos henne.
  • Att mina två andra systrar messar och frågar hur det är.
  • Att min faster ringer varje dag och får mej att skratta.
  • Att underbara K både messar, ringer och ställer upp när det behövs.
  • Att S kunde ta sej tid och komma hit idag.
  • Att några av er läsare lämnar kommentarer som gör mej glad.

3 kommentarer:

BP sa...

Har du tänkt på en sak Shannara: det är många som ÄLSKAR dig, vilket du är såååååå värd!!!!!!!!!!!
Det är i en situation som den du befinner dig i nu som visar vem som är dina riktiga supporters och vänner. Nu vet du det. Underbart - för det måste kännas såååå mycket bättre för dig!!! Å nu vet du också att du inte är oumbärlig - bra det också!!!Fortsätt krya på dig!!! Kram:-)))

KaosJenny sa...

Härligt med så många anledningar att vara tacksam. Släkt och vänner som vill hjälpa till runt om sig så att är oskattbart. Jag tror på uttrycket: Det krävs en hel by för att uppfostra ett barn. Kram

Sussi - 22 år, mamma & student! sa...

Fy farao, att det aldrig bara kan gå över =( Skickar över lite styrka!