Allt började med att det gick hål på ärret fram på benet och började sippra vätska igår kväll. Mamman ringde 1177 och trodde i sitt stilla sinne att de kunde tycka att det var lämpligt att vänta med att komma in till morgonen efter då hon inte hade någon feber, men tji fick hon. In med dej genast, till akutmottagningen var beskedet som gavs. =(
Mamman ringde mammsen som snällt kom åkandes, efter ett intag av föda, för att se efter alla små trollungar. (Du vet hur mycket jag älskar dej va mammsen?) Pappan fick snällt finna sej i att komma för att leka chaufför och sällskap. Tack och lov hann Mamman både utfodra, läsa för och lägga de fyra små busfröna innan hon for.
Väl framme på akuten så kände sej Mamman ganska positiv över det faktum att parkeringen bara var halvfull och det knappt befann sej mer än en handfull människor i de båda väntrummen. Hon fick också anmäla sej samt komma in på ett rum på mindre än en timme. Prover togs, en odling på vätskan likaså plus blodtryck, temp, syresaturation och puls. Sen började väntan, den långa väntan på en läkare som inte syntes till för än klockan passerat midnatt med en hel timme.
Läkaren tittade, klämde och sa åt Mamman att åka hem och sedan ringa infektionskliniken på morgonen. (Det var ju det jag visste... *suck*)
Väl hemma väckte Mamman sin söta mamms som sov gott på soffan. Klockan hade precis passerat två, men mammsen åkte ändå hem till sin egen gosiga säng (för visst är alltid den egna sängen bäst?) för att sova vidare. Halvtre hade Mamman fått av sej den där enormt sexiga stödstrumpan som läper ända upp runt midjan och krypit ner i sin säng, sin underbart gosiga säng, men knappt hann hon slumra till förrän "katthunden" bestämde sej för att kräkas på mattan. Det var bara att gå upp och sanera, sista kiken på klockan visade att hon passerat tre med två minuter.
Ytterligare tre timmar senare ringde klockan och morgonens bestyr med kläder, frukost, telefonsamtal (till både infektion och sjukgymnast), blöjwrestling (Lilleman vill plötsligt inte alls bli av med den ett ton tunga blöjan på morgonen, underligt...) och barndumpning hade sin början.
Mammans trasiga bil skulle vara på verkstaden klockan elva och Mamman själv fick tid på sjukhuset halvtvå. På verkstaden påstod de dock att bilen skulle varit där redan halvtio, my ass sa Mamman, så illa hör hon inte! De fick helt enkelt lov att kolla bilen ändå!!! (Det var "bara" en fjäder som gått av, den byts här hemma för inte betalar Mamman 2500 spänn för det inte! ;) ).
Mamman lånade sej en liten Clio, lyckades knöla in sej i den och ta sej till stora staden. Det var värre att komma ur, det sa liksom nästan "plopp". =)
Med tio minuter till godo anmälde sej Mamman i receptionen och ombads sedan att vänta i väntrummet. Klockan två (bara en halvtimme sent) fick hon komma in på ett rum där temp, blodtryck och diverse annat undersöktes av en sköterska och sedan vänta på läkaren... Som aldrig dök upp.
Klockan fem minuter i fyra ringde Mamman på klockan eftersom parkeringstiden gick ut fem minuter senare och för att förklara att hon inte alls tänkte sitta i det där rummet hela eftermiddagen när det var så varmt och skönt på utsidan. Mamman fick ett parkeringstillstånd samt ett löfte om att hon skulle få träffa läkare så fort kvällsjouren gick på. "Kvällsjouren!!!" utbrast Mamman förvånat, tack och lov visade det sej att den gick på sitt skift redan klockan fyra.
Klockan fem lyckades Mamman trycka in sej i minibilen igen (tack och lov att jag hade plockat med mej en bok att läsa de timmar jag fick vänta) efter att läkaren konstaterat att jag inte behövde läggas in och förklarat att om odlingen visar något så ringer de upp samt samma förhållningar som tidigare (in om du får feber, svullnaden, smärtan eller rodnaden ökar markant).
På vägen hem njöt Mamman av det faktum att hon slapp läggas in, av musikens dunk i bilen, av skogarna som färgats skirt ljusgröna, av de vita mattorna som täcker backen i skogen och allt det gula i dikesrenarna. Mamman var glad...
På väg hem tog Mamman vägen genom Lilla staden för att plocka upp den tonåriga dottern som snällt hoppade in i bilen, men sedan kom det...
"Mamma, stäng fönstret. Mamma, SÄÄÄÄNK! MAMMA SJUNG INTE MED, du är sååå pinsam!" sa den lilla sötnosen och himlade med ögonen. =) Mamman höjde både stereon och sin egen volym ett snäpp, med ett flin... Dottern skrattade och försökte sänka. Älskar dej underbara unge!
Nästa stopp detta, till synes, ändlösa dygn blev i djupa skogen hos mammsen och pappsen där alla Mammans trollungar befann sej tillsammans med sin kusin, Minibatman. Efter ett snabbt intag av föda, i form av makaroner och korvisar, gick Mamman ut till upptäckarskaran och hann att njuta lite av värmen och solens strålar innan det var dags att bege sej hemöver och ta itu med nattningskaoset (som drar ut längre och längre på tiden ju ljusare det blir i vårt avlånga land).
Nu är det dags att njuta av lite slött tv-tittande innan Mamman får en, förhoppningsvis, hel natts sömn! =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar