Natten till idag för tretton år sedan, midsommarnatten för att vara exakt, så låg jag på förlossningen med värkar som personalen försökte stanna av med hjälp av bricanyl då min älskade son låg i säte och ingen personal fanns att tillgå för att göra ett akutsnitt. Meningen var att jag skulle göra ett planerat snitt på torsdagen veckan efter, två veckor innan planerad förlossning, men sonen visste vad han ville (precis som han gör än idag).
En hel natt låg jag och våndades inför kommande morgon då de skulle sprätta upp min mage. Nervös, rädd och förväntansfull!
Klockan 09,26 på midsommardagen drog de upp grabben ur min mage, nästan tre veckor för tidigt. Trots det var han 53 cm lång och vägde 4640 g.
Stora Brorsan, blott ett par timmar gammal. Mammas söta tjockis! ;)
Efter förlossningen tillstötte komplikationer hos både mej och sonen. Sonens blodsocker sjönk drastiskt så han hamnade på BIVA där han sondmatades fram tills att min mjölk runnit till. Själv drabbades jag av något som kallas spinalhuvudvärk, vilket orskas av att för mycket spinalvätska rinner ut ur ryggen då ryggbedövningen läggs. Jag klarade knappt av att röra mej och tålde inte ljus överhuvudtaget trots att de pumpade mej full med både koffeindropp och smärtstillande. Tre dagar efter snittet blev de tvungna att ta lite av mitt eget blod och lägga in det i ryggen för att öka på trycket (så att säga).
Sonen var dock värd varenda uns av smärta och tårar! ;)
Grattis älskade unge!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar