Storslagen begravning

Trots en grå himmel var temperaturen behaglig på utsidan denna eftermiddag och Mamman beslutade sej, efter att ha diskat och dammsugit med en gnällig nästan-ettåring hängande i byxbenet, för att göra barnen sällskap på utsidan. Alla sex ungarna var ju hemma ett par timmar efter att RQ hittat hem från sin kompis och innan Dödis skulle fara med Minibatman och hans föräldrar till Skara Sommarland så det var lika bra att passa på. Mamman tog med sej en penna och en tidning och förpassade sej ut på den trasiga parkbänken i trädgården.

Efter en kort stund lade sej tystnaden likt ett täcke över omgivningarna och Mammans alarmklocka började ringa. När det blir så tyst på en hel hög ungar så brukar det vara ofog på gång. Mamman smög runt husknuten och hörde hur barnen pratade med lågmälda, allvarliga röster.

De hade hittat en död fågel och helt naturligt så ville de veta hur fågeln dött och vad som händer när man dör.


En av pojkarna sa att efter man dött måste man ju begravas, det gjorde vi ju med Mollan.

Sagt och gjort, begravning skulle det bli!

Att begrava en vild fågel är en stor procedur. För det första måste man ha en gravsten och sen måste ju fågeln ha ett namn så att man kan skriva något på stenen. Så helt naturligt blev nästa hinder att komma på om fågeln var en hane eller en hona. Då barnen inte kunde komma på vilket kön den hade så började man istället diskutera namn som passar både flickor och pojkar. Tillslut så döptes fågeln högtidligt till Kim.

Därefter letades en gravplats upp, gravstenen fick text, blommor plockades och en dikt skrevs.

När allt var klart samlades alla till en högtidlig stund.

Dikten lästes upp och en sång sjöngs. Dödis höll ett tal till den modiga lilla fågeln som mött sin död denna ödesdigra dag.






Riktigt vackert var det och barnen var så allvarsamma hela tiden. De har så mycket tankar och ofta handlar de om döden som ju är helt naturligt då man är i fem-sexårsåldern, vilket två av mina gossar är. Efter att de fått så bra svar som Mamman kunde förmå att ge på deras frågor och funderingar så gav de sej iväg med ny luft under vingarna på sina sparkcyklar. =)

Lilleman, som ännu inte vet något om livets alla sidor, sussade gott i sin vagn under hela arrangemanget.