Då vi kom fram så hade ett vitt dis täckt den blå himlen, men vad gjorde väl det. Ensamma på stranden, trettio grader i luften... Livet lekte.
I tjugo minuter då himlen blev mörkare och mörkare allteftersom. Måsarna började flyga väldigt lågt över våra huvuden och mullret hördes i fjärran. Ungarna fick komma upp ur badet då jag såg de första blinkningarna till deras stora förtret. Svårt att få barn att inse allvaret med att befinna sej i en liiiten sjö om åskan slår ner i den! (Fiskarna simmar ju däri hela tiden och inte dör alla fiskar om blixten slår ner och blablabla)
Vi dukade upp vårt fika på en parkbänk och njöt av skådespelet över sjön. Tog hur många kort som helst, en blixt är inte lätt att fånga, men jag fick en liten en till slut! =)

Åkte hem, käkade och fick igång Vänertrackern på datorn för att följa åskans framfart...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar