Äventyr var det ja! =)

Hela dagen äventyr! Småtrollens farmor dök upp på morgonen. Halvtolv satt vi i bilen med mat, dryck, fika och stövlar i bagaget - Äventyret kunde börja! =)

Vi började med att sätta kurs mot Elovsbyn (som vi ju åkte förbi i förrgår) för att promenera i skogen och göra ett besök vid kolarkojan. När vi nästan var framme så somnade Lillen och för att låta honom sova en stund så gjorde vi en liten avstickare.

Här och var i skogen sitter små svarta skyltar för att visa var det finns lämningar av olika slag och rätt som vi åkte vägen fram fick jag syn på en sådan så vi stannade för att kolla läget.

En överväxt fångstgrop, inte mycket att se, men barnen njöt i fulla drag av att få höra berättelser om fångstgropar och hur man levde förr.


Efter att ha parkerat konstaterades att det bara var ca 800 m genom skogen för att nå fram till kolarkojan, en lagom promenad för barnen och perfekt för Mamman som missade sin senaste sjukgymnastik!

Traskar tryggt med Pappan i vilda skogen. Tur det för Mamman hade fullt upp med kameran! ;) Insekterna verkade inte alls bry sej om att man var närgången och det fanns en hel del växtlighet som passade kameralinsen utmärkt på vägen mot Kolarkojan.







En härlig promenad senare nådde vi vårt mål, Kolarkojan! Där intogs lunchen bestående av pannkakor, scones och juice.


Vid kojan fanns en Torplämning. Torpet Änden, eller ä'en som det kallades i dagligt tal, fick sitt namn av att det låg i änden av stenbybornas skogs- och vallegata. Mellan 1880 och 1907 var torpet bebott. Då bodde här en familj, Anders och Anna Torpman med sina tre döttrar och senare växte även en av döttrarnas barn upp med morföräldrarna.

"Mamma, varför är det miljoner med knott som vill äta på oss här?"

Härliga, stora gröna ytor ner mot den lilla älven vid kolarkojan.


Även på vägen tillbaka till Elovsbyn, och bilen, fick jag användning av kameran! =)


Ett par kilometer från Elovsbyn, strax efter Stenbyn fanns en liten skylt som det stod badplats på. Vi svängde ner mot vattnet och efter en kort bilfärd och en liten promenad kom vi fram till Siktjärn. En alldeles underbar liten badplats där vi blev kvar i ett par timmar. =)




När alla badat sej nöjda och proppat magarna fulla med bullar gick färden vidare mot Finntorp, precis som i förrgår, men idag svängde vi åt höger istället för att fortsätta vägen fram.

Alla små tjärn och vattendrag efter vägen var fulla av näckrosor, både gula och vita. Tyvärr var det svårt att komma så nära som jag ville med kameran (hade ju inte vadarstövlarna med mej ;) ).

Via en massa små grusvägar genom Glaskogens naturreservat och vid kanten av sjön Stora Gla så nådde vi tillslut samhället Glava Glasbruk.

Glasbiten nere till höger på ovanstående bild är en bit av det glaset som fanns i vannan då bruket lades ner 1939.

Lite fakta om Glava Glasbruk:

1857 startade planerna på ett glasbruk på den stora skogsegendomen Halvardsnäs vid Stora Gla. Här fanns stor tillgång till det bränsle, som krävdes för glasugnarna.

Hösten 1859 började tillverkningen av fönsterglas genom munblåsningsmetoden. Under de mest framgångsrika åren arbetade 800 personer på Bruket och ytterligare 800 i skogen.

1886 byggdes en smalspårig järnväg från bruket ner till bryggan i Bergsviken vid Glafsfjorden. Banan (nio kilometer lång) hade fyra lok med både gods- och personvagnar. Råvarorna soda, sand och kalk importerades över Vänerns, Byälvens och Glafsfjordens vatten. Exporten gick samma väg.

1897 uppfördes en stor så kallad smältvanna.

Efter eldsvådan 1911 moderniserades bruket till att bli det största i landet med 38 procent av Sveriges produktion av fönsterglas.

1927 upphörde munblåsningen, maskindrift infördes.

1938 revs järnvägsbanan.

1939 lades all tillverkning ned och de flesta fabriksbyggnaderna revs.

Bruket låg vackert beläget vid Stora Gla. Mer information om Glava Glasbruk finns här>>

Nere på den steniga stranden trängs glasbitar och slaggrester med kalkbitar, tegel och vanlig sten.

Platta glasbitar är perfekta att använda då man "kastar macka". Sjuåringen fick sin bit att studsa nio gånger på vattnet!

När en härlig dag, med underbart snälla ungar, närmade sej sitt slut tog vi en sista fika intill en av de få byggnader som fortfarande finns kvar på platsen där bruket låg innan vi styrde kosan hem (den lite större vägen). Allt som allt åkte vi elva mil och var ute på äventyr i närmare nio timmar! Vem behöver resa på dyra semestrar när man har så mycket spännande runt husknuten? ;)

Det kommer att bli ytterligare en tur till glasbruket för besök på det museum som finns där och för att titta på någon av de två glasblåsarna som gästar bruket under sommaren när de stora barnen är hemma och kan följa med (om de vill).

Nu kommer jag att sova som en stock, i morgon väntar en dag fylls av viktiga telefonsamtal, sjukgymnastik, hämtning av två stora troll, Max, shopping och firandet av min söta kusin som blir tonåring! =)