Tröttsamt gnäll

Fjärde natten med vakna, gnälliga barn på raken... Nu börjar det sätta sina spår. Värken i vänstra handens pekfinger och långfinger har eskalerat till en nivå då de känns obrukbara (om de används, tack och lov funkar handen rätt bra även om de fingrarna hålls i ett läge) och resten av kroppen verkar tillhöra en hundrafemtioårig gumma. Varenda muskel i kroppen känns stel och överarbetad, precis som om Mamman skulle träna konstant och aldrig vila. Som om mjölksyran ligger och vilar precis under ytan och bara väntar på minsta ansträngning för att slå till med fullt artilleri.

På detta tröttheten som följer av att aldrig få sova färdigt. Segheten och bomullen som parkerar runt hjärnan och gör så att man glömmer både det ena och det andra...

I natt har Mamman tillbringat större delen av natten i Lillens säng och i Mammans säng hamnade två söta pojkar av lite större modell medan Lillan placerade sej på en madrass på golvet nedanför Lillemans säng.

Det klagas på täta näsor, värk i benen och öm hals nätterna igenom, blandat med mardrömmar och diverse annat. Mamman springer med nässpray, hostmedicin och panodil. Mamman passar upp och tröstar.

Trots att Mamman varit hemma med Lillgos hela dagen så vill ingen av de andra småmänniskorna stanna hemma. På något underligt vis vaknar de pigga, fulla av energi och bubblande av nyfikenhet inför den kommande skoldagen.

Mamman väger det hela fram och tillbaka... Alla ni som någon gång haft små barn vet hur det är de där gångerna då barnen känns för friska för att stanna hemma, men kanske lite för snuviga för att gå till skolan.

Nåväl, tillslut hade alla fyra skolbarnen försvunnit ur sikte och Mamman gick iväg med småttingarna för att lämna Snufflis på förskolan. Ute var grått och Mamman passade på att testa mobilkameran under mulna förhållanden. Rätt upp i luften blev helt ok...


Sen var det kört. Blixten slog till hela tiden, trots dagsljus (visst, det var molnigt, meeen...) och orsakade väldiga färgavvikelser. På de båda bilderna ovan är samma löv fotograferat i olika vinkel och på olika avstånd.

Alla människor som jag provade att fotografera idag såg, precis som sonen, sjösjuka ut i ansiktet. Så fort blixten sätts på får allt ett grönt skimmer över sej.

Nåväl, äntligen inne igen så försökte Mamman att bädda, komma in i duschen, diska och dammsuga. Hon lyckades inte ens nästan... Den lille sonen har tillbringat dagen med att gnällande hänga i Mammans hasor vilket innebär att tre timmar försvann med att sitta i soffan och se på barnprogram. Därefter kom Bröderna Bus hem och det blev 40 minuters läxtid innan Mamman hämtade Snufflan.

Klockan tre kom Stora Brorsan hem med dubbel fläskläpp efter att ha fått sej en rejäl smäll på idrottslektionen - Av en repstege! Hans otur hade sedan följt efter honom ut på rasten där han ramlat på en gren i ett träd och slagit "kulorna ur led" som han så fint uttryckte det! =/ Ouch!

Eftermiddagen har sedan gått åt till att försöka fixa något ätbart till en serenad av gnäll och skrik, diska och med nöd och näppe lyckas duscha.

Nu är kvällen här och barnen krånglar. Lillen springer upp och ner, gnäller och klättrar. Sjuåringen gör massa ljud, bankar med saker i väggarna och vägrar sluta prata. Lillan ska bara och ska bara. Den enda som faktiskt ligger snäll och tyst i all röra är sexåringen!

Jaja, de somnar väl tillslut så att jag kan krypa ner i soffan framför House! =)

Inlägget blev ungefär lika rörigt och fantasifullt skrivet som jag känner mej idag, men det kommer bättre tider... Det brukar det ju alltid göra. Snart är det lov (från skolan, men inte barnomsorgen för barnen, Mamman jobbar ju ett par dagar i veckan) och det längtar vi efter.

Hoppas att vi får en trevlig julafton, hur den än blir. Det enda som verkar säkert är att Mamman och hennes "lilla" familj ska fira med faster, hennes gubbe och deras dotter... Sen får vi se om vi elva ska trängas i min lägenhet eller om vi hamnar hos mor och far (eller syster) det beror ju på om det finns plats för alla där!