Nattkrångel

Ute är mörkt, klockan ringer. Först är Mamman lite förvirrad, men när hon satt sej upp och tittat på klockan (som visar 01,50) så kommer hon på att tyskarna ska till bussen.

Snabbt tassar hon upp och väcker tjejerna och Stora Brorsan (som också vill med till bussen och säga hej då).

Medan barnen klär sej och fixar med lite annat så bär Mamman ner resväskan, plockar vagnen och två barnstolar ur bilen så att alla ska få plats och startar bilen... eller inte.

Bilen är död, eller ja, inte helt död eftersom startmotorn dras runt. (Antar att det är en tändspole nu igen.)

Nu är goda råd dyra.

Stora brorsan skickas upp i lägenheten och får väcka Pappan för att be om nyckeln till hans rullande sardinburk och sedan fick han säga hej då hemma på gården. Efter lite krånglande får Mamman in resväska, tonårstjejer och sej själv i det minimala fordonet.

Först går färden till Goa K för att hämta hennes tonåring och utbytesstudent. Väl där så begär Mamman att få nyckeln till K:s bil och sedan kör hon tjejerna till bussen.

Efter några kramar så är det dags. Tyskorna kliver på bussen, kvar står vi och vinkar...

Tack Michii för en supertrevlig tid och hoppas att du nu får med dej din mor och bror hit till sommaren! =)

(Mamman har tyvärr råkat bli pigg av den härligt klara nattluften och Lillen har vaknat två gånger sen hon kom hem igen, men nu ska hon tvinga sej i säng och förhoppningsvis få sova de tre timmar som återstår tills klockan ringer)