En dag, men inte än...

Som ni alla vet så är hela min skara barn alldeles underbart störtsköna... Eller hur?

Enligt mej så har var och en av dem en speciell, unik och engagerande personlighet som jag absolut älskar (att tvinga på de som läser min blogg med jämna mellanrum) att ha i min närhet.

Var och en har sin egen talang (som att vara negativ, se vem som kan skrika högst, tävling i att ignorera Mamman och tusen sätt att fly sina sysslor). Var och en är en utmaning i sej (somliga mer än andra)!

Men, just ett av barnen, har något alldeles extra (inte bättre, bara annorlunda och just nu så mycket MER än de andra)...

Förmodligen är inte jag den enda Mamman som har en "nästanfyraåring" som korrekt kan använda ord som andra barn i den åldern inte ens förstår vad de betyder i en vanlig konversation.

Förmodligen är inte den här ungen den enda i hela världen som rättar sina vänner, och ibland även vuxna, då de använder "fula" ord och beter sej illa. (Och sedan svär som den värsta sjöbusen själv, månne syskonen har en aningens inverkan här?)

Det finns även en chans att hon inte är den enda ungen på jorden som klär sej på ett speciellt vis, har skapat sitt eget alias och bestämt tycker att det borde finnas "onsdagsgodis" för att göra världen till en lyckligare plats.

Kanske känner ni till de där barnen (eller personerna) som gör sin egen grej oavsett vad det är man har bett dem att göra, dom som inte ens kan mutas till att sluta prata eftersom de alltid har "bara en sak till..." att berätta och om du inte lyssnar, eller ännu värre, inte håller med så har de alltid något att säga om det också!

Dessa barn med sin starka vilja (stönighet) kommer en dag att förändra världen! Med den envishet som min lilla dotter uppvisar, med den beslutsamhet som hon använder dagligen (på gott och ont) så är jag i alla fall säker på att hon kommer att förändra världen en vacker dag, inte bara för mej.

Men snälla söta, kan inte förändringen vänta lite? Mamman trivs bra med att ha det som det är nu. Mamman vill inte att barnen ska växa upp så fort, samtidigt som hon naturligtvis njuter av varje nytt steg de tar ut mot den stora världen.

Och snälla, kan förändringen vara lite mindre tjurig? För idag har det varit lite mycket "ligga-på-golvet-och-skrika-tills-jag-får-som-jag-vill-fasoner" (trots att den taktiken inte har fungerat i det Shannarianska hushållet en enda gång på över 14 år) och en aningens för mycket hårda ord och knuffar. Tagga ner älsklingar!