Toa i trappan

Strax före solen nådde över takåsen på "dagis" så hade två gossar droppat av till skolan och den tredje skolpojken fick snällt följa med Mamman och lämna småsyskonen på förskolan.

Bland det finaste som Mamman någonsin ser... Barnen som spontant hjälper varandra! Och trots att sexåringen inte är riktigt kry så tvekade han inte en sekund när Lilleman ropade: "Äpp mej Wlimla!"

Efter fyra timmars slapptid för Sexåringen och diska, sortera, betala räkningar med mera för Mamman så var det dags att skrapa rutorna på bilen och börja dagens hämtrunda. Precis när Mamman och Snotti skulle lämna lägenheten dök fastighetsskötaren och en rörmokare upp. Rörmokaren konstaterade det samma som fastighetsskötaren gjort igår och sen drog de igen.

Först hämtades Lillen, sen Snufflan och lagom till Mamman och de tre yngsta var tillbaka på parkeringen så kom Sjuåringen traskande från skolan.

Alla fyra packades in i bilen och sen gick färden mot Lilla Staden och Kusinens skola där han plockades upp. Därefter ett besök på apoteket och ett på affären hemma i Hålan innan bilen nådde slutdestinationen hemma!

Barnen rusade upp och Mamman kom, likt en packåsna, ett par steg efter. Utanför lägenheten stod vår toalett och dörren var öppen. I hallen låg maskiner och alla saker från badrummet. Tre killar rotade runt i det lilla, lilla badrummet med ytterskor och allt på.

"Hej! Ni har inte släppt ut katten va???" frågade Mamman varpå en av killarna bara stirrade en lång stund och sen sa att vaktmästaren är utanför.
"Jaha? Men ni har väl inte släppt ut katten??? Han får absolut inte komma ut. Han är sjuk!"
"Jag har inte sett någon katt!"

Operation kattjakt startades och tillslut hittades stackaren under en möbel, skakande av skräck.

Snubbarna hade nämligen bilat bort betong runt röret och det lät förmodligen förjävligt.

Så... Mamman kommer alltså hem med fem små hungriga barn, varav en väldigt kissnödig fyraåring. Stora Brorsan kommer hem fem minuter senare och ser ubåtar. Mamman behöver kissa och Sexåringen vill bajsa. Det finns ingen toalett och vattnet är avstängt. Det finns ingen toalett att tillgå i någon annan ände av huset heller.

Fyraåringen fick kissa i pottan vilket hon knappt tyckte var snäppet bättre än att kissa i brallorna.

Tänk, ska det vara så svårt och ringa för att berätta att toaletten ska ut och halva golvet brytas upp? Inte ett ljud hörde Mamman. Underbar överraskning! I en timme till fick alla hålla sej innan toan var på plats. *morr*

Sen fick Mamman städa i närmare en timme... *dubbelmorr*

Kupan till lampan på badrummet låg på handfatet (av någon idiotisk anledning), toalettstol och badkar var fulla av skitiga handavtryck, min svabb var skitig och full med grus. På badrummet och i hallen var golvet grusigt och klibbigt av saltet som arbetarna dragit in med sina skor (de hade ju i alla fall flyttat hallmattan).

Betonghålet är kvar, det ska tydligen komma någon annan och lägga i spackel och svetsa på en ny mattbit där. Snyggt! Något stambyte blir det inte (trots att rören snart faller ihop efter att ha suttit där i över sextio år) förrän den Shannarianska familjen flyttar... Det är för jobbigt eftersom det dammar så, säger de som ska vara experter.

Klart det dammar, men man får väl försegla övriga rum och bo någon annanstans ett kort tag då väl?

Nu House! ;) (som spårar ur mer och mer)