söndag 1 juli 2012

Mer äventyr än vad Mamman vill ha!

Äntligen, idag var det dags. Utflykt! Det roligaste var att samtliga barn, även Tonåringarna, följde med ut i skogen. Frivilligt!!! Jag trodde att om de någonsin mer skulle följa med ut i skogen så skulle jag vara tvungen att hota dem med indragen dator i ett år eller så! ;)

Dagens destination låg en timme bort, mitt ute i Glaskogen. Vi besökte Sjöänd Skans, en del av Sveriges andra försvarslinje mot de tyskar som befann sej i Norge under andra världskriget. Sjöänd Skans är en av de största och helt bevarade skansarna från denna tid. Den byggdes under åren 1940-1944 av AB Vägförbättringar samt de trupper som var utkommenderade till skansen. Trots att den till markyta är 30 000 kvadratmeter så blev den aldrig helt färdigbyggd. Hela 174360 riksdaler kostade byggnationen!

Matsäck packades, småttingarnas farmor dök upp, de första tvättmaskinerna sattes igång. Klockan tio var alla klara för avfärd!

Bilresan dit blev sådär underbar som bara den Shannarianska familjens bilfärder kan bli. Det pratades, bubblades, skrattades och sjöngs med i musiken. Det var längesedan vi var ute och åkte nu...

När vi nästan var framme började regnet ösa ner, Pappan som åkte i sin bil tillsammans med barnens farmor, stannade och undrade om vi verkligen skulle ut ur bilen. Om det inte var roligare att ta en äventyrstur i skogen och bara åka. Stanna när det blev uppehåll och fika. Barnen ville dock kolla på bunkrar och gångar, vapen, kanon och skådespel om hur försvaret av skansen kunde sett ut om det hade hänt. Således blev det två timmar ute i hällregn, tack och lov var det inte något särskilt kallt regn. =)

Nu följer MASSOR av bilder och en del fakta till dem. Fakta som jag hämtat ur ett häfte, "Sjöänd Skans eller 'Det kunde ha hänt' ", författat av Överstelöjtnant Sven-Åke Modin. Är ni inte intresserade av historia så föreslår jag att ni bläddrar ner sisådär 30 bilder för att läsa om varför vår bil fick bärgas från skogen. =(

Här syns en del av de stridsvagnshinder som finns utefter vägarna runt Sjöänd Skans, även kallat Fort 118.

Skansen innehöll bland annat 6 manskapsbunkrar för vardera 12 man och en huvudbunker för 24 man.


Mellan alla skyddsrum och pjäsvärn finns sammanlagt 1500 m, nedsprängda och stensatta värngångar (förbindelsegångar). Gissa hur roligt barnen tyckte det var att springa runt i de labyrinterna? Mamman bestämde att det blir en utflykt till hit någon vacker dag! =)



Mycket spännande fanns det att titta på också, en kopparödla och...

...ett par grodor siktades nere i gångarna.


Förutom de bunkrar och hålor jag redan nämnt så finns det 33 skyttevärn (samtliga med plats för två skyttar), tre av dem förberedda för skjutning med Ksp-36 (kulspruta), ett PV-garage för pansarvärnskanonen Pv-37 samt en kulsprutebunker för 3 st Ksp-36.

Några av de personer som skulle delta i skådespelet. Försvararna tidsenligt klädda och de andra i hemvärnsutrustning från idag.

Två tält hade satts upp och fick vara museum. I den delen där man visade vapen och utrustning fick man till och med lov att ta på sakerna om man var försiktig, till barnens glädje. =)
  



Den ständigt anonyme Pappan hjälper Åttaåringen att testa det portabla flyglarmet . Såg ut som en pump och förde ett sjuhelsikes oljud!






Känner ni igen mössan till höger i bild? Det är den uniform de har i 91:an-serien. Ja, inte 91:an själv då eftersom han har en uniform från 1800-talet (tror jag det var).

Nu är det bäst att hålla för öronen, kanoner, gevär och kulsprutor låter mycket!

Det var dags för krigsspelet - "Skansen i strid". Där bland annat en 37-mm pansavärnskanon  från 40-talet deltog. ;)

På vägen nedanför dök plötsligt en "stridsvagn" upp  som ganska snabbt sattes ur spel med hjälp av kanonen.

Därefter följde eldstrid, en våldsam sådan. Barnen tyckte det var spännande, men efter en stund blev det lite väl högt för de två små så de gick iväg till bilen med farmor.




Annan intressant fakta var att moderna tester har visat att fort 118 skulle ha stått pall för både de luftangrepp och kanoner som användes under andra världskriget.

Efter att skådespelet var slut begav vi oss mot bilarna blöta, men nöjda över dagens utflykt. Vi bestämde oss för att ta den långa vägen ut ur Glaskogen och se om det blev uppehåll så att vi kunde stanna och fika på någon vacker plats.

Barnen tog av de blötaste plaggen och placerade sej i bilen, Mamman startade och körde iväg. Efter 500 meter ungefär så började bilen bete sej underligt och det luktade bränt. Mamman svängde in till kanten, sträckte sej efter brandsläckaren, som var borta! Hon sprang ur bilen och öppnade motorhuven där hon möttes av rök som vällde fram. Snabbt skrek hon "Det brinner, ur bilen!"

Lika snabbt hoppade Stora Brorsan (som satt i passagerarstolen fram), Åttaåringen (som satt bakom) och Tonåringen (som satt på passagerarstolen bakom förarsätet ut). Stora Brorsan placerade sej bakom bilen, Åttaåringen försökte få upp bagageluckan och Tonåringen fällde ner sitt säte samtidigt som Sexåringen kastade sej fram och knäppte upp Lillemans bälte. Tonåringen stannade bredvid bilen och fångade upp sina två minsta syskon i varsin hand och tog dem med till säkerheten hos de tre bröderna som placerat sej en bit bakom bilen. Pappan kom springande med sin brandsläckare. På knappa TRETTIO sekunder var alla barn ute ur bilen, ingen panik, lugnt och sansat. Mamman kan inte med ord beskriva hur stolt hon är över deras agerande och över att de faktiskt lärt sej det vi tränat på!!! Älskade ungar!!!

Som tur var blev inte branden särskilt stor, nu är det bara att hålla tummen för att reparationen inte sätter Mamman på ruinens brant! ;)

Barnen klämde in sej i Pappans lilla clio där de intog fikat, medan Mamman ringde sin älskade far och fick telefonnummer till bärgaren. Då tog Mammans pengar slut på mobilen...

Tillslut hade i alla fall Pappan lyckats larma bärgare och sedan åkte han, farmor och fem av barnen hem på slingrande småvägar, intryckta i en liten clio. Ibland har nöden ingen lag! Tonåringen höll Mamman sällskap i väntan på att bärgningsbilen skulle komma.

Solen tittade fram efter ett tag så Mamman klev runt med kameran medan matsäcken intogs. Det är ju onödigt att svälta. ;)




Knappt två timmar senare drogs bilen upp på bärgningsbilens flak.

Pappan hämtade sedan upp Mamman och Tonåringen vid verkstaden i Lilla Staden. Väl hemma visade det sej att farmor hade gett barnen mat och diskat. Mamman tog itu med tvätten (som inte var färdig förrän strax före midnatt) och sedan tittade solen fram så det blev en timmes lek på utsidan innan det var dags att säga hej då till farmor och god natt till resten av världen för de små grynen.

Dagens Tur i Oturen nummer ett:
Pappan jobbade inte utan bestämde sej för att följa med på utflykten!

Dagens Tur i Oturen nummer två:
Vi åkte aldrig ut på småvägarna i skogen (där det skulle varit omöjligt att hitta oss) utan stannade vid skansen i hällande regn.

Dagens Tur i Oturen nummer tre:
Bärgarna i  Årjäng var upptagna så att de i Säffle fick hämta oss. Därmed hamnade bilen på en verkstad i hemkommunen.

Dagens Tur i Oturen nummer fyra:
Det visade sej att pappan till tjejen som bärgade bilen befann sej på fortet och snabbt kunde lotsa henne på rätt väg.

Dagens Tur i Oturen nummer fem:
Farmor var här och kunde ta hand om barnen när Pappan åkte för att hämta oss.

Dagens Tur i Oturen nummer sex:
De stora barnen var med och Tonåringen stannade som sällskap till Mamman. Lite skönt med egen mor- och dottertid ändå. ;)

Dagens Tur i Oturen nummer sju:
Vi var inte halvvägs på väg till Stockholm.

Dagens Tur i Oturen nummer åtta:
INGEN av oss kom till skada!!!

Så, krasst sett så har vi ändå haft en väldigt tursam (och trevlig dag) trots att den besatta bilen åter igen bestämt sej för att visa att den verkligen är bilen som Gud glömde!

Nu gott folk blir det natten! Sov alldeles underbart och ta hand om varandra - Man vet ALDRIG vad som väntar runt hörnet!!! <3 <3 <3

1 kommentar:

BP sa...

Ja och då tänkte jagctacka för en informativ bildkavalkad etc.. åsså kommer då bilbranden. Suck! Lite väl mycket spänning för min smak med måste jag säga. Tur att allt gick bra! Håller tummarna nu att du inte blir ruinerad... det är ju semester...