Natten till idag var inte alls rolig. För det första så var jag inte klar med tvätten förrän vid midnatt och kom inte i säng innan ett. För det andra så har jag fått sprungit upp och ner med hostmedicin till två barn vars hosta bara blir värre för varje natt. För det tredje så hade Lillan mardrömmar och kunde inte somna om. Klockan fyra hade jag båda de små hos mej, Lillen i min säng och Lillan på en madrass nedanför.
Trots den uteblivna sömnen var jag uppe vid sju och ringde verkstaden och förklarade situationen med min bil, sen hann jag både plocka undan, utfodra barn, bädda och duscha innan det var dags att lämna barnen på "dagis" och fritids.
Bröderna Bus hade så bråttom till kompisarna så de var vid fritids en halvtimme för tidigt. Ganska snart hade kompisarna samlats runt dem för att få höra om gårdagens äventyr. Tror att de njöt lite av uppståndelsen och uppmärksamheten runt dem. ;)
Själv traskade jag iväg och handlade lunch till de stora barnen och mej själv. Väl hemma höll jag på att somna sittande på datastolen så jag la mej på sängen en kort stund - TRODDE jag, det var tur att jag ställde klockan annars hade jag inte kommit till jobbet i tid.
Innan jag gick till jobbet så instruerade jag barnen om att plocka undan på sina rum, vika sin tvätt och se till att lägenheten INTE såg ut som en krigszon när jag kom hem.
När jag kom hem på kvällen så kunde jag krasst konstatera att inte ett ljud gått in hos tonåringarna, vilket ledde till en arg mamma som snart fått igång alla sex ungar. Skor och jackor kom på plats, rummen plockades i ordning på, tvätten blev viken och jag hann till och med dammsuga! Skönt att alla hjälptes åt, tillslut. Synd att Mamman måste bli ett monster först. ;)
Under kvällen pratade vi lite. Barnen är ledsna över att vi inte kommer till Stockholm under semestern. I ett helt år har de väntat, längtat och planerat. Överst på listan stod en ny dagskryss, tätt följd av "jättelekparken" och kompislek. Tonåringen skulle äntligen träffa en nätkompis, en tjej som hon haft kontakt med i över ett år på nätet, skype och via mobilen som bor i Stockholm. Jävla SKITBIL!
Jag har också väntat och längtat efter att få sitta på Susses balkong i timmar efter att barnen somnat, med ett glas vin, och prata om allt och inget. Att få ett avbrott från vardagen. =(
Jaja, som sagt, ingen kom till skada och det kommer väl en sommar nästa år också (om man nu kan kalla det vi har för sommar).
Nu är jag helt slut, känner mej sjuk. Dags att gå och sova!
1 kommentar:
Javisst är det trist att det inte blir som vi tänkt oss. Själv vet jag ju inte ens om jag har en bil. Men då får det bli tåg och sno en bil av mor och far så vi kommer till er åtminstone. Alla planer vi gaggat ihop ska INTE få rinna ut i sanden. Längtar gör både jag och barnen över att komma till Lilla hålan. :) Kramis
Skicka en kommentar