På mindre än tio minuter...

Förmiddagen gick inte i många knop i det Shannarianska hemmet. Efter att pojkarna kommit iväg till skolan mysade Mamman (som har fått ont i halsen) och småttisarna (som snorar för fullt båda två) ner sej i soffan. Mamman halvsov med de två små trollen sittandes ovanpå, tittandes på tv.

Efter att Bröderna Bus kommit hem och det smitit ner ett x antal plättar i varje mage så passade vi på att gå ut för att njuta en stund av solen. Efter knappt tio minuter så hade solen bäddats in under ett tjockt grått täcke och haglet kom likt en ridå mot oss, det var bara att gå tillbaka in. =(

Snart sken solen skarpt från en klarblå himmel igen, men det blev ingen mer frisk luft för familjen. Lilleman klagade på ont i örat så vi målade istället.

Vid tjugo över fem ropade Snufflis på mej för hon ville att jag skulle ta kort på månen och solnedgången. Vi satte på oss våra tofflor och gick ut på balkongen för att fota och på mindre än tio minuter så gick himlen från klar till grå.

På mindre än tio minuter så förändrades världen. Från solnedgång till virvelvindar och snö. Molnen kom med ett expresstågs fart, vindarna skapade stora virvlar av alla de tusentals löv som slets ur träden. Mamman försökte fota förloppet och Åttaåringen filmade med sin mobil samtidigt som han hojtade (nästan i extas) "Vad händer? Vad är det som händer egentligen?", "Kolla, kolla där, ser du virveln!?" och "Wow, shit, Mamma vi kan väl inte blåsa bort? Kan vi det? Det kan vi väl inte?"

Strax efter orkanvindarna kom en vägg av snö och hagel mot oss och snart såg man inte många meter framför sej.

Lika snabbt som ovädret kom över oss, lika snabbt försvann det! När Mamman var ute med soporna knappt två timmar senare var det stjärnklart ute, alla vattenpölar var frysta och det låg ett tunt, vitt pudertäcke över gräsmattorna.

När de små äntligen sov så hann Mamman sätta sej och förhöra Tonåringen på fysikprovet. På något sätt lyckades vi engagera oss så pass i uträkningar och diskussioner om energikällor så när vi väl tittade på klockan igen (efter en knapp timme trodde Mamman) så var klockan nästan halvtolv och Lilleman började skrika i sin säng, kissnödig och med öronvärk. Nu börjar Mammans nattpass!