Någon med mej skämta aprilo va!?

Ibland tror Mamman att världen vill med henne skämta aprilo.

Denna morgon lämnade Pappan huset före fem och Mamman skulle sen ta hand om kidsen själv fram till åtta då mammsen skulle komma för att klä dem, skicka ett par till skolan och följa de övriga tre till förskolan. Pis of kaka tänkte Mamman då de senaste mornarna varit hur lugna som helst!

Då hade i och för sej inte Mamman räknat med att barnen skulle kliva upp före sex, att hennes mage skulle braka samman totalt klockan halvsju (jättebra med en toalett då alla små vaknar och ska på toa samt tonåringen vill in och fixa till sej innan bussen går) och att en av katterna skulle spy. Att springa in och ut på dass med ett ömt ben och en galen Lilleman som badar i handfatet så fort han kommer åt och sedan försöka krypa på golvet och torka kattkräks står inte direkt överst på Mammans lista just nu.

När sedan den stora grabben började skrika, stånka och stöna (Vaaarfööör ääär det aaaalltid jaaag som måste hjääälpa tiiiill?) för att han var tvungen att fixa flingor till sina brorsor så trodde Mamman hon skulle få ett spel och hotade med indragen övernattning till helgen.

Well, well, mammsen dök upp strax före åtta och fixade med det som var kvar innan hon for hem igen (för att komma åter i eftermiddag). Mamman tog sej genom hygienspridaren och lagom till hennes färd mot vårdcentralen startade så öppnade sej skyarna och stora snöflingor vräkte ner i den kalla blåsten.

Inte nog med detta... När Mamman var framme och hade betalat så upptäckte hon att hon glömt stödstrumpan hemma och dessutom så fick de in ett akutfall precis då förbandet lämnat mitt ben... Tur att jag tränat så duktigt på att vänta under de nära sex veckorna som jag befann mej på sjukhuset.

Så nu, nu tänker Mamman krypa ner i sängen och läsa! =)