Motordriven säng

Det är inte alla som har haft möjligheten att åka säng med motor på. Det har jag gjort idag, baklänges!

Trots alla turer fram och tillbaka åt höger och vänster på detta sjukhus sen i januari så är det ingen som tidigare kopplat på en "truckliknande" motor på sängen nere i källaren och frågat "Du är väl inte illamående?" och vid nekande svar satt fart. Korridorsrally på hög nivå!

När för resten inte bara vårdpersonalen på avdelningen hälsar glatt vid återseende, utan även städerskor, röntgenpersonal och transportörer gör detsamma, då vet man att man tillbringat alldeles för mycket tid på sjukhuset på sistone.

Nu är det snart dags att sova en stund innan de ska väcka mej igen för att sätta igång nästa omgång penicillindropp. Försökt luska ut vd som händer och sker, men allt jag fått veta är att odlingen som idag tagits på vätska ur benet (med världens största spruta av en mycket skicklig läkare, jag skrek inte ens... aj) tar minst tre dygn. Verkar som om jag har en lång, instängd sjukhushelg framför mej! =(

Here we go again

Tillbaka på sjukhuset... Det här året har inte riktigt börjat som det ska.

Skulle varit på röntgen tidigare idag, men eftersom jag mått illa inatt så ville jag inte åka in och smitta halva sjukan med någon skit. Tji fick jag, fick feber under eftermiddagen och var tvungen att åka in.

Nu ligger jag här och används återigen som nåldyna. Sköterska efter sköterska hälsar glatt på mej och önskar mej välkommen tillbaka. Nu har vi bestämt att nästa gång vi ska ses så blir det på krogen!!!

Den här gången hoppas jag att de fixar färdigt med allt innan de skickar hem mej igen!

Med ett brak och ett plong

Denna morgon vaknade Mamman med ett ryck av först ett brak och sen ett plong då något av metall föll till golvet. Mamman vred på huvudet och fick se det ni kan se på ovanstående bild. Åh nej, tänkte Mamman, så har slutligen Lillen slitit ner gardinen, men ack så fel hon hade för Lillen sov fortfarande gott i sin säng. Kattj***ar, tänkte Mamman istället och började ånga upp sej över de små odjuren då hon i ögonvrån fick syn på sjuåringen som satt nedtryckt mellan väggen och spjälsängen på en ände av gardinen. Knasiga unge, vad hade han där att göra? (Jo, han skulle bara ladda sitt DS och uppenbarligen ville han göra det i en kontakt som sitter bakom dubbelsängen... hmm...)

Så har slutligen våren kommit, den mesta snön har smält (fort som bara busen de sista dagarna), vaktmästaren har sopat och cyklarna har kommit fram. Säkra vårtecken allihop!

Efter mitt besök på vårdcentralen, där de tyckte att det var galet konstigt att de inte redan punkterat mitt ben och tagit prover på den enorma bölden, så tog jag en promenad runt huset för att se om det fanns fler vårtecken vid solväggen (där det var t-shirtsvarmt).

Precis är Mamman kom runt hörnet på huset så ringde en sköterska från sjukhuset i stora staden och sa att jag var välkommen på röntgen, punktering, provtagning och läkarbesök på fredag.

"FREDAG???" utbrast Mamman förvånat.
"Ja? Går inte det bra?"
"Bölden har blivit dubbelt så stor sen jag for hem så..."
"Oj, men jag ringer röntgen. Återkommer strax." Svarade sköterskan innan Mamman hann avsluta meningen.

Det hela slutade med att Mamman ska in på onsdag, precis samtidigt som hon ska vara på IUP-samtal och lite till på den stora grabbens skola. Kanonbra *ironi*...

Nåväl, Mamman blev i alla fall på lite bättre humör då hon upptäckte att pärlhyacinterna börjat blomma så smått bakom huset! =)



Nu tycker Mamman att det är dags för hennes ben att repa sej.
Nu tycker Mamman att det ska bli sommarlov, varmt och skönt, så att hon kan plocka ihop sin familj och bara må gott...

Virrigt värre

Vilken röra allt blev.

Det visade sej att min Lilleman som for till akuten på fredag med hög feber och vad vi trodde, smärtor i "snoppi" eftersom han tog sej däråt varje gång han grät "bara" led av öroninflammation (tack och lov).

På lördag tyckte läkaren att det inte fanns någon anledning för mej att ligga på sjukan och vänta på att bli sämre eller att det skulle bli vardag så att man kunde fortsätta med undersökningar och prover så jag skickades hem. Jag hann inte ens bli hämtad innan de bad mej sitta i en fåtölj och vänta så att de kunde städa inför nästa patient.

Tre gånger om dagen förs nu en kamp med Lillen för att få i honom det hemska penicillinet och jag sitter fortfarande och väntar på telefonsamtal från sjukhuset för att få veta vilken tid (idag eller i morgon sa de) jag ska vara tillbaka för att röntga och punktera mitt ben. Virrigt värre... Jag blir tokig!

Shannara's SaturdayMix #51 - Instängd, Fångad

Välkommen till Shannara's SaturdayMix!

(to see the post in english please use the translation tool to the right)

Hoppas att ni hittar hit trots att jag lägger upp utmaningen senare än vanligt. Anledningen till detta är att jag återigen befinner mej instängd på infektionsavdelningen på sjukhuset i stora staden. Något jag inte alls är nöjd med.

Veckans tema blir Instängd, Fångad.

Det här är en fotoutmaning som ALLA är välkomna att deltaga i, oavsett kunskap om fotografering eller utrustning. Mobiltelefon eller värstingkamera spelar noll roll. ;) Det viktigaste är att man känner glädje då man fotograferar.

Som vanligt vill jag att ni tolkar temat på ert eget speciella vis.

Använd fantasin och kom ihåg The sky is the limit!

Tyvärr kostar LinkyTools numera pengar vilket leder till att ni får lov att lämna era länkar i kommentarsfältet. Hoppas ni kan leva med det? =)

Let's play!

BP

Gärdsmygen

Camilla

Mitt eget krypin
Pysselfarmor
Maboe

Elisabeth

Bildgatan

Eva-Marie

Så bra gick det

Så bra gick det med bloggpausen. Inte ens ett dygn slapp ni mitt "babblande". =)

Så bra gick det med återbesöket på kirurgslussen så att jag nu ligger inlagd igen. Iförd den obligatoriska sjukhusuniformen har jag skickats på ny röntgen och hunnit träffa tre läkare. Jag har ätit sjukhusmat, tagit prover och fått den mest nerluggna säng jag någonsin skådat.

Mitt i allt detta behövde Lilleman till akuten i här i stora staden så jag hasade mej iväg dit på mina kryckor, rymde från infektion en stund, och mötte upp Pappan och liten.

Nu ligger jag här, delar rum med en dam på nittiotvå år. Rolig tant, mun går i ett. Har man levt så länge så har man mycket att säga uppenbarligen.

Ett stort svart moln

Hade en underbar dag med barnen igår trots magsjuka.

Vi pratade, lekte och läste tillsammans (alla utom tonåringen, hon står lite över sådant numera ;) )... Tyvärr har ett stort svart moln dykt upp på Shannaras himmel, solen gör sitt bästa för att tränga igenom. Det är svårt att njuta till fullo av tillvaron...

All energi går åt till att fokusera på mina sex älsklingar just nu, att se till att de har det bäst. Bloggen kommer förmodligen hamna långt ner bland prioriteringarna under en tid, men jag kommer igen förr eller senare... Bara vissa saker löser sej, bara värmen stiger ännu mer, bara mitt ben har läkt...

Puss på er alla goa människor!

NEJ, inte igen...

Precis när jag trodde att jag för evigt skulle slippa den oaptitliga (för det mesta) sjukhusmaten, den hårda sjukhussängen, vampyrerna... erm... sjuksköterskorna och de vidrigt fula sjukhussängarna så låg jag plötsligt inlagd igen.

Under måndagen så ömmade mitt ben mer och mer, vid fyra ringde jag 1177 (sjukvårdsrådgivningen) som skickade mej vidare till akuten. Kära mor följde med mej dit.

På akuten fick vi först vänta i en och en halv timme på att få anmäla oss, sedan i tjugo minuter till innan jag fick komma in på ett akutrum och ta lite prover, därefter blev det ytterligare fyra timmars väntan på en brits i ett litet rum innan läkaren kom och meddelade att jag skulle bli inlagd. Stackars min mamma som suttit och väntat i onödan så länge, klockan hann bli efter ett på natten innan hon var hemma.

Vid halvtvå fick jag komma upp på en överfull avdelning där en säng bäddats åt mej i ett samtalsrum. Ännu fler sköterskor kom för att ta ännu mer av mitt blod, kolla blodtryck, temp och syreupptaget i kroppen.

Under gårdagen togs mer prover, jag fick röntga benet och sen bara vänta och vänta.

Röntgen visade en inflammation under ärret fram på benet, tack och lov var där varken vätska eller var i alla fall. På kvällen blev jag utskriven (ska tillbaka på fredag för nya undersökningar och prover om det inte blir värre innan) och kom hem till ett hus fullt av magsjuka individer. Det var bara att kavla upp ärmarna, diska, tvätta hinkar, torka rumpor, förhöra prov och massera ben halva natten. Tack och lov blev det lugnt från halvtolv till sju denna morgon.

Tystnad, koncentration, fulländad njutning

Efter ytterligare en natt sovande på nålar, med hjärtat i halsgropen varje gång Lillen rörde minsta tå, så sov Mamman som en stock när barnen tassade upp i morse. Tysta och snälla var de tills klockan närmade sej sju, då uppstod en mindre dispyt om vem som skulle ha vilken legobit och Lilleman beslutade sej i samma veva för att han gosat sej färdigt i sin säng så han klättrade sonika över till Mammans säng och landade med en armbåge först i Mammans ansikte.

Efter det bryska uppvaknandet så blev Mamman alldeles varm i kroppen då sjuåringen stolt kom och visade upp ett hjärta som småbarnen tillsammans byggt till Mamman under morgonens första timme.

Förmiddagen tillbringade Mamman sedan med att städa ur fem lådor (och blev av med två ICA-kassar skräp) fram tills det var dags för lunch.

Efter lunchen blev det hemgjord (fryst) cheesecake, med mandarinsorbet på toppen, dagen till ära. ;) (Psst BP, om du någonsin råkar förirra dej till Värmland slå en pling så ska jag bjuda dej på smaskigaste cheesecaken! Om jag inte minns fel så har jag för mej att du gillar det i alla varianter? Ni andra är naturligtvis välkomna ni med! =) Säg bara till innan, det tar ett tag att fixa caken nämligen.)

Det smaskiga fikat intogs...

...under tystnad...

...total koncentration...

...och fulländad njutning!

Till och med Mamman hann få en bit med. =) Smaskens till sista slicken. ;)

När Lillen och Mamman vilat lite middag så jagades alla överenergiska barn ut i friska luften.

En plätt asfalt och lite torkat gräs efter solväggen fick barnens snickarglädje att spira.

Ett vårtecken så gott som alla andra, i alla fall för Mamman. =)

Efter att Mamman lyckats frigöra sej från barnen en kort stund så gick hon för att kika på "grönsakerna" som fotograferades häromdagen och se, en liten krokus hade orkat sej upp. Nu go vänner är våren snart här på riktigt... (Om ett par snöstormar eller så... ;) )

Efter en relativt lugn dag och mysig kväll med högläsning ur sjuåringens nya bok så ska Mamman nu bädda ner sej framför tv:n och bara vara. Håll alla tummar och tår för en lugn natt utan kräks tack!

Mamman har sovit på nålar

Mamman hann knappt och jämt somna innan hon väcktes av att Lilleman gjorde en exorcistspya i sömnen, ni vet av det slaget som täcker en hel säng och lite till. Nice surprise! Mamman flög upp (utan att tänka på sitt ben vilket straffar sej nu), ropade efter Pappan. Mamman "sprang" och satte på vattnet i duschen, Pappan kom efter med barnet (som fortfarande halvsov). Mamman bytte sängkläder, Pappan torkade och la ungen igen.

En kvart senare upprepades samma procedur och resten av natten låg Mamman som på nålar och väntade på en tredje omgång i sängen. Alldeles i onödan för Lillen sov som en stock till halvsju i morse. (Resten av dagen har han ätit som vanligt och nu i eftermiddag var Mamman till och med tvungen att ge honom en microlax eftersom han inte dyngat sej ordentligt på närmare två veckor).

Till barnens stora besvikelse blev vi tvungna att ringa till Farfar och Farmor B för att ställa in dagens besök. De skulle komma för att fira både sjuåringen och Pappan som fyller under helgen.

Farfar hade fixat coolaste tårtan och åkte, trots att vi kanske har magsjuka i huset, hela långa vägen hit för att lämna den, nybakade bullar och presenter till sjuåringen.

Häftig och god! Tack så mycket!

Sjuåringen fick reflexer med namn på, en ny ficklampa och en bok om "Hotell Gyllene Knorren" (den förvandlades snabbt till kvällshögläsningsbok. ;) ).

Resten av dagen har tillbringats med att tvätta (tack snälla "grannfrun" för att vi fick låna lite av din tid), bada barn och koka nappar.

Akut operation

Efter tre dagar med sol och en gnutta hopp om att snön ska smälta undan innan augusti så vaknade vi denna morgon upp till det här... Inte alls kul.

Förmiddagen ägnade sedan åt tvättande (Pappans slit =) ), såromläggning (sköterskan undrade varför de inte tagit alla stygn i stora staden, skakade på huvudet och tog de sista tre också) och läkarbesök (blev sjukskriven ett par veckor till då hon ansåg att det skulle ta ytterligare tre veckor för såret bak att sluta sej).

Sen vaknade världen till liv när alla ungar kom hem.

Femåringen hörde hur Mamman pratade om att hon gått ner i vikt och att hon hoppades på att bli lite smalare. Plötsligt utbrister han:

"Mamma, du är ju så fin och mjuk om din mage... Varför vill du inte ha den kvar då?" med en förvånad min.
"Jo, det är inte så nyttigt att vara så tjock som mamma är förstår du vännen."
"Måste allt vara nyttigt då? Är kanelbullar nyttiga? Din mage är som en go bulle ju!"

Komplimang på hög nivå!

När kvällen närmade sej kom plötsligt Lillen med sin gosekatt, sträckte fram tassen och visade att det gått hål. Katten opererades akut med Lillens tjut som ackompanjemang under hela proceduren.

Äkta Kärlek!

Redo för natten med nylagad kissetass.

Precis innan det var dags att krypa till kojs fick Mamman nästa komplimang, den här gången från sexåringen.

När Mamman drog av sej stödstrumpan fick han syn på alla hemska svarta hår som plötsligt växt ut på Mammans smalben (tydligen stimuleras hårväxten av det ökade blodflödet i de ytliga blodkärlen då strumpan används) och klappde benet.

"Mamma, du har mer hår än katten. Len och go och kittlig är du."
"Mer hår än en nakenkatt då?"
"Nä, mer hår än Gustav har på ryggen!"

Tur att Gustav är nyrakad annars hade Mamman gått i ide de närmaste tjugo åren eller så. Med päls som en katt hade hon nog smält bra in i en björngrotta!

Nu närmar sej natten, ska bli gott att sova om nu tonåringen och hennes kompis kan bli tysta så... ;)

Shannara's SaturdayMix #50 - Kunskap

Välkommen till Shannara's SaturdayMix!

(to see the post in english please use the translation tool to the right)

Veckans tema blir Kunskap.

Det här är en fotoutmaning som ALLA är välkomna att deltaga i, oavsett kunskap om fotografering eller utrustning. Mobiltelefon eller värstingkamera spelar noll roll. ;) Det viktigaste är att man känner glädje då man fotograferar.

Som vanligt vill jag att ni tolkar temat på ert egna speciella vis.

Använd fantasin och kom ihåg The sky is the limit!

Tyvärr kostar LinkyTools numera pengar vilket leder till att ni får lov att lämna era länkar i kommentarsfältet. Hoppas ni kan leva med det? =)

Let's play!

Charlotta

Milla

Maboe

Mad World

Bittens bilder

Gärdsmygen
BP
Bildgatan
Pysselfarmor
Jane
Bruno Beige

Vårt nya husdjur - En Orm!

Eftersom jag igår klarade av att åka i passagerarsätet hela vägen fram och tillbaka till stora staden så fick jag blodad tand och tvingade Pappan att skjutsa mej idag med. Turen gick till köpcentret där det inhandlades diverse nödvändiga ting, bland annat två par mysbyxor till mej (då tre par gått åt skogen sen jag kom hem), två par byxor till stora grabben (vars knän äter tyg), regnkläder till sjuåringen (som växer likt ogräs) och byxor till de små.

Efter två timmars shopping höll jag på att flyta bort och då jag kom innanför dörrarna här hemma ytterligare en timme senare föll jag utmattad, men glad ner på sängen tills ungarna skulle hämtas hem.

Sjuåringen kom först och hade med en ny kompis hem. En orm med safir och rubin till ögon!


Efter intag av grillad kyckling (hemgjord såklart), nudlar och sås försvann tre bröder Bus ut i skogen, Pappan sattes på att diska, tonåringen tvingades att plugga på SO-provet och de två minsta busungarna drog med mej ut på gården. =) Härligt med frisk luft...

Poserar i sina "nya" kläder, byxor från tremänningen ute på näset och jacka som storasyster hade då hon var liten tjej.

Goaste Godingen på hal is...


Under en längre tid har jag saknat den där gnistan att fotografera. Jag har fotograferat och tyckt att det varit kul, men just den här "skita ner knäna och böja sej som en ostkrok för den perfekta bildens skull"-känslan har varit lite döven. Idag slog den ner som en blixt från en klarblå himmel och jag har böjt mej så långt ner som kroppen tillåtit för att fotografera snö, is och små vårtecken. =)



Stackars Maria Nyckelpiga som vaknat en aningens tidigt.

Komedi, cheescake och saga

Idag var det dags för besök hos "Kirurgslussen" på sjukhuset i stora staden. Det var med spänning och en gnutta oro som Mamman såg fram mot det besöket. Vad skulle läkaren säga? Vad skulle ske?

Tjugofem minuter efter bokad tid blev Mamman hämtad av en sköterska och fick komma in på ett undersökningsrum. Vad som sedan hände känns som något hämtat ur en galet dålig komedi.

Två stycken undersköterskor började ta bort förbanden och därefter började skådespelet. Mamman funderade helt ärligt på om dessa två medelålders kvinnor precis hämtats in från gatan och helt saknade kunskaper om vad de skulle göra. Den ena kvinnan betedde sej som om hon var totalt underlägsen och vågade inte lita på sitt eget omdöme och den andra verkade mer ointresserad av hela situationen.

Någon läkare fick Mamman inte träffa men en Sjuksköterska hämtades för att ta beslut angående stygnen. Efter en hel del velande hade fem stygn avlägsnats. Två av dem hade växt in i huden bredvid såret och hela stygnborttagningen var en smärtsam, långsam plåga. I det nya journalbladet som Mamman fick med för att lämna på vårdcentralen stod sedan "Sårsmärta: 0". Vad då NOLL? Vem frågade hur ont det gjorde? Klåpare och amatörer! (Eller överarbetade, underbemannade stackare?)

Väl hemma igen var Mamman helt slut efter dagens äventyr och vilade en stund innan barnen kom hem. Strax efter fem kom älskade syster (den äldsta) och Minibatman på besök. En trevlig pratstund för Mamman, lek för barnen och fika på hemgjord fryst cheesecake blev resultatet av det! Härlig avrundning på dagen som sedan avslutades med sagostund i Mammans säng för de fyra små trollen!

P.s. Även om våren fortfarande känns lika avlägsen som vintergatan så lurar den runt hörnet. Runt hörnet på huset till exempel, efter solväggen... D.s.

Sensationell händelse ;)

Idag var det alldeles underbart att vakna upp till en klar, men ack så kylig, dag. Mamman började med att kliva upp och trycka i sej penicillin och diklofenak (som läkaren skrivit ut till henne) strax före sju. En knapp timme senare lyckades Mamman med något sensationellt...

Hon lyckades få på sej en strumpa på vänster fot utan hjälp!!! Visst, strumpan var stor, mjuk och saknade i princip resår. Dessutom tog det närmare tio minuter att få den rätt, men ändå... Wiiihiii! ;)

Sen orkade Mamman följa med och lämna alla barn, ta en promenad runt kvarteret (trots läskiga minusgrader), klippa klorna på katterna, rensa anslagstavlan och fixa till med familjens almanackor, plocka med lite andra papper och följa med och hämta upp de små älsklingarna igen.

Efter middagen kom söta Snufflan och frågade Mamman om hjälp med att städa sin klädbyrå och rensa bort för små kläder... Mamman sorterade och vek, med ett stort leende på läpparna, sittande på lillans sängkant.

Kvällen för de små avslutades med att Lilleman, Mammans Goding, tillät Mamman att sitta bredvid sängen och hålla handen tills han somnade för första gången sedan 14:e januari! Lycka!

Nu väntar bara Mamman på House och sen lär hon somna som en stock efter en relativt händelserik dag.

Mamman är glad idag, tänk att lite värkmedicin kan göra så stor skillnad. Och nej, inget mer morfin, bara vanliga diklofenak som man till och med kan köpa receptfritt.

Vissa dagar är inte som andra dagar

Vissa dagar är inte som andra dagar. Vissa dagar känns som skräp, utan någon synbar anledning...

Idag har det varit en skräpdag. Jag känner mej värdelös, frustrerad över allt...

Dagen började med att barnen var gulliga och rara, åt snällt, klädde sej utan gnäll och borstade tänderna utan att kivas på det minimala badrummet. De var så duktiga så att de var färdiga långt innan det var dags att gå. De hjälpte varandra och Mamman blev helt arbetslös.

Ute var det grått och trist, Pappan gick iväg med ungarna strax före nio sen var det bara tyst och trist. Mamman duschade, haltade ner till vårdcentralen och lade om såren. Därefter hade Mamman bara ont och låg mest på sängen.

Efter att Pappan hämtat kidsen vid fyra så lagade han mat och alla barnen lekte snällt. Mamman försökte att få läsa saga eller dansa med de små, men ingen hade tid med tråkmorsan.

Känslan av att inte behövas tillsammans med frustrationen över smärtan tär på Mamman idag. Skitvåren som aldrig kommer gör Mamman än mer deprimerad och alla mediciner får Mammans mage att löpa amok. Nu vill vi väl ha sommar och en frisk Mamma va?

(Psst. Jag får i alla fall bajsa varje dag numera... ;) )

Fem döttrar och en Lilleman

Barn på rymmen.
Allt som oftast är Mamman överlycklig de gånger barnen självmant drar till skogs och leker "normala" lekar. I de flesta fall får Mamman mota ut dem lite lätt och när de väl kommit ut kan de leka i flera timmar.

Allt som oftast var inte idag. Tre bröder Bus drog ner till stora skolgården vid tio denna gråa morgon vilket passade utmärkt då sjuåringen skulle på kalas klockan elva i gympasalen.

Planen var att Mamman skulle gå ner lagom till elva, med födelsedagspresent, och lämna in sonen. Planen föll på två punkter...

För det första blev Mamman försenad och för det andra så var gossarna inte alls där de skulle vara! Efter en halvtimmes letande av en mamma på kryckor så kom grabbarna knallandes i sakta mak på vägkanten.

"Vi har ju bara varit i skogen för att hitta pinnar." förklarade pojkarna
"Ni kunde väl ha valt en närmare skog?" tyckte Mamman då vi har skog på stugknuten

Nåväl, grabben hann i alla fall kalasa två av tre timmar med sina vänner! =)

Huset fyllt av döttrar.
När kvällen närmade sej kom plötsligt en parad av fina flickor ut ur storasysters rum. Det var smink, nagellack, tjusiga skor, bh, jeanstights, klänningar, nattlinnen, hårspännen och våfflat hår med mera...

Mamman undrar var alla hennes söner blev av? Och när födde hon Johanna, Jessica och Wilma?

Mamman har bildbevis på tilltaget, men av hänsyn till barnen får ni inte ta del av dem... ännu... Så småningom tar de studenten. Hehehe... ;)


Lockande trassligt.
Mammans kväll avslutades sedan med att försöka trassla ut hårömma tonårsdotterns långa hår ur en rykande het locktång från den tiden då Mamman själv gick på högstadiet. Mamman minns mycket väl hur svårt det var att lära sej rätt teknik... =)

Både locktång och våffeljärn hittade fram ur Mammans gömmor när hon letade efter ramen till Lillemans ettårsfoto i förmiddags och "råkade" rensa tre stora lådor av bara farten.

Dagen K

K som i kompisövernattningar!

Lördagen började helt okej om man inte räknar med Mammans smärtor som nu även spridit sej till huvudet (antar att den delen handlar om abstinens kanske?). Redan lagom till lunch kom den stora grabbens polare hit. Efter maten haltade Mamman iväg med alla ungar till affären för att handla godis och diverse annat (tack för hjälpsamma ungar som såg till sina småsyskon och bar hem matvaror).

Därefter började grabbarna med sitt filmmaraton medan Mamman tog resterande fem barn i bilen och for till K, som fått hem sina barn igen. Ungarna var nöjda, Mamman hade trevligt och underbara K bjöd på mat och fika.

Under tiden bestämde sej grabbarna för att gå till en tjejkompis på andra sidan älven och lovade vara hemma klockan sex. Halvsex ringde elvaåringen till Mamman och sa att hans kompis stod i diket och kräktes. Åh, nej! tänkte Mamman och bad honom ringa kompisens föräldrar. (De hade hämtat upp honom och stora grabben sprang hem.)

Hemma sanerades toaletten och i grabbens rum torkades det av lite, vädrades samt byttes sängkläder. När Mamman kom hem med sina fem ungar samt stora dotterns nattgäst möttes hon av en väldigt ledsen elvaåringen, besviken över att magsjukan satt stopp för tredje övernattningsförsöket på raken.

Ikväll är Mamman rädd för att vi smittats av magsjuka.
Ikväll är Mamman (fortfarande) frustrerad över smärtan i benet. (Kanske K hade rätt då hon påpekade att jag kanske överansträngt mej då jag knaprade morfin och får sota för det nu?)
Ikväll är Mamman glad för att hon orkar köra bil en kort sträcka.
Ikväll är Mamman stolt över att ha en son som visar att han tar ansvar när det gäller.
Ikväll, liksom alla kvällar under året, är Mamman lycklig över att ha världens bästa familj!

Att återerövra friheten

En ganska jobbig fredag trots att Pappan tvättat, städat toaletten och fixat tortillas, trots att ungarna varit underbara, fredagsstädat och mysat så att Mamman kunnat ta det lugnt.

En jobbig dag på så vis att Mamman har haft vedervärdiga smärtor hela dagen, i hela benet och mer därtill. Den största anledningen till denna överväldigande våg av smärta beror med stor sannolikhet på att det tyngre artelleriet av smärtstillande droger tagit slut.

Efter tio minuter sittande värker svanskotan och sittknölarna, efter en kort stund liggande håller höfterna på att ta livet av Mamman och att gå och stå gör henne svett, yr och så att benet ömmar efter en kvart ungefär. Detta leder till kryp i kroppen och en känsla av rastlöshet som Mamman aldrig tidigare erfarit.

När klockan närmade sej sju nu ikväll så fick Mamman nog. Hon bestämde sej för att åka över till K (vars ungar är hos sin pappa i helgen) för att "tôla" bort lite tid och lämnade således över rodret till Pappan. Tacksam över att ha en hög bil med automatlåda så lyckades Mamman rulla iväg ett par kilometer.

Helt underbart att få komma bort och skratta, att tänka på något annat. Mamman har återvunnit en del av sin frihet! =)

Shannara's SaturdayMix #49 - Högt och Lågt

Välkommen till Shannara's SaturdayMix!

(to see the post in english please use the translation tool to the right)

Veckans tema blir Högt och Lågt.

Det här är en fotoutmaning som ALLA är välkomna att deltaga i, oavsett kunskap om fotografering eller utrustning. Mobiltelefon eller värstingkamera spelar noll roll. ;) Det viktigaste är att man känner glädje då man fotograferar.

Som vanligt vill jag att ni tolkar temat på ert egna speciella vis.

Använd fantasin och kom ihåg The sky is the limit!

Tyvärr kostar LinkyTools numera pengar vilket leder till att ni får lov att lämna era länkar i kommentarsfältet. Hoppas ni kan leva med det? =)

Let's play!