Mamman är besviken

Mamman är inte besviken över att semestern är slut, inte heller för att sommaren lider mot sitt slut. Det har ju ändå inte varit sommar i år...

Mamman är definitivt inte besviken över dagens arbetspass som varit trevligt på alla sätt och vis, dessutom kryddat med ett och annat skratt. Kunde inte bli bättre!

Mamman blev dock otroligt besviken på de stora barnen vid hemkomsten. De hade varit duktiga och hämtat sina syskon, pojkarna hade handlat mjölk och bröd, de minsta satt i badkaret och alla hade käkat blodpudding och hackkorv. Jätteduktigt på alla sätt och vis!

De hade däremot inte gjort EN ENDA av de saker Mamman bad dem om åtta denna morgon. På elva och en halv timme så hade de inte lyckats ta reda på sin tvätt som Mamman tvättat och vikit, plockat undan på sina rum (de behövde inte städa, inte dammsuga, inte damma eller vattna blommor, BARA plocka undan så rummen var framkomliga), Stora Brorsan hade inte duschat och Tonåringen hade inte tagit hand om disken.

När Mamman kom hem orkade hon inte skälla, hon förklarade med lugn röst att hon var besviken och poängterade tidsrymden de haft att röra sej med för dessa få, i hennes ögon, självklara sysslor. Mamman fick då veta att hon är elak och att hon är en slavdrivare, att hon hatar sina barn. Stora Brorsan la sej på golvet och grina, Tonåringen satte sej i ett hörn och skrek åt Mamman att hon "seriöst INTE orkar göra NÅGÅNTING!". Mamman förklarade då att om hon är så onaturligt trött efter att ha legat på sängen i stort sett åtta veckor så behöver vi gå till en läkare och ta reda på om hon kanske har brist på något ämne, men då fick sej Mamman en skopa ovett om att ingen jävel sticker i henne...

Småttingarna bråkade, Mamman satte sej för att prata med dem efter hon plockat undan i köket så att Tonåringen tog sej fram till diskhon och tagit bort Stora Brorsans dator (som han placerade sej framför istället för att göra det han haft hela dagen på sej att fixa).

Mamman förklarade för barnen att hon är trött, att hon varken vill eller orkar bråka varenda dag, hon berättade att hon just nu är inne i ett skov då värken håller på att göra henne tokig och hon berättade att hon dessutom har ont i halsen och örat på vänster sida IGEN. Dessutom förklarade Mamman för barnen att hon är rädd för att bli jättesjuk och hamna på sjukhus igen om hon aldrig får vila eller hämta ny energi.

Då fick Tonåringen ett bryt inne vid diskbaljan och började skrika att Mamman skulle komma över den där jävla skiten nån gång och sluta hota med att hon kan dö. =( Mamman orkar inte bråka mer...

Den stora dottern slukar enorma mängder med energi och det sista halvåret så har det bara varit gnäll. Hon ska ha och ha och ha, hon anser sej ha rätt till en hel massa dyra prylar för hon måste ha det ALLA andra har och så vidare. Hon går inte att resonera med alls periodvis. Det är tur att hennes underbara sida visar sej då och då... Mamman har på alla sätt och vis försökt diskutera med henne, satt gränser (som hon håller) och uppfostrat henne på samma sätt som de andra - INGET hjälper, ibland undrar jag om det inte ligger något annat bakom hennes beteende... (Och det hjälper inte att jag får höra att det inte finns något annat jag kan skylla på eftersom det är jag som uppfostrar henne - Lev mitt liv, sen är åsikter välkomna!)

De små barnen verkar i alla fall ha tagit till sej vad Mamman menade med att hon blir ledsen av alla bråk och att vi alla skulle må mycket bättre om vi hjälptes åt för de fixade sej för natten och lade sej sen utan minsta knorr. Även Stora Brorsan kom och bad om förlåtelse under kvällen. Sängen blev det tidigt även för de stora och nu ska jag lägga mej också!

Jaja, Mamman älskar sina ungar no matter what och hon vet att ungarna inte skulle byta bort henne mot allt i hela världen. En stark kärlek, en sammansvetsad familj! Vissa dagar blir det dock för mycket! Mamman vill inte behöva hota barnen till att hjälpa till, det hjälper ju inte att muta dem heller tyvärr. Tur att de kan sköta sej då vi är ibland okända, eller mindre kända människor än den närmaste familjen.

Men åter igen undrar Mamman:

Är det för mycket begärt att barnen ska hålla i ordning på sina rum? Är det för mycket begärt att de, under loven, diskar FEM gånger på en tvåveckorsperiod? Är det för mycket begärt att en 15-åring och en 13-åring hämtar sina syskon två gånger per vecka och ser efter dem i sammanlagt TRE timmar?

Är det det? För om någon anser det så får jag kanske tänka om... För att de gör detta så betalar Mamman deras telefonräkningar, köper deras kläder och skor (även om de bara vill ha ibland, inte för att de behöver), betalar allt annat och ger dem månadspeng som de inte ens behöver använda då de köper lördagsgodis för det betalar jag.

Jo, jag vet att det är mitt jobb som mamma att försörja dem och det har jag inget emot, MEN det jag menar är allt det de får utöver det som behövs eller krävs. Allt det där extra...

Äh... Om någon missförstår så skäll på mej då, men mina ungar har alltid det de behöver och det mesta de VILL ha utöver det och de är bortskämda med massor av kärlek på toppen av det!