Utflyktsdag med besök

Haft en härlig dag, mysmorgon och utflykt tillsammans med småttingarnas farmor (som nu nått ett av sina mål efter hjärtoperationen - Att spela fotboll med barnbarnen!) och Pappan.

Barnen började med att leka ute ihop med farmor medan Pappan hjälpte Mamman att handla. Därefter packade vi fika och for iväg på familjedag mitt ute i ingenstans, på en gård långt ute i skogen. Det roligaste var att Stora Brorsan också valde att följa med!!! =D

Lilleman ville bara klappa "bä bä vita lamm".

Åttaåringen fastnade vid marsvinen och har resten av dagen önskat sej egna marsvin ungefär enmiljardtvåhundrafemtiotusenmiljoner gånger. ;)

Inköp av närproducerad honung, både vanlig och med citronsmak (vilket var smaskens).

Fikamys i det vackra, men blåsigt kalla vädret.

Uppvisning med radiostyrd helikopter var det också till Grabbarna Grus stora lycka. Trodde aldrig jag skulle få med dem från flygsimulatorn efteråt. =)

Lagom till att vi satt oss i bilen började regnet ösa ner! Snacka om tur... ;)

 

På väg hem träffade vi på ett gäng sångsvanar...

...som inte bara nöjde sej med att spatsera runt på gärdet vid sidan av vägen.

Väl hemma igen satte sej barnen vid dator och tv medan maten fixades, hemgjorda potatisklyftor med kött och fräscha grönsaker. Efter maten mysade ungarna med farmor medan Mamman och Pappan hjälptes åt att röja köket.

Sist, men inte minst blev det ytterligare en tur på utsidan.

Klockan hann passera åtta innan barnen ens börjat käka kvällsfika. Strax före nio var de klara för natten och farmor läste saga innan hon for hem till sitt.

Under tiden påkallade Tonåringen Mammans uppmärksamhet på msn. Hon hade panik och ville hem nu genast, eftersom Michiis lillebror kräkts. Mamman "pratade" med henne ett tag och hon berättade att gårdagens utflykt varit hemsk och att hon fortfarande kände sej illa till mods.

De hade besökt ett "avlivningscenter" för handikappade under Hitlers styre. Det gick rysningar utefter Mammans rygg, kan förstå att min älskade Tonåring mådde dåligt av det fortfarande.

Älskar dej gummsan, saknar dej och trots att du hela tiden plågas av hemlängtan kommer detta att vara ett minne för livet och när du kommer hem kommer du att vara glad för att du gjort resan och du kommer att ha växt enormt som människa! Jag LOVAR! (Och mamma brukar alltid ha rätt, eller hur?)