När man levt med den här utsikten i flera dagar så lockar vardagens tvära vändningar mer än någonsin.Min femåring tyckte för resten att tavlan på väggen var den finaste han sett och han undrade om inte jag kunde ta med den hem när jag är frisk. =)
På tal om barn och deras tankar...
På sidan av min hals sitter en fastsydd artärkateter med tre "sladdar" för allt som stoppats i mej och alla prover som tagits (och tas). Sexåringen kikade ett bra tag innan han viskade:
"Mamma? Har du en egen Avatar? Va coooolt!" (För er som inte sett filmen "Avatar" så rekommenderar jag den skarpt.)
Igår fick Mamman duscha, det var underbart! Mamman fick även en för hög rullstol som saknade fotstöd... Skitbra med ett stort sår som man ska sitta på! Den har Mamman skickat ut idag igen.
Istället har Mamman med lite hjälp lyckats sitta upp på sängkanten både till frukost och lunch idag. Men nu börjar hon bli trött och otålig på sitt ben som hon inte längre kan styra. Dessutom längtar hon så efter barnen så hjärtat spricker snart!
Så mycket mer händer liksom inte här, tristessen är enorm!
6 kommentarer:
Vi saknar dej också. <3 Puss.
/Näthälee.
Förstår att du längtar hem till din stora glada bullriga härligt stökiga familj! Jag kan nog aldrig fatta vad du varit med om - hur i 17 fick du detta?
Nu är du tillbaka - nästan på riktigt Shannara!!! Bilder till inläggen - ett klart tecken att du snart är frisk.
Å vilka roliga reaktioner från barnen. Det ser liksom inte "allvaret" som tur är.
Benet kan du styra igen - nu gäller det att ha tålamod. Å du vet tålamod är det som du har tränat på i många år med dina barn. Nu gäller det att "applicera" det på barn nummer 7.
PS. Vilket sjukhus ligger du på? Ds
Nu har jag läst dina inlägg och är förvånad över hur mycket humor du har kvar i skrivandet. Misstänker att jag själv bara skulle gnällt och varit allmänt irriterande för alla i omgivningen.
Det går framåt även om du inte går med egna ben ännu. När sådant här händer är det tur att alla underbara människor i närheten finns de som alltid har funnits och älskar en.
Mitt i allt elände så har jag lett när jag läst om ditt uppvaknande och alla dina drömmar. Jag förstår verkligen att du känner tristessen med tanke på hur din vardag annars ser ut, men det viktigaste nu är att du kryar på dig och tar det lugnt (du kan nog inte annat).
Än en gång Krya på dig.
Stackars dej vilken pärs du gått/går igenom. Förstår att det är kontraster mellan sjukhuslivet och hemmalivet. Krya på dej! Kaoset finns kvar, jag lovar:)
Oj, vad mycket det har hänt här. Krya på dig så får vi hoppas att du snart är hemma i det vanliga kaoset igen :)
/Agneta
Skicka en kommentar