tisdag 11 januari 2011

Jag har tappat bort min rymddräkt

Varför börjar inte skolorna senare på vinterhalvåret? Vore det inte mer mänskligt att få sova tills solens strålar når över horisonten? Visserligen börjar inte skolan förrän i morgon, men Mamman har försökt vända rätt på dygnet i ett par dagar nu.

Denna morgon jagade Mamman upp alla barn för att störta tillbaka ner i värmen under täcket och halvdåsa medan Lillen klättrade fram och tillbaka i sängen och de andra små barnen mysade ner sej under varsin filt framför tv:n. Även den största dottern gjorde resten av familjen äran att en kort stund befinna sej i samma rum utan anledning.

Plötsligt hör Mamman Lillasyster säga till Storasyster:

"Jag har tappat bort min rymddräkt jag."
"Men, du har väl aldrig haft någon rymddräkt!?" halvt frågade, halvt fastslog Storasyster
"Jo, jag hade det när jag var en bebis." kontrade Lillasyster tvärsäkert
"När du var bebis? Hur liten bebis då?"
"När jag föddes förstår du väl?"
"Tror du att du kommer från rymden?"
"JAAA!"
"Nej gumman, du kommer från mammas mage och där behöver man ingen rymddräkt."
"Men hur kunde jag leva då?"
"Man får mat och luft genom navelsträngen."
"Hmmm... nu vet jag, det var ingen rymddräkt, jag hade en dykardräkt som Oso, men den har jag också tappat bort."
"Ooookeeej..." svarade Storasyster med ett leende och ett tonfall som visade att vidare diskussion kring ämnet fick lov att utebli.

Underbara ungar!

Dagen i övrigt har bestått av städande för alla barn, vilket faktiskt har resulterat i städade rum (för ovanlighetens skull) och besiktning av Lilleman.


Snart 18 månader gammal visade han sej vara fullt normal, nära 90 cm över havet och knappa 12 kilo "tung". Efter att sonen vägts, mätts, fått visat var sin näsa satt (han pekade dock på storebrors näsa) och Mamman svarat på en mängd frågor om hur många ord Lillen kan säga, vad han förstår och annat liknande så skulle han plågas. Sprutan kom fram, armen träddes ut ur kläderna, Mamman höll sonen i ett stadigt grepp beredd på ett illvrål... Som aldrig kom. Ungen drog bara en djup suck, grimaserade och tittade med onda ögat på "BVC-tanten".


Efter mycket om och men så kom ungarna i säng någorlunda i tid denna kväll för att orka gå upp med tuppen i morgon. Åter till verkligheten...

1 kommentar:

BP sa...

Barn kan vara underbara - uppenbarligen!!!
Kul att Lillen klarade besiktingen utan anmärkningar. Vilken tuffing att inte ens gråta - vem har han ärvt det ifrån tror du;-)

PS. Vad sena ni er med skolan. Här började alla i måndags - ja inte alla - för vissa skolor hade lagt sina studiedagar just i måndags. DS