torsdag 4 april 2013

Förbannade värk!

Inatt har värken väckt Mamman flera gånger och i morse vaknade hon med ordentlig värk både i foten, bröstbenet och armen/handen. Ingen sådan där härlig träningsvärk, utan samma gamla vanliga smärta. Värken har varit bättre i ett par veckor nu så det var en mycket besviken Shannara som rullade ur sängen vid sju då hon inte orkade ligga längre. =(

Efter knappt två timmar uppe så hade kroppen mjukats upp lite och Mamman lyckades faktiskt trampa 25 min (6,43 km) på crosstrainern med en kort vattenpaus mitt i passet. Efter fyra dagars träning så har Mamman upptäckt ett nytt problem, hon behöver ett par nya ordentliga träningsskor för de gamla har gjort sitt. Ytterligare en utgift, får se hur hon löser den för lösa sej måste det!

Efter passet på crosstrainern så gjorde Mamman femtio situps uppdelat på 10*5 med tre barn sittandes på benen och Sjuåringen över huvudet som hejade på och räknade högt. "Niiiiioooo, kom igen nu mamma! Tiiiiooo, yes du klarade det..." Underbara ungar! Det blev även tjugo stycken av den andra varianten, men idag så var det Sjuåringen som knuffade på benen. Magen är riktigt mör nu! =D

Mamman hade planerat att börja med lite coreträning idag, hittade massa övningar på den här sidan, men på grund av smärtan i bröstbenet var det kört. Värken i foten klarar jag till viss del att parera på crosstrainern (man har ju fötterna i ett läge hela tiden), men värken i bröstbenet känns som om tusen knivar hugger till vid belastning och det känns som om jag tappar andan.

Trots det så lyckades Mamman i alla fall göra en enkel variant av plankan under en minut. =) Den tog bannemej värre än man tror!

Undrar om det är så enkelt så att värken är värre idag bara för att jag hade lite extra sockerintag igår då det bjöds på fika under Barcelonamötet? Nåväl, Mamman är ändå nöjd med morgonens pass! Nu är det dags för en dusch och lite sen frukost! =)

1 kommentar:

BP sa...

Utmärkt att du tränade ändå. Riktigt duktig!
Å du -inget sockerintag, även om det knappast har nå't med smärtan att göra;-)
Knapra på en morot i stället.
Nu kan du din chans att förstå hur jag bemöts när jag tackar nej till kakor osv vid möten. Folk tittar på mig som om jag vore en utomjording, men det bjuder jag på;-)