Tystnad - något nytt?

För somliga är det nog så, att vara tyst är inte alltid lätt!

På väg till lärcenter (som inhyser allt från förskola, årskurs 1-9, kulturskola, bibliotek och diverse annat) nere i "byn" för att skjutsa Emilia till kören på kulturskolan tidigare idag så satt Mamman och förklarade för vuxna dottern att hon inte behöver ha lånekortet med sej utan kan skaffa en pinkod kopplad till sitt personnummer för att låna böcker.

"Då får du lära dej något nytt idag när vi är på bibblan!" utbrister William varpå Milo tillägger: "Att vara tyst!"

När skratten i bilen lagt sej tänkte Mamman för sej själv... Sorry grabbar, men det vore ett konststycke i sej att få tyst på storasyster! ;)

I övrigt knallar livet på sådär som det gör i en stor barnfamilj.

Igår hade vi besök av älskade mor och far, Faster och fina kusin Hanna. Fika och firande av Jesper stod på agendan.

Till middag serverades vegetariskt, något som barnen tycker att vi ska äta en gång i veckan och inte mej emot. Qourngryta med kokos- och currysås, grönsaker och fullcornscous-cous stod på dagens meny.

På eftermiddagen kom de två små och sa att de ville gå ut och leka, visst sa Mamman, men håll er på gatan! När sen Mamman följde Faster och Kusinen ut när de gick för att hämta in barnen fanns bara deras jackor kvar på gården. Nåväl tänkte Mamman och gick in för att vänta in dem.

En halvtimme senare började dock oron gnaga och Mamman tog ett varv runt kvarteret, knackade på hos de grannar hon vet har barn som ungarna brukar leka med, men utan resultat. Hon knallade vidare upp mot lekparken två kvarter bort, gick runt alla gator i hela bostadsområdet, frågade folk hon mötte om någon sett till två jacklösa barn. Fruktlöst, ingen hade sett något!

Vid det laget började Mamman få lite ont i magen, oron över älven som ligger precis bredvid växte. Mamman satte sej i bilen, åkte längs älven och spanade ner i älvkanten, frågade ett äldre par som gick förbi om de sett till några barn, åkte vidare ner till affären, skolan...

Och där, precis bortom skolan var de och lekte i en snöhög, kalla, blöta, glada och vid liv. Då kom ilskan, ni vet det där raseriet som kommer när rädslan släpper.

Barnen fick hoppa in i bilen, gå in, byta om, äta kvällsmacka och sen var det marsch pannkaka i säng utan protester.

Idag vaknade barnen utvilade och glada. Mamman lekte taxi åt alla sex barnen och sen hann hon tvätta undan resten av tvätten, dammsuga och plocka ur diskmaskinen innan barnen började droppa in en efter en.

Resten av dagen gick i ett. Pannkakor stektes till ett helt kompani, Emilia fick skjuts till kören, Nathalee och William till biblioteket, Milo följde med Mamman för att fylla på matförråden.

Därefter åkte vi hem med varorna, bytte om för judon, bytte en Nathalee mot en Jesper och for mot dojon och en timmes träning. Väl hemma igen så duschades det, kvällsfika intogs, saga lästes och före åtta sov alla de fyra yngre förmågorna gott.

Just ja, skryta får man va? ;)

Jesper kom hem och visade upp sitt religionsprov som han gjort förra veckan, 25 poäng av 26 möjliga var resultatet. William hade fått riktigt bra betyg på historieprovet och Alvin (som fått skjuts från sin mamma till träningen av sin farmor) kastade sej runt halsen på mej efter träningen och berättade att första delprovet i de nationella svenskaproven gått jättebra för honom idag. Älskade ungar!!!