Mamman kokade över

Fy fan vilken förmiddag det blev! Jag är arg, svettig och ledsen just nu!

Planen för dagen var att jag snabbt skulle tvätta undan de fyra maskinerna tvätt, fixa lite lunch, packa en fikakorg och möta upp småbarnens farmor, min syster och kusinen i Stora stadens stadspark. Barnen skulle få springa omkring, vi skulle fika och njuta av alla blommor och JAG skulle ha fått fotografera tulpaner och andra blommor.

Redan tio sa jag till pojkarna att de skulle plocka ihop legot och klä sej, men för varje gång blev det bara mer och mer saker utdragna. Kulmen nåddes klockan två, då jag redan skulle varit i stora staden. Jag kom in i barnens rum och förutom varenda pinal alla tre äger så hade de vänt runt på sängkläder och mattor, haft sönder Snufflans säng och dessutom hällt ut en hel förpackning solrosfrön över alltihop.

Jag blev galet arg och skrek till dem att nu blir det säcken för alla saker, för kan man inte plocka undan ska man inga saker ha. Nu är jag bara arg, irriterad och trött. Vill bara skrika och ungarna skriker, bråkar och tjuter överallt. Dessutom så visade det sej för en stund sedan att min syrra inte ville med till parken utan skulle åka med vår kusin till ett annat ställe där det finns lekpark och djur istället. De hade tydligen gjort upp det redan i tisdags, vilket jag inte fick veta igår då vi diskuterade detta... =(

Jag är trött och behöver komma bort från hålan för att hämta ny energi. Men här får jag sitta, fast med fyra skrikande ungar som på allvar tror att de ska få glass efter att ha bråkat i flera timmar. Tvättstugan är jag inte heller klar med... Bläää, orkar inte mer...

Just nu är jag så där barnsligt arg och ledsen så att jag skulle kunna sätta mej mitt framför dem och äta glass utan att de fick... Men det gör jag ju såklart inte!

Ordningen är återställd

Ordningen är återställd! En alldeles normal morgon har nu nått sin ände.

En sådan morgon då RQ springer runt och diskuterar om huruvida hennes kläder duger eller suger (besök på högstadiet idag så det var extra noga) och Dödskallen tjurar över att de ska på utflykt med klassen och måste gå ända upp på Hösås och tillbaka (han vägrade ta med matsäck, men tillslut fick jag honom att ta med vatten i alla fall).

En sådan morgon då Lillan hoppar i extrasängen så fjädrarna skjuter skarpt och småkillarna kör runt, runt, runt i vardagsrummet på sina "Bobby-cars", högljutt tjutande av skratt som ekar över hela hålan, medan Lillen sitter mitt i alltihopa och skrattar.

En sådan morgon då Mamman kommer för sent till tvättstugan och sen intar sin frukost samtidigt som hon kryssande vadar runt i miniköket bland majskrokar, puffar och brödbitar. Dricker mjölk och fyller upp diskvatten, tuggar macka och torkar bordet. Blåser på ett knä, tröstar en fot, försäkrar RQ om att hon är skitsnygg och tjatar på Dödis om att han borde ta med matsäck då de ska på utflykt hela dagen.

Första skolavslutningen avklarad

Nu har den första sommaravslutningen gått av stapeln! Idag tog vi med oss fikakorgarna och möttes upp på småbarnens förskola.

Till att börja med fick alla familjer ett varsitt försättsblad till sagan om "Petter och hans fyra getter", en saga som de jobbat en del med på förskolan så att barnen kände igen den. Sen gick alla i samlad trupp mot hembygdsgården, på väg dit satt plastfickor med sidor till boken och i texterna fattades vissa ord som barnen själva fick fylla i. Jättekul idé! (Förra året fick alla barn samla sidor till en bok om spöket laban som var formad som ett spöke)

Väl framme vid hembygdsgården spelade personalen från avdelningarna och köket upp sagan för barnen och alla föräldrar. Utklädda spexade de runt och fick både barn och vuxna att skratta. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, "våra dagisfröknar" rockar fett! ;)

Sen blev det fika och förutom det vi själv hade med så bjöd personalen på några goda rutor med något "mystiskt" kladd på, om man använder barnens termer. =)

Gott tyckte de att det var i alla fall! Enligt Snufflan så var kladdet godast och hon undrade om hon kan få kladd i en bunke på lördag. =)

Lillen satt still som ett ljus hela tiden och skrattade högt åt allt som rörde sej. Ett skvillrande skratt som fick alla runt om att le varje gång det bubblade ur hans lill, söta mun. ;)

Som jag sa, förskolepersonalen har en stor portion barnasinne kvar och fortfarande utklädda busade de runt med alla ungar efter fikat.

Både Minibatman,

Snotti,

och Puddeludding visade upp sitt mod...

Trots att den sista energin borde ha försvunnit ur barnens kroppar bestämde sej Grabbarna Grus för att ta den mer besvärliga vägen hemåt. =)

Från ett tortyrredskap till ett annat

Idag har Mamman utsatts för tortyr av värsta graden. Och då handlar det inte om den sortens tortyr som barn i alla åldrar kan utsätta en Mamma för dagligen utan något långt värre...

Mamman var duktig och gick upp i tid i morse, morgonen var planerad in i minsta detalj, inget skulle kunna gå fel. Kläder till barnen var framplockade, skötväskan packad och barnen väl förberedda på att komma iväg i tid.

Men som alla vet så träder "Lagen om allts jävlighet" oftast in vid sådana tillfällen.

Mamman var så säker på att hon låg ett steg före då hon kaxigt slängde fram frukosten på bordet redan kvart över sju. Vad hon inte räknat med var att måndagsmutationen som uteblev i måndags helt otippat skulle dyka upp idag istället.

Brända mackor, spilld mjölk, en vällingflaska utspilld inuti micron och en liten dotter på värsta "jag-kan-själv"-humöret fanns inte med i planerna. Som erfaren sexbarnsmor borde Mamman ha tagit detta med i beräkningarna, men efter ett par lugna veckor så hade det helt raderats ur hennes minne.

Nåväl, tillslut kom Dödis och Puddeludding, som skulle börja tidigare då alla sexåringar skulle besöka sin nya skola, iväg i tid. Likaså RQ och de två små. Lillen skjutsades ut i skogen till mormor och kusinen.

Mamman själv for in till stora staden för att först lägga sej i det värsta tortyrredskapet i den kvinnliga världen, nämligen gynstolen. Därifrån vidare till nästa tortyrstol, den hos tandläkaren, för att justera garnityren en smula. Det tog inte slut på plågor där dock, tortyren skulle betalas dessutom. Det i sej är ren tortyr, en del i strategin för att helt bryta ner Mamman, visst?



Tortyren till trots så njöt ändå Mamman av att inte behöva veva runt med huvudet som en propeller för att se vad de små huliganerna hade för sej på två och en halv timme! ;)

Och kom ihåg, kära ni, se ALLTID till att ha god tid på er då ni ska ut och fara med bilen. För visst är det så att så fort man har en tid att passa så dyker det upp långsamtgående fordon på platser där det är omöjligt att köra om på flera kilometer.


Då ska man passa på att njuta av omgivningarna, se alla blommor i dikena, rådjuren som betar på gärdena och den härliga himlen ovanför!

Kanske blir man övereffektiv?

Ibland kanske man blir för effektiv?

Om man till exempel

1. Plockar av matbordet och lägger alla använda bestick på en tallrik och sedan ställer den tallriken på en skål och lyfter alltihopa så kan det ju hända att en gaffel full med jordgubbssylt ramlar av och hamnar på golvet med ett syltplask. Då får man torka golvet så det blir rent och fint. =)
2. Plockar upp leksaker och vill fixa det extra fort så man samlar en massa mindre leksaker på, låt oss säga, en legoplatta av större format och sen snubblar så att sakerna far in under möblerna. Då får man det dammat under hyllor och soffan. Vilken tur! =)

Ibland kanske effektiviteten frestar extra på tålamodet?

Kanske tröttnar man på att räkna till tio på svenska tusen gånger varje dag på grund av den egna klantigheten? Då kan man räkna på tyska istället, eller kanske spanska, franska, finska eller polska? Jag kan räkna till tio på många språk efter sex ungar! ;)

Tänk att ha allt det upptryckt i rumpan, inte konstigt att man får ont i magen!

Den sista månaden innan sommarlovet har Mamman häcken full. På blott fyra veckor ska hon hinna med fem utvecklingssamtal, tre skolavslutningar, konstutställning, avslutningar och graderingar inom de sporter ungarna håller på med. Enkäter ska fyllas i, frågor ska funderas över. Tandläkarbesök, besök och utflykter. I all oändlighet känns det som.

Utöver det ska hon hinna med läkar- och tandläkarbesök för egen räkning. Och all den vanliga markservicen.

Tänk att ha allt det upptryckt i rumpan, inte konstigt att man får ont i magen! ;)

Sommaren är mer än välkommen nu!

Skolavslutning i moské?

Igår läste jag något om det här med att ha skolavslutning i kyrkan. Att det är diskriminerande mot folkgrupper och hit och dit...

Jag försöker se det från lite olika håll...

• Skolavslutning i kyrkan är tradition och under de åren jag har levt har det inte handlat mycket om kristna tankar. Det har varit tjo och tjim, sång och tacktal, trummor och elgitarrer. Vare sej mina egna skolavslutningar eller barnens har på något sätt känts kristna.

• Samtidigt så brukar man ju säga att traditioner är till för att brytas och livet varar inte för evigt så det kan vara kul med något nytt.
  

• Men kyrkan tillhör vårt kulturarv och jag tycker att det är viktigt för alla att veta vad kyrkan står för även om man inte tror på det. Jag tycker det är lika viktigt att barnen får lära sej om andra religioner och att de får veta att man tror på olika sätt och att det ska accepteras och respekteras. Jag anser INTE att det är kränkande att fira skolavslutningen i kyrkan då den, så som jag upplever det, mest används av praktiska och traditionsenliga skäl.
  

• Om det finns andra större lokaler där skolavslutningen kan tänkas ske så är det ju perfekt. Kanske en moské för omväxlings skull, eller varför inte ett museum. Här i hålan så är det inte överflöd på stora lokaler vilket även det gör kyrkan till ett naturligt val.

Tänk på debatten för några år sen om att man inte fick sjunga nationalsången på skolavslutningen eftersom det är rasistiskt. Helt sjukt i min mening. Hur kan man vara rasist för att man hyllar landet man lever i? Tänk om vi skulle åka till ett annat land och gnälla om att de är rasistiska som sjunger om sitt land?

Mina barn har inte fått lära sej Nationalsången i skolan, det var något av det första vi fick lära oss och varje år sjöng vi den på skolavslutningen och på "Svenska flaggans dag" (numera Sveriges Nationaldag).

Var finns vi-känslan här i Sverige? Varför vågar vi inte visa att vi älskar vårt land? Vi lever faktiskt i ett vackert land, ett land att vara stolta över! Och vi kan gärna dela landet med andra kulturer och traditioner, men bara för det behöver vi inte gömma våra egna värderingar, traditioner eller vårt kulturarv.

När jag gick på högstadiet hade vi två tjejer från Iran i klassen. De brukade säga att det var kul att bo här i Sverige eftersom de nu hade två länders traditioner att ta vara på. De firade våra OCH sina högtider. Det tycker jag är en bra lösning!

Sträck på ryggen, le mot varandra, var nöjda med det vi har. Sluta upp med avundsjukan och smusslandet bakom varandras ryggar. Livet är för kort! En vacker dag sitter man där och upptäcker att de dagar som passerat var det liv man fick.

Det blev köbildning

Ni vet hur det är när man är ute på motorvägen och kör va? Det flyter på hur bra som helst tills man når Stockholm.

Här var det highway fram till två idag. Det blev diskat, undanplockat, handlat, tvättat, vikit och bytt i kattlådan innan det. Jag hann till och med ta en promenad i solen och fota lite blommor!



Sen hämtade jag barnen och då kom den där proppen. Det blev köbildning. (Är det det som kallas "hellhour" när man har ungar?)

I trafiken så får man försöka köra kugghjulsprincipen och ha tålamod, här hemma åker multitaskingförmågan upp ett par snäpp och har man tur räcker tålamodet hela vägen.

Prick på sekunden samtidigt så frästes köttfärsen, vattnet började koka och Lillen ville ha mat. Lillan fick inte somna och fyraåringen hade tusen frågor som jag försökte besvara samtidigt som sexåringen stod bredvid och messade "fårjagspelafårjagspelafårjagspelafårjagspela".

Så där stod jag och tryckte en sked i munnen på Lillen med jämna mellanrum samtidigt som jag rörde i köttfärssåsen och ropade likt en fladdermus ut små frågor till Lillan för att höra så hon inte somnat. Mellan de ropen försökte jag svara på Snottis frågor och gav Puddeludding lov att spela på min dator en stund.

Sen var det bara att röja köket och dammsuga kvar. Då fick även tårna träna sin multitaskingförmåga och blev experter på att trycka och vrida upp små plastdjur ur en leksak. Allt för att hålla Lillen nöjd! =)


Kvällen tillbringades ute... Barnen vill träna, träna, hoppas att de inte tröttnar utan att det håller i sej hela livet! ;)

Veckorna har blivit till dagar

Nu räknar barnen skoldagar istället för veckor till lovet börjar... =) Nio dagar för de små och fjorton för de stora.

Måndagsmutationerna kom av sej i morse, men det gör inget. =)

Seg söndag fylld av äventyrslusta

Efter en seg förmiddag så beslutade Mamman att vi nog skulle åka till stora staden. Eller var det kanske stora dotterns tjat om att hon var TVUNGEN att ha en ny top och nytt smink före torsdagens besök på högstadiet som lurade i väg Mamman och ungarna på äventyr?

Solen sken och fälten börjar bli gula, av maskrosor! Fast det är fint det med. Från gula fält till Jordgubbslandet var språnget i tanken inte särskilt långt. Puddeludding ville veta var "Jordgubbslandet" som vi ska till i sommar ligger. Han undrade även hur alla människor såg ut där och om de bara äter jordgubbar. Mammas sötunge!


I tre dagar har vi åkt bil nu och Mamman blir nästan mörkrädd och undrar om man ska våga sej ut på vägarna. I fredags höll vi på att fronta med en buss som körde om en mc. Sen så mötte vi 446 bilar (ungarna räknade och konstaterade att folk nog gillar att "samåka") i en kö på mindre än en mils sträcka. Mitt i denna kön mötte vi två motorcyklar som sicksackade sej fram och tillbaka mellan bilarna, de körde alltså om både på utsidan och insidan. Inte konstigt att många ogillar motorcyklister!

Idag så mötte vi den här synen...



...vilket satte igång en vild diskussion i bilen om trafikvett och regler. Lika bra att de lär sej i tid. =)

I stora staden mötte Pappan upp oss på Max och berättade att han på morgonen då han skulle till jobbet först kommit ut till en bil som vägrade starta (köp en renault om du vill gå), sen upptäckt att det var punktering på cykeln, så slutligen blev årets premiärtur på mc:n en tur till jobbet vid sex en grå morgon.

Efter maten var det toadags och då vi stod i kön så konstaterade Snotti att "Det är därinne städarna står" och pekade på en dörr. RQ höll på att skratta ihjäl sej och förklarade att bara städsakerna står i städskrubben och att städarna har hem precis som dagisfröknarna. "Va? Bor inte de på dagis?" utbrast grabben då... Tänk vad annorlunda världen ser ut genom ett barns ögon.

Efter en lyckad tur på köpcentrat (Mamman, bebis och tonåring gick i klädaffärer medan Pappan tog med de andra till mataffären och handlade det Mamman behövde ha hemma) där både Mamman och dottern hittade vad de ville ha och Pappan kånkade ut matkassarna i bilen i förväg så ville kidsen kika på Pappas motorcykel. De fick både titta och lyssna när Pappan for iväg...

Sen masade Mamman och ungarna sej iväg till bilen för att upptäcka att Pappan hade kvar bilnyckeln. GAH! En av ungarna fick ett smärre utbrott och sen gick vi och käkade glass med Syster och hennes lilla familj. =) Nyckeln kom tillbaka och färden hem kunde starta.

Då vi kommit halvvägs så svängde Mamman in till en mack för att väcka ett barn och då kom de andra barnen på att äventyr vore kul...

"Mamma, kan vi inte åka rakt upp här och se var vi hamnar?"
"Jo, men visst, nemas problemas. Vi kör till vägs ände!"

Efter en bit på blandad väg så körde vi över en liten bro, kringelikrokade oss fram förbi lite hus och en fin herrgård (som Mamman ville ta med hem)...

...sen kom vi till en sjö...

...för att vid vägs ände hitta ett utedass?

Då vi vände runt med bilen så fick dottern syn på detta "Önabadet 67" står det.

Vände tillbaka och fortsatte hem på stora vägen, men uppenbarligen var inte äventyrslusten släckt utan det blev en annan kringelikrokig väg hem genom skogarna.


När vi kom till hålan så tyckte vi det var lika bra att mäta hur långt det är runt kvarteret eftersom ungarna vill träna inför stadsloppet som går av stapeln den 12:e juni. De tre småbarnen ska springa femhundra meter och kvarteret var lite drygt sexhundra.


Ungarna var hur taggade som helst och ville träna nu genast med en gång bums! Så de sprang ett par varv...

...medan bebis (som snart inte är min bebis mera) fick smaka sin första rabarb...

...han var en aningens skeptisk först, men bestämde sej för att det var smaskens och satt sen och sög och tuggade på den. Mammans smaklökar kanske?