Och äventyrets slutdestination var...

Klockan fyra ringde Mammans klocka, då hade hon sovit i knappt fyra timmar! Mamman hade lust att bara stänga av klockan, vända sej om och somna om, men tack och lov så gjorde hon INTE det! Istället packade hon ner frukosten, åt lite och väckte försiktigt barnen. Smög, viskade och tassade runt.

De något förvirrade barnen gjorde snällt som Mamman sa, de klädde sej, gick på toa och tog med varsin filt ner till bilen och kvart i fem rullade bilen ut ur Hålan. Den 31 mil långa resan mot målet hade börjat!

Frukosten intogs strax efter sju, på en liten badplats vid en å några mil hitom Borås. Fram till dess hade barnen bara suttit som snälla änglar, småpratat och sjungit med lite i musiken som strömmade ur högtalarna.

Utan fler stopp och utan minsta knorr eller felkörning så nåddes slutdestinationen med tio minuter till godo enligt Mammans plan. =)

Efter att ha betalat inträde klev Mamman och barnen in på Young Guns och köpte hattar samt revolvrar till alla fyra. Barnen tackade snällt och med glädjen lysande ur ögonen.

Redan klockan elva var det dags att hälsa på Milos favorit - Lucky Luke!

Därefter blev det guldvaskning. =)

Efter att ha vaskat tillräckligt med guld för att få varsitt guldmynt präglat så var det dags att ta dagens första fika (Mamman planerade under natten för att blodsockret skulle hålla sej på en jämn nivå). Därefter var det dags för en spännande westernshow fylld av stunts och specialeffekter som gjorde både barn och vuxna hänförda.

Efter showen knallade vi iväg och käkade hamburgare, därefter strosade vi runt lite i de två westernstäderna som finns på High Chaparral. Vi kikade på Vilde Bills Cirkus på huvudgatan en stund innan färden gick vidare mot indianbyn.

Efter att ha dansat med indianerna så var det fikadags och vattenpaus igen innan vi hoppade på ångtåget mot Old Mexico och råkade ut för ett tågrån på kuppen. ;)

Efter att ha gjort och sett allt (utom Zorro) på High Chaparral så hade klockan passerat sex, parken stängde och det var dags för oss att ta oss 31 mil tillbaka hem!

Barnen har varit så otroligt duktiga hela dagen! Inget gnäll, inget tjat, samarbete, väluppfostrade. Nu inatt finns inga ord för hur stolt jag är över dem! Hur stolt jag var när jag gick omkring på området med fyra trevliga, goa, glada barn medan jag såg andra barn åla runt på backen, skrika i vagnar, springa bort, svära åt föräldrar, slå andra barn och så vidare.

På hemvägen stannade vi och åt kvällsmat på samma ställe som vi åt frukost. Därefter fick Mamman stanna ytterligare två gånger för att piggna till själv (hon petade till och med i sej en koffeintablett OCH en energidryck).

Kan lova att Mamman är mör nu! ;) Men det var det värt, det har varit en helt underbart rolig dag med mina små godingar!!! =)

Sist, men inte minst... Har jag berättat hur mycket jag ÄLSKAR att ha bil igen? Och har jag sagt hur nöjd jag är över skillnaden i bränslekostnader... De har halverats då Maxine inte är lika törstig på långa vägar. ;)