Skadeglädjen är den enda sanna glädjen

Igår kväll tvingades jag åter att glo på detta spektaklet Idol. Min nästantonåring måste ju nödvändigtvis titta på det, MEN inte för att hon är intresserad utan för att alla andra tittar... Eh... Min Sleazerockande RockingQueen tittandes på detta hjärndöda poppandet rimmar helt vilse. Jag menar inte att alla dessa låtar är dåliga... Inte alls. Jag lyssnar till och med på radion ibland! Kan i och för sej tillstå att jag tycker det är smickrande att mina gamla plattor går varma här hemma...

Åter till Idol... Jag diggar faktiskt juryn djupt, speciellt vid de tillfällen då de är som mest dissande... Sitter och kollar på uttagningarna runt om i Sverige mer än gärna och flinar lätt åt många av de människor som söker. De måste väl ändå förstå själva att de inte har en chans en hel hög av dem? De tar verkligen detta med att sikta mot stjärnorna och nå trädtopparna till en ny nivå!

Jag beundrar faktiskt de som så uppenbart sjunger uselt. Jag beundrar deras mod att frivilligt ställa sej och gala inför hela Sverige och sen bli förödmjukade så att vi andra lika usla sångarna har något att skratta hysteriskt åt. Jag beundrar att de så starkt går in för att förverkliga sina drömmar!

Jag försöker att lära mina barn hur viktigt det är med drömmar. Ända sen vaggan har de alla fått veta att man kan nå hur långt som helst om man jobbar för det. De har fått veta att man måste ha ett mål och lägga upp en plan för att nå målet. De vet att på vägen dit måste man ha delmål och de vet att när man når ett delmål så är det viktigt att på något sätt belöna sej! Hmmm... Jo, jag är nog värsta coachen, men jag föredrar det framför att vara curlingförälder.

Det kan handla om en enkel sak som att storstäda sitt rum. Vilket inte alls är särskilt enkelt för barn över åtta års ålder har jag fått erfara OCH jag minns faktiskt själv hur det var... Hur en tidning lockade i ett hörn och hur man hittade en bunt brev i en låda och försjönk in i gamla minnen istället för att ta sej framåt mot målet. Har man mål att nå under tiden och belönar sej för varje etapp så funkar det... Ibland hjälper jag som förälder snällt till med belöningar i form av ”Städar du din byrå före fem så får du använda din dator en timme!” vilket i barnens öron låter ”Har du inte städat byrån om fem minuter så har du dataförbud resten av dagen!” Och sen är tonåringen lös...

Än så länge har jag dock bara fått höra att jag är hatad ett par gånger och att jag är pinsam (men det är sagt med ett skratt)... Än så länge...

Jag vet att snart kommer en period då barnen blir riktiga tonåringar en efter en och jag kommer att bli hatad och hotad, jag kommer få dörrar i ansiktet, jag kommer få höra ”Jag ska flytta hemifrån” och ”Jag kommer döööö” eller ”Jag tar livet av mej om du gör si och så”. Kanske kommer någon hem med en icke godkänd piercing en dag, eller med i mina ögon för mycket smink, färgat hår eller en tatuering. Säkert kommer de rymma lite med... Och de kommer garanterat att ljuga och jag kommer garanterat gå på deras lögner flera gånger om. Jag minns, jag har också varit tonåring. Även om jag var en hemskt lugn sådan som inte drack något eller hade sex före 16 års ålder och som oftast kom hem i tid även om klockan medvetet ställdes om ett par gånger (tur att det är så poppis med mobiler numera hehe)... Håller tummar och tår för att undret återuppstår och att alla mina sex telingar blir lika lugna som sin mor.

Men jag vet också att det kommer vara jag som får alla glädjande besked först och jag vet att det är mot min axel de alla kommer att gråta ut då de förlorar sin första kärlek. Jag vet att det kommer vara jag som alltid står vid deras sida i vått och torrt, vad som än händer, för att fånga upp då de faller eller putta på för att de ska nå högre. Jag vet att mina barn vågar bete sej så här mot mej för att de litar på min kärlek och för att de känner sej trygga med mej! Jag vet att jag är den bästa mamman mina barn kan ha!

”Amor vincit omnia” ”Kärleken övervinner allt”

Läxor med djungelvrål...

Är det någon som vet varför en tioåring kastar sej på golvet och grinar som en bebis då man lugnt säger... ”Gör dina läxor nu” ??? Det är något jag inte kan förstå... Om man ödslar ett ton energi och en timme på att skrika å tjuta för att sen ändå vara tvungen att göra sina läxor, vad har man då vunnit??? Förutom att viss tv-tid ryker och dator samt tv-spel försvinner i ett par dagar... Tror dock inte att tioåringen ser detta som en vinst även om jag tycker att lite mindre tid framför dessa apparater inte alls är negativt.

Tror att i vissa åldrar så tjuter alla barn mer eller mindre över än det ena och än det andra, men i ärlighetens namn så trodde jag att det var något de skulle sluta med i samband med stigande ålder... Nu verkar inte läget vara sånt i min barnaskara i alla fall och jag är ganska säker på att trots att mina barn är unika så är det inte ett unikt beteende de har!

Så, tioåringen tjuter som en fyraåring över läxor samtidigt som min fyraåring tror att han är tio.

Som idag då jag kilade in på hans avdelning och bad honom klä sej och vänta utanför medan jag hämtade Snufflan på hennes avdelning. Inga problem Mammis fick jag till svar. Ett par minuter senare när jag kom ut med Snufflan så var han borta! Ropade, kollade hans avdelning och letade i lekstugan... Inget barn... Till slut knallade jag hem och där satt han med femåringen i soffan å kollade på nåt meningslöst tecknat program och i köket stod min mor och diskade...

Min mor som uppenbarligen ramlat och slagit sej... Här i min lägenhet... TVÅ dagar i rad... KUL!

Hon stannade visserligen bara tills Stora tjejen kommit hem så hon kunde visa henne hur man använder plattången som min syster2 hade skickat med hit. Sen tog hon med en maskin tvätt till och skulle tvätta åt mej. (hoppas verkligen att de fixar våran skittvättstuga snart)

Efter den här amningspausen (tur jag är kvinna så jag kan skriva, tänka och mata samtidigt ;-) ) så ska jag försöka att skilja mina tre busigaste frön åt och se om jag klarar av den ädla konsten att motivera dem till att plocka rätt på sina saker IGEN. Samtidigt som de gör det (önsketänkande) så ska jag diska, kolla läxor, vagga bebis och dammsuga. Sen ska jag förmå någon av de stora att få soporna att förflytta sej ut i tunnan, mutar med House ikväll så kan det gå.

MSN:ade lite med SMS:et igår också (flickvännen kommer tydligen idag å inte igår =) ) å han skickade en länk på en blogg som hans galna kollega skriver... TACK för det skrattet... Haha... (Gillade bögskämtet massor... Ni är inte kloka!)

”Always look on the bright side of life...”

Vinter? Det är ju september än...

Efter en något lugnare natt än gårdagens så kliver alla upp innan klockan ringer och bänkar sej vid frukostbordet prick klockan sju (förutom RockingQueen som måste vara värst och åt frukost redan klockan tjugo över sex)... Vilken underbar morgon, vad kan gå fel med en sån start???

Solen skiner från klarblå himmel, trots att gårdagens kväll bjöd på åska, och jag går till köksfönstret och tittar ut. Först ner på parkeringen och sen upp mot skyn innan blicken snabbt vandrar tillbaka till bilarna... VA? WHAT THE F*** Grannen står och skrapar sin ruta frentiskt och gräsmattan har antagit en vit, gnistrande ton... En snabb kik på termometern avslöjar en temperatur nära noll trots att klockan är över halvåtta.

Lite smått panik får jag i detta läge då de varmaste plaggen i lägenheten är en bunt munkjackor och en å annan jeansjacka... Kränger snabbt på mej kläder för att förpassa mej upp på vinden och bestiga mount kartongrest. Jag har ett ganska så stort vindsutrymme som råkar vara så fullt att inte ens en mus har svängmån därinne...

Hinner precis snappa åt mej vindsnyckeln innan Godingen vaknar med ett illvrål i kudden (jaaa, jag vet att nyfödingar INTE ska ligga på mage, men jag vill också sova) och kräver omedelbar framkastning av mjölklagren och alla som ammat en bebis nån gång vet vem som har makten i familjen!

Efter amning och blöjbyte och med en klocka som flåsar mej i nacken sätter jag den stora tjejen på att vagga vagn och lyckas ta mej ut i trapphuset med en svans bestående av två kalsongnissar, en blöjfis och en halvrakad lurvig katt och upp till vindsdörren... Kliver över en kartong kattsand och en fodertunna och får precis plats att sätta ner fötterna mellan två golvfläktar, därifrån vidare upp på två bananlådor för att börja gräva i en annan stapel bananlådor (tackar min lyckliga stjärna för att alla kartonger faktiskt är märkta med rätt innehåll) och lyckas få fram lite varmare jackor... Bestämmer mej för att i helgen ska vinden städas och höst/vinterkläder och skor ska få flytta en våning ner (måste bara rensa den garderoben här nere som allt ska in i först).

Och vet ni vad? Jag lyckas få iväg båda de stora barnen till skolan i tid och de små nästan i tid... Och jag hann på mitt möte på sekunden sånär. Men jag hann tyvärr inte att diska, vilket innebär att disken kommer att stå på bänken och håna mej fram till middagen! (Eftersom jag egoistiskt nog inte tänker göra ett skit här hemma idag förutom att ta hand om lillen. Tvättvikning, diskning, dammsugning och bäddning får vänta tills efter kaoset återuppstått runt tre då alla bänkar sej kring matbordet)

Undrar vad resten av dagen kommer att bjuda på? För tillfället är här tyst på barnaskrik (fram till 14,00 då tre av fem små huliganer ska hämtas upp), Godingen ligger i sin säng och pratar med en bok och snörvlar... Stackarn har åkt på sin första förkylning och hostar och snorar, tror han har lite feber med och säkert ont i halsen för det har jag!

"Det är bättre att springa genom eld än att gå"

Det skulle vara fyndigt...

Nu har jag travat runt här hela dagen och tänkt på vad jag ska kladda ner här i min nya blogg... Kommit på än det ena och än det andra som jag bara måste skriva ner... Haha... Till och med funderat fram och tillbaka på hur jag ska formulera mej för att det ska bli kul att läsa... Hur blev jag så fast med en gång???

Natten till idag var av den mindre roliga sorten, men ändå helt acceptabel.

Somnade framför en film (hur kommer det sej att jag ALDRIG lyckas se en hel film?) strax efter tio igår, en halvtimma senare gjorde pappa2 ett ljud som fick adrenalinet att rusa i min kropp och jag flög upp som en sån där gammal madrassfjäder som finns med i tecknade filmer. Somnade om så småningom bara för att bli väckt av Puddeludding som hade ont i benet och prompt skulle tillbringa resten av natten i vår usla soffa efter att ha fått massage... Somnade om igen i tio minuter innan Snufflan började gråta högljutt inne i sin säng, hon somnade dock om av sej själv och fortsatte resten av natten med att skrika två minuter med jämna mellanrum. Strax därefter vaknade Godingen för sitt nattamål. Vid det här laget hade klockan hunnit bli ett... Sov i nästan en timme innan Snottisnott kom över till min säng för att tillbringa fyra och en halv timme med att köra in fötterna under min kropp och dra i mitt hår.

Morgonen var desto bättre trots att vi försov oss i en halvtimme... Både jag och kidsen funkade som en perfekt smord maskin och på en timme hade alla ätit frukost, borstat tänder och hår samt fått på sej kläder. Jag hann dessutom diska och duscha (inte samtidigt dock även om det varit ganska praktiskt ;-) ) och lämna tre barn i tid på tre olika avdelningar på två olika ställen...

Sprang hem och slängde ihop en kasse med tvätt, puppa Godingen och for typ en mil rakt ut i skogen till mor och far för att låna tvättmaskinen.

I djupa skogen fanns min kära mor och barnens kusin Minibatman och där luktade nybakat Mollanbröd... *mums* Gott med varm macka och kall mjölk!

Blev där ett par timmar och sen slet jag med mej min blöta tvätt, en torkställning och Minibatman hem till mitt... Nu hänger här blöta kläder på tork i hela vardagsrummet *suck*... Det luktar åtminstone gott!

Eftermiddagen flöt på bra trots ett extra barn (en av fröknarna på Snufflans avdelning undrade om jag var tokig som skaffade mej extra barn då de andra var på förskolan och jag kunde få vara lite ledig... Haha).

Och det mesta av alla de där roliga kommentarerna och formuleringarna som jag haft i huvudet halva dagen flög sin kos då jag satte mej här... Eller kanske beror det på alla tusen avbrott under tiden som jag skrivit... Kvällsfika, välling, byte av bajsblöja gånger två, saga, nattning, amning, tandborstning och nattning igen?

Dessutom har Fjärilen hotat med att radera hela mitt inlägg då jag byter blöja om jag inte genast börjar kalla henne för RockingQueen istället och Larven tycker att då ska han minsann ha ett coolt namn han också... Han funderar dock fortfarande så han får vara min goa Larv ett tag till!

Just nu börjar lugnet lägga sej här hemma. De tre småbarnen ligger i sitt rum i sina sängar å mumlar lite, bebisen ligger här i vagnen bakom mej och skrattar åt och pratar med en discokula i taket, de två stora befinner sej i sina rum och väntar på att vi ska äta kvällsmat tillsammans.

Och precis när jag skulle avsluta här så ringde min mobil. Syster1 ville skvallra lite och jag lyssnar såklart... Nyfiken som jag är!!! =)

Undrar om kvällen blir helt tyst eller om mitt SMS hör av sej... Beror ju helt på om hans flickvän är där eller inte... Hehe

"Den som spar han HAR (inte roligt)"

Söndag morgon eller dags att skapa en blogg?

Söndag morgon och plötsligt så bara får jag för mej att det är dags att skapa en blogg...

Sitter lugnt vid matbordet efter att Godingen somnat i vagnen, Snufflan byter sin egen blöja (hmm), Larven och Snottisnott har förpassat sej till tv-spelet, Fjärilen (som för resten precis kom hit och påpekade att hon absolut hatar den benämningen på sitt väsen) satt vid sin dator i sitt rum och lyssnar på sleazerock på högsta volym samtidigt som Puddeluddingen sitter vid småkillarnas dator och då kommer jag på den smarta idén att starta en EGEN blogg... För jag har ju så enormt mycket tid över till det egentligen... Och sen kan man undra om någon i hela vidaste världen är intresserad av att läsa om mitt liv som mamma mitt i mellan tonårstrots och amningar. Visste ni för resten att tvåårstrotsen och början-av-tonårstrotsen är exakt likadana??? Den klokaste människa som någonsin satt sin fot på denna jorden (saknar dej Mollan) påpekade för resten alltid för mej att det finns inga trotsåldrar bara JAG-VILL-perioder i livet!

Egentligen så skulle de två stora ha varit hos pappa1 denna helgen, men det blev inte riktigt så utan de far nästa helg istället. Däremot kommer pappa2 hit i eftermiddag och stannar till imorgon för att underhålla sina små liv (och de stora naturligtvis)... Så kanske jag kan få ta det lite lugnt och bara slappa ett tag? Eller... Just det... Blir nog snarare så att jag får en gnutta mer att göra...

Så vad ska jag göra av dagen idag då? Skulle egentligen ha tvättat, men vår sunkiga tvättstuga brann ju häromdagen och ska nu vara stängd ett tag... Undrar hur länge det blir? Som sexbarnsmamma roas man inte direkt av att bli utan tvättmöjligheter. Finns ju visserligen ett badkar... Är det någon som kan föreställa sej hur mycket kläder en nästan trettonåring gör över med på en dag eller hur mycket kläder, filtar, sängkläder och spytrasor det går åt till en nyfödd spykille? Om jag nu tvättar kläder i mitt badkar i mitt pyttelilla badrum som knappt har svängradie var i min lägenhet ska jag då hänga dessa ocentrifugerade kläder sen?

Välkomna in i mitt kaos alla ni som hittar hit... Idag är det söndag, oftast den lugnaste dagen på veckan... Imorgon är vi åter i skolkaoset... Hoppas att jag orkar hålla bloggen igång och dela av mej av mitt för det mesta ensamstående liv med bebis, förskole(dagis)barn och skolbarn. Detta kaos som jag älskar av hela mitt hjärta och aldrig någonsin vill byta ut... Inte mot allt lugn eller guld i helaste vidaste universum! ;-)