Livet i "halvcorontän"

Det händer inte så mycket i min värld just nu. Jag är på jobbet och jag är hemma, håller mej undan andra människor så mycket jag kan då min läkare sagt åt mej att vara försiktig med tanke på vilka mediciner jag äter. Älskling jobbar hemifrån, med några enstaka uppdrag som måste utföras rent fysiskt på plats hos olika företag och barnen är naturligtvis i skolan. Om de vill träffa kompisar så får det ske i mindre grupper och utomhus.

På min arbetsplats ser vardagen lite annorlunda ut och jag måste säga att merparten av våra kunder är duktiga på att följa de rekommendationer som folkhälsomyndigheten ideligen upprepar. Jag tänkte faktiskt ta med er på en liten rundtur i "min" lilla butik och arbetsvardagen så som den nu ter sej.

Det första man möts av i entrén är ovanstående skylt, den finns dessutom uppsatt på flera ställen i butiken som en liten påminnelse.

Så ofta det finns tid över så spritas handtagen på kundvagnar, kundkorgar och de ytor som finns på kassadisken som kunderna kommer i kontakt med. Även övriga ytor som t.e.x. handtag på kyl- och frysdiskar får sej en omgång oftare än vanligt.

I hyllorna finns ett och annat hål. Det är brist på en del varor och där hyllorna gapar tomma på grund av varubristen så sitter små skyltar som även de har sloganen "Handla med hänsyn".

När man kommer fram till kassalinjen så är avståndet man bör hålla i kön markerade med röda, väl synliga, klisterlappar på golvet.

I kassan har även vi fått upp ett skydd, precis som de flesta andra butiker.

Kassalinjen från andra hållet.

På väg ut så sitter stora skyltar som upplyser och påminner oss alla om hur vi bör bete oss och varför en del hyllor är tomma bland annat.

Förutom de skillnader som jag beskrivit ovan så ser även vår övriga service annorlunda ut nu. Vi försöker "dra vårt strå till stacken" när det gäller att skydda våra äldre och andra utsatta grupper genom att erbjuda hjälp med handlingen. Man kan maila eller ringa till oss med sin shoppinglista och få varorna levererade via bakdörren så att man på så sätt slipper komma in i butiken och träffa andra kunder. En extra service som uppskattas väldigt mycket!

Här hemma rullar vardagen på, ganska lika som den brukar te sej. Är man en stor familj så får man ändå en stor del av det sociala tillfredsställt utan att behöva utsätta sej själv och andra för onödiga risker. Ibland händer det visserligen oförutsedda saker och ibland försöker somliga att skoja till dagarna. =)

Förra måndagen stod Alvin och Jesper för middagen och när de fick bestämma så blev det pizza! Tre olika varianter, en med tonfisk och mozzarella, en med skinka och mozzarella samt en lyxigare variant med skinka, mozzarella, svamp och soltorkade tomater. Tack grabbar!

Dagen efter kom Alvin hem från skolan och hade bandage runt handen. Han hade ramlat på skateboarden i skateparken på idrottslektionen och ramlat illa. Eftersom han hade så ont så ringde jag 1177 för att se vad de tyckte. Förberedde mej på lååång telefonkö, men döm om min förvåning när jag kom fram direkt. De tyckte absolut att vi skulle åka in till akuten så de fick titta på handen. Sagt och gjort, jag och Alvin satte oss i bilen och åkte in. På vägen dit meddelade vi både Pappan och Mamman om vad som hänt och var vi var på väg. 

När vi kom fram fick vi först gå in i ett tält för att skrivas in och svara på frågor om hur vårt allmäntillstånd var. Därefter fick vi gå in på akuten där jag fick journalen direkt i handen och sen pekades vi mot ortopedavdelningen.

Där mötte läkaren oss direkt och konstaterade att handen skulle röntgas och vi fick sitta ner i tio minuter innan vi pekades vidare mot röntgenavdelningen med instruktioner om vilken gata vi skulle följa och vilken hiss vi skulle ta.

En numera vanlig syn på sjukhuset oavsett vilken avdelning man hamnar på.

Efter röntgen fick vi gå tillbaka till ortopeden...

...där handen fick lite gips. Läkaren kom in och rapporterade samtidigt som det gipsades. Tre veckor med gips och ta det lugnt blev ordinationen. Ingen fotboll, skateboard, cykel eller studsmatta på ett tag med andra ord.

Lite nöjd över gipset (i alla fall de första två dygnen, nu efter en vecka har han tröttnat). Hela sjukhusbesöket var över på mindre än 90 minuter, så snabbt har det aldrig gått på akuten i hela mitt liv!

Vi fick ett par riktigt varma dagar (som jag tyvärr jobbade bort i stort sett) och värmen förde med sej en del bus utomhus. Barnen är väldigt trötta på våra regler om att man inte får göra volter på studsmattan, hoppa med en miljon bollar som sällskap eller cykla i skogen bland rötter och stenar. Vi har dock låtit dem förstå att det kan bli långa väntetider på sjukhuset om de skadar sej illa.

Varje morgon klockan nio så har Älskling morgonvideomöte med sina kollegor och han har utmanat sej själv genom att försöka ha det på olika ställen varje dag. Han har avklarat båten (som står på trailer på gräsmattan), sängen, barnens soffa på övervåningen, köket, altanen och studsmattan. =) Det sistnämnda lyckades jag föreviga!

Min knasiga Älskling!

Kreativiteten flödar i familjen - William har haft spanskaprov och hittade på ett sätt att lära sej en hel massa olika ord! Det sitter post-it-lappar på en hel massa saker här hemma just nu. Vilket får som positiv bieffekt att alla familjemedlemmar plötsligt vet vad skinka, mjölk, ost, stol, gryta, dörr och så vidare heter på spanska.

Stopp i trafiken på väg hem från jobbet, helt okej med den här utsikten! =)

Maskrosor = Sommar?

I lördags bjöd Jesper och...

...Emilia på kycklinggryta med ris. (Och på söndagen stod Älskling vid grillen och fixade hamburgare med grillad färskpotatis, men för en gångs skull förevigades det inte. ;) )

"Kan jag få smaka lite husse?" Tror minsann Älskling skämmer bort de fyrbenta barnen när jag inte är hemma, sådär skulle de aldrig våga göra om jag satt vid bordet och åt! <3 p="">

Idag blev det våfflor till middag som Milo...

...och William stod för. Riktigt frasigt goda blev de!

Slicka grädden ur visparna, ett måste om man får tro de två yngsta! Älskade ungar!!!

Avslutar med en liten hälsning från kaosfamiljens yngsta vilding! Han hälsar att: "ALLA ska vara rädda om varandra! Man ska komma ihåg att sina barn är viktigast i hela världen och därför måste man vara rädd om alla människor så att man får ha sina morfarar, mormorar, farfarer, farmorer och alla andra som någon tycker om kvar och inte den dumma coronan kommer till dom." Min lilla kille med ett så stort hjärta!

Jag håller med Milo, ta hand om varandra, var rädda om varandra, följ alla de råd som ges. Förstå att det i längden räddar liv. Jag förstår att många börjar tröttna, jag förstår att många studenter är besvikna, men just nu så passar det sej inte att vara egoistiska.

Min Jesper tar grundenten i år, vilket inte riktigt går att jämföra med studenten visserligen, och även de får göra uppoffringar. Här har man bal varje år, men inte i år. Här har man en stor middag med alla nior, men inte i år. Däremot så kommer de äta lite finare lunch klassvis. Här har man utspring likt studenterna när man tar grundenten, men inte i år. Som Jesper själv sa: -Det är bara att gilla läget! Om inte annat kanske man kan ha en bal som reunion om ett år!

Coronatimes

Så har jag äntligen kommit fram till nutid... eller ja, i alla fall längst ner i detta inlägg. ;) Vill ni läsa om (eller snarare se bildspel på) hur slutet på 2019 såg ut hos Kaosfamiljen så kan ni kika här och om ni är intresserade av årets två första månader så finns de här.

Vi lever i en ganska otäck tid just nu. Barnen har många funderingar och frågor. Det som sker är så stort så att det är ogreppbart även för en vuxen. Vi försöker i möjligaste mån svara på barnens frågor och diskussionerna här hemma är oändliga... allt från hur det nya coronaviruset spridits, hur det kunde gå så snabbt till vad social distansering är. Funderingar om vad som kommer stå i historieböckerna om 100 år (om det ens finns böcker längre då) och hur Mamman ska skyddas från smittan då hon både äter cortison och cellgifter (kanske kan hon bo i båten tyckte Lilleman). En annan oro har varit för farfar/bonusfarfar som nyss opererats och undringar över varför det är så många människor som inte lyssnar på vad som sägs när kungen, statsministern och folkhälsomyndigheten ber om det.

Nåväl, mitt i allt detta försöker vi hitta glädjeämnen och har bestämt oss för att göra det bästa av situationen... jag menar det kunde ju ha varit november nu! Vi håller oss hemma så mycket vi kan, jag jobbar mina pass i Hålan, Älskling jobbar hemifrån och barnen går till skolan så länge de inte har minsta förkylningssymptom. Jag handlar det mesta på jobbet (som alltid), men om vi behöver handla där i mellan så åker Älskling ensam till butiken. Barnen får träffa kompisar, men de får leka ute (tack och lov att det är vår).

Nu har jag svamlat färdigt för ikväll, nu får ni följa med på ytterligare en bildkavalkad!

"Mammjau, ser du inte vad syrran gööör???"

Grattis Jesper 16 år!

Vår i antågande.

Så kom restriktionerna om att hålla sej hemma vid minsta sjukdomssymptom... Vår och allergier, lätta förkylningar och magont resulterade i att barnen varit hemma en del. Ingen av dem har varit särskilt sjuk, alla fyra vuxna i huset har varit helt friska, men så är det ju nu i dessa tider. Bara att gilla läget!

Teknikens under! Tänk så praktiskt det är att mycket av skolarbetet numera sker på dator i skolan. Emilia kunde utan problem logga in sitt skolkonto hemma och vara med på glosförhöret tillsammans med resten av klassen.

William, som ÄLSKAR hemkunskap, var mäkta besviken över att missa sista lektionen på arbetsområdet de höll på med efter sportlovet. De hade planerat, gjort egna recept och skrivit om klimatpåverkan. Vi löste problemet som så att han helt enkelt fick laga sin rätt till lunch åt hela stora familjen och sen skriva in det som en egen rapport i sitt arbete med bilder som illustrerade uppgiften.

Hemgjorda crêpes fyllda med färs innehållande bland annat sötsur sås och majs.

Lite filmmys hann vi med då alla ändå var hemma. =)

En hel del pluggande har det blivit, Mamman är ganska noga med att alla barnen följer med i skolarbetet när de är hemma. Hämtade hem alla böcker och datorer från båda skolorna och sedan har vi försökt följa skolans tider så gott det går.

Jespers mentor uppfann något de kallar "Veckans Meny" där varje veckas planering läggs in av respektive lärare i varje ämne vilket gör det ganska enkelt att följa lektionerna hemifrån. De andra klasserna på alla tre hemvister på högstadiet har sedan följt hans exempel. Smidigt!

Barnen har turats om med att fixa "skollunchen" varje dag.

Kvällsmys - Brädspel så klart!

Vårt "klassrum".

Alla tre högstadiegrabbarna (en i nian, en i åttan och en i sjuan) läste procent i matten på olika nivåer och det skapade många intressanta diskussioner då de satt och hjälpte varandra. Det är egentligen lite lyxigt att få möjligheten att sitta bredvid och iaktta dem, att få höra hur de tänker och se att de faktiskt kämpar för att hjälpa varandra trots meningsskiljaktigheter i övrigt (så som det oftast är i syskonskaror).

"Om du hjälper mej med SO:n så kan jag hjälpa dej med matten."

Fick ett nytt drag av Älskling! =) Bättre än blommor! ;)

Världens bästa sociala distansering - FISKE! Dessutom en paus i vardagen för Mamman och lite välbehövlig egentid för båda föräldrarna. Tack älskade Jonathan för att du fixar allt på hemmaplan en dag då och då, världens bästa vuxna son och tack Stina för att du hjälper till när du är här. =)

Mera plugg! Denna gången på helgen för att hinna ikapp och för att det snart var dags för prov!

Älskling bjöd på grillat! Helgrillad, marinerad fläskfilé inlindad i bacon.

Tranor. Nu är det vår på riktigt!

Vår lillkisse kom hem en fredagskväll och hade lite ont. Det slutade med att vi fick åka in till veterinären på lördag, jourtid och inte helt billigt. Fast det är så det är att ha djur, helt självklart och något alla borde ha med i beräkning när de bestämmer sej för att det är gulligt och kul med ett husdjur.

Undersökningen visade ett sår med ficka under (som vi själva hittat kvällen före och lyckats tömma på var) på sidan av kroppen, ett ömt svullet knä och blåmärken mellan revben och bakdelen av kroppen. Hon fick både smärtstillande och penicillin. Veterinären trodde att hon fått sej en liten smäll av en bil eller att det möjligen blåst ner en stor gren och träffat henne när det stormade så.

Nu, i skrivandes stund, så är hon nästan helt återställd. Det verkar bara vara knäet som ömmar ibland.

När den där matlagningsintresserade 14-åringen vi har här hemma i huset inte kan hänga med kompisar konstant efter skolan så blir han lite rastlös. Det har resulterat i att han, tillsammans med Mamman, har uppfunnit ett eget brödrecept. Jättesmaskig, jättemättande limpa full i bland annat havregryn blev resultatet. (Synd bara att det är så svårt att få tag på jäst!)

Vår i grusgången!

Långfredag och fiske med vänner!

"Morgonstund har guld i mund" eller hur var det nu? Vid 05,30 styrde vi bil och båt mot Segerstad skärgård där vi mötte upp med fyra andra fiskefreak. Tre båtar, två i varje... då löser sej den sociala distanseringen bra! =)

När man lägger i båten och lossar den från trailern så kan det vara en fördel att ha en tamp att hålla i och att förtöja med så att båten slipper glida iväg och lägga sej mitt ute i kanalen... Härligt att börja dagen med ett rejält skratt! ;D Allt löste sej dock ganska enkelt eftersom första teamet redan låg i vattnet och kunde hämta in den förlupna båten. (Zooma gärna i bilden och få er ett skratt ni med... lite snopet och askul!)

En helt underbar dag!

EN fisk fick vi på hela dagen...

...men den fisken var värd 13 timmar hemifrån...

...nytt PB, 111cm och 9,32 kg!

Lunchpaus på en ö någonstans.

Grillad korv smakar aldrig bättre än såhär!

Påskaftonsbak!

Dela lika!

Fixardag!

Idag har vi fixat, både inne och ute. En lugn dag och äntligen lite värme utan stormbyar. De flesta av dygnets timmar tillbringades utomhus även om lite hanns med inne också.

"Mamma, får vi putsa kylskåpet och frysen?"

JAAAA, absolut. =)

De två yngsta juvelerna sopade runt hela tomten, klippte grenar och hjälpte till att tömma poolen på löv (tillsammans med Jesper, William och Mamman.)

William och Jonathan bytte däck på Älsklings bil!

"Klipp, klipp" Bort med alla små nya träd som vill växa i gräsmattan.

Jesper klippte ner buskar och rensade ogräs i trädgården.

Hoppsan, det satt visst lite hårt. =D

Däckbyte på båtkärran!

Resten av dagen bjöd på lek, mys, plock och funderingar på var i båten högtalarna ska sitta. Alvin hämtades från sin mamma på kvällen (så han ska slippa åka buss till skolan imorgon). Nu tror jag äntligen att alla barn kommit i säng, dags att ladda för en ny vecka fylld av skola och arbete.