Efter att Mamman skickat iväg Bröderna Bus i morse så kom Älva över för att äta frukost ihop med Småttisarna. Ett väldigt praktiskt upplägg upptäckte Mamman ganska snart.
För det första så satt barnen stilla och åt ordentligt medan de pratade och fnittrade istället för att springa mellan köket och tv-soffan.
För det andra så gick det väldigt fort för barnen att klä sej och borsta tänderna eftersom Mamman kom på den brillianta idén att ha klädrace här hemma. Det innebar att Mammans sega Snufflis sprang in på barnens rum och klädde sej i en rasande fart för att sedan rusa in på toaletten och få tänderna borstade samtidigt som Älva sprang hem till sej och gjorde samma procedur. Perfekt!
För det tredje så hann de till och med leka en stund innan det var dags för Småttisarna att knata iväg till förskolan.
När Mamman hade lämnat barnen och var på väg hem så vinkade granne E (som också är nyinflyttad, men i huset bredvid) in henne på en liten pratstund innan hon skulle iväg med sin mamma och sjunga. Därefter kom grannbarnens mamma (de som också bor i huset bredvid) in till Mamman en stund för att titta på nya telefoner på nätet och prata en stund innan hon fortsatte med sin tvätt. Det är så trevligt att ha fått så mycket trevliga grannar här på gården! Mamman är ju väldigt social av sej. =)
Efter en snabb lunch, bestående av broccoli och stekta ägg då Mamman ska dra ner på kolhydraterna för att se om värken blir bättre av det, så gick Mamman till jobbet.
Vid klockan sex så ringde det från fritids, fritidspedagogen ville upplysa Mamman om att Bröderna Bus var på väg och att den yngre av dem var arg som ett bi. Det hade han tydligen varit mest hela dagen och i hans loggbok fanns en röd prick, den första sen pricksystemet infördes före jul. =(
Väl hemma blev kvällen nästan som vanligt, lite tv-mys och prat innan barnen kom i säng strax före halvnio. Mamman hann att prata med Sjuåringen om hans ilska och beteende. Han hävdar fortfarande att det är ett speciellt barn som är på honom när ingen ser och då han ger igen så får han hela skulden. Det värsta är att när vi pratade om det på skoltid tillsammans med fröken, barnet och barnets förälder så vacklade Sjuåringen och vågade inte säga så mycket... "Ja, men jag tror att det var hen som slog mej..." Mamman måste ju tro på vad sonen säger, men det är svårt om de andra vuxna upplever det som om han ljuger då det andra barnet nekar och Sjuåringen vacklar. (Jag hoppas och tror inte att mitt barn ljuger, men vi får gräva vidare i det.) Vilket som så bestämde Mamman och Sjuåringen att gröna prickar ett tag framöver kommer innebära belöningar hemma snabbare än det gamla systemet. Nu håller vi tummarna för att det går bättre i morgon!
Nu är Mamman trött och tänker redan krypa i säng!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar