Otursförföljd pojke, gymnasiebesök och marken brinner

Once again - Tre dagar, ett inlägg

Måndagen (från helvetet?)

Måndagar, de flesta hatar måndagar. Mamman brukar vara lika sams med dem som alla andra dagar, men nu förstår jag vad folk gnäller om. ;)

Alla hade förmodligen klivit upp på alldeles fel sida av sängen, speciellt de som egentligen inte hade lust att gå upp alls. Det var med nöd och näppe som de fyra större barnen kom till sina skolor i tid, det gick värre för de små som började tio. De var inte på förskolan för än klockan närmade sej ELVA!

Mamman hade tålamod, pratade, lirkade och kompromissade lääänge. Mamman blev arg, höjde rösten och hotade med att dra in veckopengen. Mamman ignorerade barnen för att locka dem med sej. Mamman jagade barnen genom lägenheten och försökte trä på dem kläder medan de stod på huvudet, kröp under möblerna och skrattade så de nästan blev blå (som små söta smurfar).

Efter att ha lämnat de små smurfarna på respektive förskoleavdelning så tog Mamman en promenad. Det skulle hon INTE ha gjort!

Solen sken, plusgrader, tödropp och fågelkvitter. Vårkänslor! Och halka... Mamman gjorde en rejäl vurpa och haltade hem, blöt och kall.

En varm dusch senare försökte Mamman med lite färgterapi, ute värmde fortfarande solen (i alla fall om befann sej på insidan av fönstret) och inne livade färgglada blommor upp stämningen.

Promenaden till jobbet avklarades utan fadäser, när Mamman kom fram kom hon dock på att hon glömt bort att äta lunch (hur normalt är det på en skala?). Nåväl, Mamman tog en snabb fika på jobbet medan hon förde in ett gäng siffror i datorn. ;)

Så passerade klockan fyra, inga tonåringar dök upp på jobbet för att hämta nyckeln hem. Konstigt tänkte Mamman och messade Tonåringen som meddelade att de satt fast på en trasig buss en mil bort. Klockan hann nästan slå fem innan de dök upp.

"Mamma, kör aldrig runt med mej igen!" utbrast Stora Brorsan

"Va? Jag kör väl med dej hur mycket jag vill!" kontrade Mamman med ett leende

"Jag menar inte så, jag menar kör aldrig runt mej i ett fordon igen!"

"Vad då då?"

"Det blev exakt samma fel på bussen som på våran bil!!! Jag är förföljd av otur!"

När Mamman kom hem så var i alla fall alla sex barn hemma och mätta. Dessutom meddelades Mamman att hennes bil förflyttats till verkstaden. (Tack för hjälpen!) Måndagen avslutades med en härlig sallad... Det blev en ganska vanlig dag ändå till slut!

Tisdagen bjöd på en sjuk son och ytterligare ett gymnasiebesök med Tonåringen.

Tidigt, tidigt på tisdagsmorgonen (om man kan kalla fyra för morgon?) ropade Sjuåringen på Mamman med en ynklig röst. Innan Mamman hunnit in i barnens rum så hann han stapla in på toaletten. Mamman kände paniken komma, åh nej åh nej inte magsjuka (det härjar som bäst på både "dagis och skola här just nu). Tack och lov hade grabben "bara" huvudvärk (från helvetet om man får tro honom) och efter lite alvedon så bäddades han ner i soffan där han somnade om en halvtimme senare.

Sjuåringen fick lov att stanna hemma från skolan och gissa om han höll på att driva Mamman från vettet. Redan halvtio började frågorna: "När kommer Åttaåringen hem?", "Hur lång tid är det kvar nu?", När kommer Stora Brorsan?", "Mamma jag har tråkigt! Vad ska jag göra?"... Det hela fortsatte tills Åttaåringen kom hem vid halvtvå. Därefter byttes "gnället" mot syskonkiv och en hel del ord som Mamman inte accepterar. Till slut satt dock båda gossarna och gjorde sina läxor.

När tonåringarna kom hem vid fyra så fick Stora Brorsan ta över ansvaret för sina bröder medan Mamman och Tonåringen lånade mammsen/mormors bil (Tack för lånet!) och begav sej mot Stora Staden för att gå på öppet hus på Thoren Business School. Det var intressant, de har en del att erbjuda som inte de andra skolorna har.

Väl hemma igen så flöt kvällen på som vanligt, nästan. Lite ovanligt var det att Pappan befann sej i huset då han fått lov att lämna sitt eget hem och åka hela vägen hit för att hämta sina små busungar på "dagis". (Tack för att du fixade det så att jag och Tonåringen kunde åka på gymnasiebesöket!)

Onsdagen överraskade med en sjuk dotter.

Morgonen förlöpte ovanligt bra denna morgon. Inget krångel, inget kiv, inga barn som behövde jagas runt genom huset. Tonåringarna försvann med ett "Älskar dej!" och Bröderna Bus betedde sej som mönsterbarn och försvann snällt till skolan efter att lugnt ha intagit frukost, klätt sej och borstat tänderna.

En timme senare var det dags att lämna de små. Lilleman kom snabbt i ytterkläderna medan Lillan var aningens seg och sa att kroppen kändes konstig. Mamman kände på hennes panna och hon var riktigt varm. Efter ett samtal till hennes "skola" och lite febernedsättande så promenerade trion iväg mot Lillemans "skola" för att lämna honom.

De senaste dagarnas plusgrader och regn har skapat en värld av sjöar och is utomhus. Farligt, farligt!

Efter lite ommöblering av dagens timmar på jobbet (tack för hjälpen mammsen) så blev onsdagen ingen vanlig dag. Morgonen/tidiga förmiddagstimmarna påminde en hel del om gårdagen. Det vill säga tjat tjat tjat... Den här gången handlade det dock om smink, nagellack och pyssel.

Mamman föll till föga och utnyttjade timmen medan dottern pysslade med att laga lite kläder. Knappar kan hon i alla fall sy i utan att sy ihop kläderna helt. ;)

Sonens tröja behövde inte sys, det räckte med att hitta en passande tryckknapp och slå fast den. Mamman borde kanske tänkt på att använde något sorts skydd innan hon slog till med hammaren så hade hon kunnat undvika att  slå hål i bordet (titta i övre högra hörnet på bilden).

Då Mammans arbetstimmar flyttats runt lite så var hon hemma under kvällen och fick både njuta av en enastående solnedgång och följa Bröderna Bus till och från träningarna. Lite skönt att få se den sidan av "livet" också! ;)

Inte bara himlen stod i brand...

  

...det gjorde även marken!

Nu avslutar Mamman för ikväll, dags att krypa i säng. Får se hur det blir med sömnen. Lilleman ligger och knorrar lite, hostar ibland och rör sej oroligt. Mamman har plockat fram hinken och är beredd (VILL INTE VILL INTE VILL INTE) på det värsta. Jag menar, skiten har tagit både barn och personal, en efter en på både "dagis" och skola nu under mer än två veckors tid, antar att vi INTE kommer klara oss. :(