Mamman drog in ungen i köket, placerade honom på en stol och frågade vad som hänt i skolan idag...
"INGET!"
"Jo, det märker jag att det har."
"Ja, S i våran klass har bjudit HEEELA 5-6:an på Halloweenparty på söndag. Alla utom mej!"
"VA? Är du säker på att det inte är fler som inte är bjudna då?"
"Nja, helt säker kan jag inte vara, men alla pratar om det och till och med Je i sexan är bjuden!"
"Då förstår jag att du är arg" konstaterade Mamman och kokade inombords av upprördhet.
Men vad ska Mamman göra? Vad kan hon göra? Hon ringde till skolan och sitter nu och väntar på att läraren ska ringa tillbaka då hon satt i möte. Men vad kan läraren göra? Och ringa S föräldrar har Mamman faktiskt ingen lust med... Mamman är trött och orkar inte med fler diskussioner, men naturligtvis lider hon med sin son.
Han fortsatte med att berätta att flera andra elever stått och frågat ut S om vilka hon bjudit...
"Har du bjudit O?"
"Ja"
"Har du bjudit Je?"
"Mmmm"
"Har du bjudit Jo då?"
"Nej"
Alla börjar skratta och där står min son en bit ifrån och bevittnar det hela... Då J förstår att det inte är ett skämt slutar han skratta, likaså de flesta andra förutom en pojke som fortsatte gå på.
"Hörde ni? Hon sa nej... Hahahaha... Hörde ni hon sa NEJ! Hahaha..."
Mitt barn är definitivt INTE Guds bästa barn, men om det nu är så att alla andra är bjudna och att de dessutom bjudits in på skoltid så är det fruktansvärt skamligt gjort av föräldrarna. OM det nu inte är så att alla ska vara bjudna, men att tjejen själv låter bli att lämna inbjudan till min pojk.
Upplever min egen skolsituation om och om igen... Sex års helvete... Skillnaden är att jag led i tystnad. Jag är glad för att min son pratar med mej. Jag är glad för att jag hela tiden varit öppen mot mina barn om hur jag mådde under min skoltid!
Men stackars kille. Fy fan=(
SvaraRaderakramar
Stackars kille. Mobbning kallar jag det ock det är bra att du tar tag i det med läraren. Klart att du inte kan ringa till S föräldrar.
SvaraRaderaOm du orkade, vilket du troligen inte gör så skulle du ju kunna ordna en spontan fest till grabben, där han får bjuda in sina bästisar. Hoppas bara att han har kompisar i skolan och är inte mobbad, det vore fruktansvärt.
Usch, jag ryser i hela kroppen :(
SvaraRaderaJa rent ut sagt med fula ord fy fan! Att världen inte kommit längre. Hade själv ett helvet i skolan under 7 år....jag har aldrig kommit över det...när jag åker "hem" till byn där skolan finns så finns det de som idag så gärna vill vara min "kompis" - tyvärr är jag bitter och tänker Ta er i brasan.
SvaraRaderaEn sådan "skada" blir man aldrig av med - det sitter som en tagg! Bra bra bra jättebra gjort av dig - stå upp för sonen - försök och prata men SKRIK om det behövs!
Ha det gott och kramar i massor från en upprörd Pysselfarmor