Ofrivillig avgiftning

Nu är det kris, på riktigt. Jag har inte planerat att avgifta mej förrän den minsta ungen är minst fyra år. Jag råkar vara kompis med mitt beroende, jag ÄLSKAR mitt beroende. Jag ser inga fel med att vara tvättlappsoholic, men jag ser stora fel på mitt skötbord just nu. Ett stort, tomt, gapande hål på översta hyllan.

Var till handlaren i byn under min morgonpromenad för att hämta hem min nya fina låda med tjugo helt underbara förpackningar innehållande sjuttiotvå våta tvättlappar per paket.

Men varubilen hade inte varit där! Vad då inte varit där än? Skojar ni med mej? Jag var helt knäckt. Hur ska jag klara mej utan mina älskade tvättlappar ända till i eftermiddag? Tänk om bebisen skiter? Eller tänk om jag spiller något på golvet? Hur bär jag mej åt då?

Jag tror nog att jag måste gå och överdriva mitt sockerintag nu och lugna mina nerver.

"Om du grips av panik, se till att gripas av konstruktiv panik"